ledigheten är över...

å även om jag haft jobbångest tidigare i mitt liv så ska jag milt konstatera att det varit lidrigt i jämförelse med dagens känsla. Jag känner mig som en treåring som inte vill, inte vill inte vill!!! Men jag måste. Jag har förstått det. Å accepterat det. Det blir nog bra. I morgon är en annan dag. Då är jag tillbaka bland gruvisar på förmiddagen och arbetssökande på eftermiddagen och så kommer det kännas som att jag inte gjort något annat.
...
Det blir bra, jag försöker intala mig om att det alltid blir så. Ska bli kul att träffa mina kollegor i allafall. Något positivt. Har faktiskt saknat dem! Har inte saknat malmfälten. Nåväl, det är Ok. nä. Det blir OK. jag vänjer mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0