När orden inte räcker till...

I natt vann cancern kampen...nu har fina A-K fått ro. Även om det var alldeles för länge sedan vi sågs så gör det otroligt ont i hjärtat. Hur ont ska det då inte göra för hennes lilla fina familj?? Hur outhärdligt stor ska inte sorgen vara för dem?
Jag har erfarenhet av att förlora en förälder..men jag var ju "stor". Visst behöver man sina föräldrar hela livet, men absolut mest när man är liten. Lilla A är bara 5 år.....5 år...Tänk att förlora sin livskamrat, kärleken i sitt liv, sin fattade pusselbit? Hemskaste hemskaste tanke...
...
Mamma blev ensam med att ta oss sista biten in i vuxenlivet. Men brorsan hade redan flyttat hemifrån och jag flyttade ett halvår senare. O blir ensam med A...det är han som måste göra allt det som de hade velat göra tillsammans. Han som måste behålla minnet av mamma för lilla A, som kanske inte kommer ha så många minnen av sin finaste mams....
Jag önskar att jag hade mer än ord, för orden räcker inte till. Men ord kan lindra och trösta....men ändå...
Jag vet ju hur min pappa fattas mig. Han fattas mig varje dag som går. Jag tänker på honom och önskar att jag kunde fråga honom så himla mycket. Jag hade velat ha hans synpunkter på så mycket, lånat hans glasögon för att se i andra perspektiv...
Men lilla A..kommer hon att kunna säga: Min mamma och jag vi...kommer hon att minnas det som hon inte fått berättat för sig? Kommer hon att minnas att mamma någonsin varit frisk?
...
Jag antar att de har pratat om hur det kan bli om man förlorar kampen. Om man måste gå fast man inte vill..om man måste vara stark och fixa allt fast man inte har kraft. Jag har skrivit mitt vita arkiv för många år sedan. Jag har skrivit om sånger, om allt..och om vad jag tänker kring mina fina barn. För att inte kunna ta hand om dem själv känns fruktansvärt. Om inte jag kan så vill jag att den som ska det ska veta hur jag tänker kring det.
...
Mina fina barn. Om jag någon gång måste lämna er så är det absolut mot min vilja. Om jag kan kämpa så kommer jag göra det. Om jag förlorar så kommer jag ändå ha kämpat varenda dag för er skull. För ni är mitt allt! Det finaste och bästa jag gjort i mitt liv. Jag har gjort saker i mitt liv som jag är mindre nöjd med. Sånt som man hade kunnat göra annorlunda. Men inte Maxi, Midi och Mini. Ni är helt perfekta! Jag är stolt över er! Ni är mitt livs mening! Om jag måste lämna er så hoppas jag att det kommer att finnas människor som älskar er så mycket som bara möjligt. Men om ni tycker att det är mycket, så är det ingenting mot hur mycket jag älskar er!
...
Min fina make..om jag någongång lämnar dig ensam att fortsätta på livets stig....ta hand om våra barn. Träffa någon som kan göra dem rättvisa! Hitta någon som kan göra dig så hel som möjligt...hitta någon som kan göra dig lycklig...men tänk på mig ibland. Minns att jag aldrig älskat någon som jag älskar dig..och att ingen kunnat göra mig så lycklig som du. Ingen..ingen annan hade kunnat göra min resa i livet lika bra som du...
..
Bara så ni vet...men jag ber till min lyckliga stjärna att jag slipper skrida till verket med det. Jag vill leva länge och vara frisk. Jag önskar mig det. Jag önskar alla ett långt liv i lycka...
..
Men just idag, önskar jag att jag hade mer än ord att lindra sorg med....

Kommentarer
Postat av: Sarah

Mycket talande, även om du känner att det inte räcker till. Kram!

2010-09-29 @ 21:51:51
URL: http://spaggl.blogspot.com
Postat av: sofia

oerhört fint skrivet utav en otroligt fin människa!

2010-10-02 @ 19:50:19
URL: http://metrobloggen.se/sofiaj

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0