så var det fredag igen och jag ät totalt väck i plantan! Jag bokade mat på förskolans catering så att jag och maken skulle få mysa....men han är ju på jobbet så jag fick inkalla kompis som dineringssällskap....sedan glömde jag att ta ut pengar för att betala denna mat så nu får jag gå med mössan i handen på måndag och lämna dem försent. Ska bli helt underbart att göra något annat i morgon med mina kompisar än att bara vara hemma med ungarna. Visst är det mysigt att vara med dem, men när man är så här himla trött och väck så är iallafall inte jag någon supermorsa. I helgen har vi dessutom bonuskillen här. Jag ser fram emot nästa vecka, att träffa mamma och syrrorna, att gå i skolan....inte fram emot onsdag då bonus ska åka till sin nya familj på besök. Det kommer att bli tufft. HU, men så är livet. Jag vet att det blir bra, det blir bara jobbigt en stund. Idag ringde de från polisens och försvarets hunduppfödning och frågade om vi kunde ta emot en valp den 12 mars. Det kom lite plötsligt på måste jag säga! Jag skulle gärna ta en valp...å vad mysigt, men maken är inte lika förtjust som jag eftersom det är en schäfer och han har fått för sig att han inte gillar schäfrar. Så, nu är det operation övertalning som pågår. Jag tror att det är jag som får ge mig om det inte skulle vara så att jag hittar massor av fina bilder på schäfervalpar så att han blir helt frälst och kär som bara den! Man kan ju inte låta bli att bli kär i en valp! Så--projekt få maken kär i en schäfer är det som jag närmast har tagit mig för!
