valdepp..
Jag skriver aldrig inlägg någonstans. Detta är första gången, så du får ursäkta om jag inte formulerar mig riktigt strukturerat. Men jag blir så ledsen att nu måste jag bara skriva av mig.
Jag har inte gjort någon nämnvärd "klassresa". Jag har visserligen ett skrivbordsjobb, medan min mormor som var invandrare knogade som hushållerska åt välbärgat folk. Min morfar var skoförsäljare. Mina farföräldrar var bönder. Pappa var träslöjdslärare och mamma i huvudsak hemmafru. Jag har ingen högre utbildning, som du har. Men jag klarar mig och är nöjd med det, och jag arbetar efter bästa förmåga.
Gör det mig till en girigbuk då att jag då inte röstar rött eftersom jag tycker att de rödas politik passiviserar människor och stjälper mer än hjälper? Gör det mig till en girigbuk att jag gläder mig åt att jag och andra i lägre och medelinkomstligan i Sverige har fått procentuellt mer pengar kvar i plånboken efter skatt än höginkomsttagarna med hjälp av alliansens politik? Gör det mig till en girigbuk att jag vill ha ett tryggt samhälle där samhällets alla publika omkostnader - vård, skola, polisväsende m.m. - betalas genom att man I GÖRLIGASTE MÅN försöker få ut folk I ARBETSLIVET? DET är kamp för välfärd, anser jag. Det är vad du antyder.
Du antyder att de som röstar på alliansen hellre köper vänner för pengar, köper lyxartiklar för pengar, har pengar i överflöd, är giriga och förmögna. Alternativt att de alla är 20-åriga akademiker. Det stämmer inte. Självklart finns det såna individer också. Men att generalisera på det där sättet är oförskämt. Det är oförskämt mot mig och många andra, för du har ingen aning om hur mycket jag har arbetat och slitit i mitt liv. Jag tycker att det är dags att ni vänsteranhängare slutar upp med att generalisera på det orättvisa sätt som ni gör.
I 1970- och 1980-talets skola lärde jag mig att jag var oviktig eftersom jag var duktig och flitig. Alla resurser gick till de stökiga - dem som du benämner som hopplösa fall. Gjorde det mig till ett offer? Kanske. Jag fick i alla fall ingen uppmuntran i skolan. Tvärtom, det var de stökiga som uppmuntrades de gånger de faktiskt skötte sig. Mig märkte ingen. Men som vuxen väljer jag nu att inte se mig som offer, för det föder inget annat än avund och bitterhet.
Du är noga med att poängtera rättviseaspekter. Vad tycker du om följande, undrar jag? Under den röda regeringstiden kunde man söka bidrag för att utbilda sig på folkhögskola i tre år, samtidigt som man var tjänstledig från sitt ordinarie fasta, välavlönade jobb. Man fick alltså inte bara utbildningen betald, utan även lön. Är det rimligt att ett samhälle ska ha råd med det? Det är inte rättvisa, tycker jag. De pengarna hade säkert behövts bättre någon annanstans. Du har säkert lämpliga förslag själv. Ekonomisk hjälp tycker jag ska gå till dem som av olika anledningar är arbetsoförmögna och verkligen behöver pengarna! Det är inte rimligt att samhället ska avlöna den som för sitt eget nöjes skull väljer att "gå på vuxendagis" (som en som fick detta bidrag själv uttryckte det), på samhällets bekostnad, trots att personen i fråga redan har ett fast jobb.
Jag tycker inte att det finns ett motsatsförhållande i din argumentation gentemot alliansens politik. Tvärtom. Ekonomisk hjälp till dem som behöver det, ja! Det ingår i alliansens politik, även om du har valt att inte se det. Att du polariserar och ställer "vi" mot "dem" känns som om jag blir utelämnad. Precis som alltid i betongsossepolemikens offermentalitet. Alltid ska det vara "vi" mot "dem". Alltid ska någon demoniseras och någon göras till offer. Borde det inte handla om "alla oss" i stället? Vad vi kan göra TILLSAMMANS?! Alla ska bidra EFTER FÖRMÅGA, det skriver du ju själv. Det är ju just det som alliansens politik går ut på.
Lycka för mig är samma som för dig. Men jag ser inte att vänsterns missunnsamhets- och avundsjukepolitik bidrar till den lyckan. Jag är en individ bland många andra individer i vårt samhälle. Jag gör så gott jag kan i alla avseenden i livet. Ja, verkligen, det gör jag. I vänsterns Sverige finns ingen möjlighet alls att utvecklas som individ. Nej, du borde glädja dig åt dina medmänniskors olika framsteg i stället för att vara avundsjuk, tycker jag.
Skulle också vilja ge mig in i politiken, men det får bli efter kloning isåfall ;)
Kloka ord från en klok tjej. KraM!!!
Jenni..
Jag säger inte att allt är dåligt eller att allt är bra på en annan sida.
Jag har inte röstat på alliansen, men inte heller är jag en extremvänster. Jag har heller inte sagt att alliansens sympatisörer är girigburkar, men jag hoppas att personer är kloka nog att se lite längre än till den egna plånboken idag. Att jag får mer pengar i plånboken behöver inte betyda att saker blir enklare eller bättre. Men det är ett enkelt sätt att flytta fokus från det som är svårare att förstå och motivera, till något som är grymt konkret. Pengar går att ta på och mäta. Jag har ju till och med konstaterat att rent ekonomiskt så är högerns politik bättre för min privata plånka.
