Mammakraft

Ibland undrar jag vad f-n jag håller på med....var tusan är jag på väg och hur tänkte jag egentligen...eller gjorde jag det (tänkte alltså)? Hur jag än vrider och vänder på mina funderingar så kommer jag ändå tillslut fram till att jag är lycklig och nöjd med mitt liv, Det finns saker som hade kunnat vara annorlunda, saker som kanske inte ser så bra ut eller klokt ut för den delen....Men det är ju denna brokiga blandning av det goda, fina, fula, dumma, onda...som gjort mig till mig. Jag är inte stolt över allt jag gjort, men ja, jag är stolt över det mesta! Jag har gjort det jag trott var rätt med de kunskaper jag hade då. Nu är jag bättre vetande...och Gud ska veta att jag många gånger undrat varför ingen kunde tala om det för mig så hade jag sluppit  undan en hel del genanta saker! Jag vill lära mig nya saker varenda dag, och jag tror att jag gör det också. Problemet är ju bara det. Ju mer man vet så förstår man att man inte vet särskilt mycket...och man inser också att tiden vi har på jorden inte kommer att räcka till att lära sig allt man skulle vilja..Man vet inte heller hur man ska komma ihåg allt man lärt sig, eller hur fasen man ska hinna göra allt man nu borde träna på för att behålla färdigheten för att inlärningen inte ska vara till intet.

I år ska jag inte planera in så mycket inlärning. Nån kurs ska jag givetvis gå, jag kan ju inte låta bli....men annars ska jag försöka fördjupa och förkovra mig i sådant som jag redan provat. Så steg ett...som barn red jag och hästar var mitt största intresse. Nu har jag ringt till lokala ridskolan och bokat in en avrostning. Ska bli roligt att se om känslan finns kvar långt där inne. Känslan av frihet och kraft!