Kväll o frid i huset...

nu är jag hemma igen och det har varit en bra dag! Mycket har hunnit hända och lite har jag fått uträttat men jag känner att jag har läget under kontroll och att det kommer att bli bra. Att ha en sådan kaosdag som igår är nyttigt. Man fixar mycket även om det är ostrukturerat och vimsigt så ger det mig en klarare dag efter. Skönt!
Jag började dagen med mini, midi och maxi sov aslänge så jag var tvungen att väcka dem för att de skulle hinna till dagis. Sedan med dem till dagis och hunden på löptur innan jag hoppade på cykeln och begav mig in till stan. Där var jag på ett möte och det kändes helt ok, sedan hann jag införskaffa lite nya underkläder, en blus och presenter till lillatjejen som kompisarna fått på valborgsmässoafton! Därefter god lunch med M och planering av inspirationsdag för instruktörer. Det gick smidigt. Tack M för att du är så duktig och vågar och vill! Sedan en kopp kaffe på stan och sedan hem och iväg till jobbet. Det var en kille som inte mår så bra som jag varit med hela kvällen. Det är jobbigt när de inte kan uttrycka vad det är som är jobbigt för dem. Man kan bara gissa sig fram och det gör ont i hjärtat att se att man inte vet och att de är något som plågar dem mycket.
Nu är jag hemma och ska börja skriva lite på skolgrejer som sedan ska lämnas in. Jag känner att jag är i fas, att det finns rimlig möjlighet att jag kommer att hinna göra allt jag tänkt och dessutom ha tid tillgodo!
Mamma ringde och sa att hon kommer ner och hämtar lilleman. Vilken lycka! Jag hade inte velat fråga henne om det för att hon alltid ställer upp och försöker ordna så bra hon bara kan för ungarna och mig gör att man inte vill fråga henne om mer än hon redan gör. Att hon själv ringde och ville gör det mycket enklare för oss! Skönt att få ha lilleman hos oss lite längre och att slippa åka upp och ner till tornedalen på söndag innan resan. Tack du världens bästa mamma för att du finns!
Kram!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0