Mammakraft

solen skiner så himla fint på träden utanför mitt tågfönster. Hopp om sommar och värme! Det har varit en tågig dag idag..upp med ett tåg som var försenat en timme..möte och så ner med nästa tåg som är hyfsat i tid, tror och hoppas jag!

Mina skatter är sjuka alla tre. Suck. En vecka när pappa som aldrig annars har utbildning på jobbet har det nu..hela veckan och en mamma som ska åka norrbotten runt och jobba. Tänkte att jag löste problemet när jag tog med Maxi till Farfar som kunde ta vab. På tåget en stund senare säger maken att både midi och mini bör vara hemma. Sjuka och trötta. Suck. Tur att man har vänner som bästa C som ställer upp som barnvakt på sin lediga dag. Vad vore vi utan våra fantastiska vänner som gör livspusslet möjligt? Tack! Visst hade jag kunnat avboka mina möten..men det skulle ju innebära att nästa vecka blir grymt intensiv den med. Så det är skönt att kunna följa sin plan. Bäst för alla. På fredag ska jag jobba hemifrån. Då får grabbarna vara hemma med mamma och ta det lugnt. Mamma kanske inte får jättemycket gjort, men säkerligen allt jag planerat!

Det är gånger som detta man tänker på de vardagshjältar som enastående ensamstående är. Särskillt de ensamstående där den andra föräldern av någon anledning inte delar barnens tid med den. Där man står ensam med sjuka barn och vaknätter. Med alla frågor som kommer genom tiderna och faserna i livet. Vilket tålamod och vilken kraft man kan tala om där. Jag är en mycket tacksam person när det gäller detta. Att vi är tillsammans om att uppfostra våra barn och att vi är förunnade farfar och farmor, mormor och bonusmorfar som alla älskar våra skatter som sina egna! Dessutom har vi kompisar som ställer upp för våra barn i vått och torrt. Allt från att följa dem på simskola och så vi kan gå på föräldramöten till att vara med dem flera dagar när vi varit på sjukhus med det nya syskonet och som i morgon..när vi inte kan/bör vabba. Å vad jag är en lyckligt lottad person. Tacksam. Mycket tacksam!