Jag vet inte var i mitt inlägg jag skrivit att lycka för mig, till motsatt för alliansenssympatisörer...Jag antyder inte att någon köper vänner för pengar, jag konstaterar att det är saker som mer pengar inte kan lösa. Jag vet inte riktigt vilka glasögon du haft på dig när du läst och inte heller vem det är som tänker vi och dom.
Mitt kanke plumpa utlägg om iphone och skumpa kom av bilden från en valvaka där alla såg unga ut. Jag vet hur klok jag tyckte att jag var när jag var 20. Att jag trodde att jag hade alla svaren och fattade allt. Nu när jag passerat 30 och träffat många fler kloka personer förstår jag hur lite jag vet. Jag förstår också att jag som har, orkar och kan ska bidra för att de som inte gör det ska få del av kakan.
Jag vet inte hur många diskussioner du har haft med handläggare på försäkringskassan om hur deras jobb har förändrats sedan den senaste sjukförsäkringsreformen. Jag har träffat många. Jag har hört många saker som jag önskar inte vore sant.
Jag vet inte hur många familjehemsplacerade barn du träffat, hur många barn som socialförvaltningen måste blunda för då det inte finns skattemedel för att finansiera verksamheten.
Jag vet inte hur många psykiskt funktionshindrade du träffat och sett deras vardag.
Jag vet inte om du pratat med personal på äldreboende som inte har möjlighet att göra ett bra jobb och garantera trygghet för att de ekonomiska ramarna inte räcker till.
Jag vet inte hur många arbetssökande som du träffat och hört vad de har för drömmar och mål? Jag har träffat många. De får inte mer jobb för att de får sämre förutsättningar ekonomiskt. De vill inte jobba mer för att de inte har råd att leva, utan det jobb som de inte kan få.
Att bidragsutnyttjare finns är inget hemligt. Det kommer alltid att finnas de som utnyttjar systemet. Jag tror dock inte att man kan säga att det är typiskt vänsterblocket att utnyttja systemet. Det visade ju sig med både VAB-fusket och Sjukpenningfusket att det inte var så som Alliansen försökte påvisa. Det är inte särskilt många som utnyttjat systemet. Det är dock hiskeligt bra att systemet finns. Det hade kunnat vara som i fantastiska USA där bara de som har pengar kan få bra vård. Eller har möjlighet att vara sjuk och kämpa mot sjukdomen för att ta sig tillbaka.
Jag tror på en andra chans att göra om och göra rätt. Efter att systemet för högskolestudier ändrats har jag ingen möjlighet att bygga på min universitetsexamen med det jag skulle vilja. Detta för att jag inte får tillgodoräkna mig de poängen som jag har, utan det ska gå på mina gymnasiebetyg. När jag gick gymnasiet så hände saker i mitt liv som gjorde att jag inte riktigt var i fas under mitt första år. De G:n som jag fick då drar ner mitt medelbetyg så mycket att jag inte kommer in på den utbildning som jag skulle vilja gå. Jag vet att det inte är självklart att jag när jag är 16 ska veta vad jag vill bli, eller begränsa mig för att jag då inte orkar/kan/är möjligt.
Att en person fick möjlighet att studera på folkhögskola gav inte bara denna person möjlighet att bli klokare det gav även en annan möjlighet att få arbetslivserfarenhet. Var det oklokt, att ge någon annan möjlighet att få arbetslivserfarenhet? Det är väl åtminstone det jag kan se ligger många i fatet, att de har utbildning men ingen erfarenhet. Det kan ha gett den personen bättre självförtroende och bättre förutsättningar på arbetsmarknaden. Jag vet inte vem det är som är avundsjuk och missunsam, men jag unnar då absolut andra möjlighet att få arbetslivserfarenhet och andra möjlighet att studera och ta sig vidare i livet!
Jag vet inte om jag läst konstig statistik, men fattigdomen har ökat i Sverige fast vi låg och medelinkomsttagare fått mer i plånboken. Jag vet inte heller om jag råkat läsa fel när jag också såg att skillnaderna mellan kvinnors och mäns inkomster ökat under de senaste åren.
Jag är också en individ, bland andra individer..Jag vet att vi alla behövs och att vi alla kan lära oss av varandra. Jag vet också att vi har olika förutsättningar för att lära oss och ta oss framåt. Jag är också glad över att vi är många tillsammans. Att det inte alltid är upp till mig. För i alla lägen kanske jag inte har det som krävs för att kunna och orka vidare. Jag behöver andra som kan få mig att resa mig efter varje fall. En grupp är summan av individerna och en kedja är aldrig starkare än den svagaste länken.
Du såger att jag ska sluta vara avundsjuk..och då vill jag veta vad som i mitt inlägg gör mig avundsjuk? Jag har ju förstått att jag inte behöver vara dålig för att någon annan är bra så jag behöver inte vara missunsam. Jag jobbar varje dag med att få människor att ta sig vidare, högre..våga mer! De som känner mig tror jag inte skulle kunna påstå att jag är en särskilt avundsjuk person. Jag unnar alla ett gott liv! Jag anklagar ingen för att utnyttja system eller själva vara roten till allt som de drabbats av. Allt kan jag inte påverka, allt kan jag inte rå för. Jag har genom min beteendevetenskapliga examen fått lära mig att man kommer längre med morot än med piska. Att man får andra att nå längre med positiv feedback än med anklagelser och hot.
Du får fortsätta rösta på vilket parti du vill! Det är viktigt att vi har olika tankar och lösningar och det behövs flera perspektiv för att vi ska ta oss vidare.
