Mammakraft

Så känns det just nu. I vår värld har vi många barn, även om de bor på olika ställen. Ibland lixom skiter sig allt hos alla. Samtidigt. Å då står vi bara här och vet inte riktigt var vi ska börja gräva. 

...

Har försökt få tag i fina Ch:s pappa då vi inte sett dem på länge. Får tillslut tag på storebror F som berättar det hemskaste hemska. Pappa V har fått obotlig cancer. Kommer inte att leva mer än maximalt ett år. Knappt det. Ch är i jourhem och ska familjehemsplaceras. ONT gör det. Att en människa som jag fått förmånen att lära känna blir så svårt sjuk. Att en pappa, trött av ålder, men stark av kärlek till sitt barn ska drabbas så hårt av sjukdom. Att ett barn som fötts mot alla odds, överlevt mot alla odds, färdats till andra sidan jordklotet för att det skulle vara bättre här ska få mötas av att pappa blir sjuk, de orkar inte riktigt ta hand om hennes reaktioner på skolan och att familjehemmet hon hamnat i inte orkar med henne. Pust. Här kommer tårarna för mig. Här kan jag inte hejda dem. Jag älskar denna underbara intensiva unge! Jag har lovat pappa V för ett år sedan att jag alltid, ALLTID kommer att se till att hon har det bra. Och just nu är jag himla maktlös. Fast jag försöker. Jag har kontaktat soc och bett dem ge mitt nummer till familjehemmet så jag får vara med denna underabara unge och låna henne och visa henne att vi alltid ALLTID kommer att finnas här för henne. Att vi alltid kommer att vara hennes familj....att jag lovat hennes pappa det. Å så storebror F. Som står med alla beslut och ska finnas för både pappa och Ch...och försöka försörja sig samtidigt....Styrka och mod..och kärlek till dig fina vän!

...

Utöver detta kommer storbonus D som vi lånade för några år sedan och behöver få "hänga" lite. Mamma har fått cancer....Opererbar men ändå en oförutsedd skäck. Vad händer om hon inte går att bota? Om den dumma sjukdomen spridit sig för mycket eller är för aggresiv? Bonus D behöver oss. Behöver få vara med oss. När det känns som värst. Bara få hänga här och veta att vi står kvar. Vi står kvar. Det gör ont. Vi älskar dig finaste D. Vi håller tummar och tår för att din älskade mamma blir frisk. För vet du, det är hon som gett dig livet, det är henne vi är evigt tacksamma till för att vi fått låna en fining som dig!

...

Å när jag tänker att kraften räcker, att jag kan ge dem av mig och min tid, att jag kan hänga med dem, messa med dem, krama om dem....Då börjar min klippa, han som alltid finns där för mig att vackla....Att må dåligt och också behöva mig, även om han inte vet hur. Å det är nästan värre för mig. Att veta att jag behövs, men inte hur. Att inte veta vad han behöver för att stå stadigare...för att leendet ska nå hjärtat. Älskade älskade T, du är viktig och värdefull för mig och jag gör allt för dig. Alltid! Var rädd om dig. Varje dag. Orka! Jag älskar dig mest, du är världens bästa morbror och storebror! Det finns ingen som du!

..

Å i detta kaoset ska jag börja mitt nya liv, att minska ned arbetstiden och börja plugga. Det känns som ett klokt val just nu. För med människor jag älskar i situationer jag inte önskar någon tar mycket att min skärpa och mitt fokus. Det är svårt att fokusera på annat när hjärtat brister för att jag inte vet hur jag ska hjälpa dessa viktiga fantastiska människor att komma dit de vill. Att må så bra som de vill må! 

...

Idag är jag tacksam över att träningen sätter igång igen. Att jag får cykla in till Sensia på lördag morgon och köra ett styrkepass och glömma allt för en stund. Träning är bra för feng shui i mitt huvud.

Jag är tacksam över att jag har en underbar lillasyster som flyttat in och som ger mig så mycket glädje och kraft. Som bidrar till en utjämning i testosteronhuset! 

Jag är tacksam för min man och mina barn. Att ni är bäst i hela världen. Att ni hjälper dessa personer som tillhör vår familj utan att blinka. Att fina maken hänger med bonus D, ger honom mat och sängplats och bara finns där. Jag är så stolt över dig för det! Jag är tacksam över att Maxi hänger med morbror och får honom att känna sig älskad och bäst, för det är så vi ser på dig! För Maxi finns ingen som är så bra som morbror,,,ja, Gudfar K kanske. Men ni två är då absolut superbäst!

Jag är tacksam för Mini och Midi för era kramar och närhet och villkorslösa kärlek!

...

Kram alla fina och kloka!