Verkligheten=Check
Så var det officiellt slut på en fantastisk sommarledighet. Vardagen startade på ett golv på en madrass i en tom lägenhet i Kiruna. Före väckarklockan ringde så vaknade jag….aningens nervös för att vara åter på arbetet. Nya uppdrag, nya personer…ringrostighet..men nog är man snart varm i kläderna. Smaklökarna är redan tillbaka. Smaken av automatkaffe är man redan van vid…..puh…få se hur länge magen fixar det innan den rasar! ;)
…
Min förstfödde är inte längre en bebis. Han är en ettagluttare…..första dagen i riktiga skolan igår. Å mamma var 35 mil bort. Jag hade velat vara där och se honom. Nu fick hans pappa den förmånen, och den är han väl unt. Mina barn har verkligen världens bästa pappa…valt med omsorg! Jag minns ännu min första skoldag…en dag i augusti 1986. S pappa delade ut pennor och block som blixten. Jag minns att jag längtade och att det var svårt att sova natten innan….Pappa var med även för mig och det blev en bra start. Antar att det kommer bli det även för Maxi som nu fått ha med sig pappa på första dagen. Jag hoppas och planerar att kunna vara med när Midi och Mini går till sin första skoldag!
…
Mini och Midi vinkade av mig när jag lämnade dem hos fammo och faffa i stugan. Jag tror att alla var nöjda..både boysen och farföräldrarna. Att få tillbringa några dagar i slutet av sommarledigheten tillsammans med viktiga vuxna är verkligen en skatt och en ynnest. Jag är tacksam över att vi har fantastiska föräldrar som vill vara med våra barn, som ser fram emot att få vara med dem och som tar emot barnen med öppna armar. Det ger oss möjlighet att med gott samvete Som nu. Jag är långt borta och jobbar och då fick maken tid att fokusera på Maxis skolstart.