Mammakraft

På resande fot. Tidig uppstigning i går och tågresa norrut. En härlig dag på jobbet med massor av ”JA!”. En trevlig kväll med goda vänner och svärisar. En stor klump i magen för att jag inte är där jag behövs mest. Hemma. Hos min familj. .. En arbetskollega till sväris frågade hur jag fixar det. Att få ihop vardagen. Å. Egentligen ville jag vråla att det gör jag inte alls. Men det är inte sant. Eftersom jag är gift med en fantastisk man och har underbara vänner så går det. Det löser sig. Men det känns inte rätt i hjärtat. Som Lena Ph så högt vrålade i melodifestivalen…Ont det gör ont men det går, det gör ont en stund på natten men inget på dan…osv. … För att inte vara hemma i vardagen är det värsta jag vet. Att inte vara där när barnen kommer hem, att inte hinna ta samtalen på förskolan eller på skolan. Det gör ont. Det känns att jag inte räcker till. Att jag inte har koll. Att jag inte vet eller har rätten att tycka. Att inte kunna bolla funderingar med finaste bonus, eller få berätta för finaste maken om min dag irl. Att inte få pussa honom god natt innan jag somnar. Det känns. Och det sliter i mig. … Jag tänker att det kommer bli bättre. Att det kommer bli annorlunda sen. Men vad är det här annorlunda sen. Vad händer då? Vad gör jag då sen? Mina forna kollegor på kommunen har försökt få mig att söka mitt gamla jobb, men jag har missat deras samtal. Jag förbannar att jag gjort det samtidigt som jag innerst inne vet att det kanske ändå inte hade blivit rätt. Mot mig. Jag tänker ibland att man är en dåre som nyfiket utbildat sig. Som därför stänger dörrar till jobb som säkerligen varit helt underbara att ha under småbarnsåren. Samtidigt som jag vet att småbarnsåren passerar, och då vill jag utmanas. Mitt jobb jag har idag är en utmaning och ett ständigt lärande. Med chefer som låter mig vara och göra som jag behöver för min skull. Det är få förunnat och jag är så tacksam. Det är både härligt och förfärligt. Samtidigt! … Men nu är det tisdag och en dag kvar att vara här i norr. En natt till innan jag får träffa de finaste i mitt liv. De som betyder mest och som jag prövar hårdast. (Mamma, jag vet att jag ordnat ett å annat grått hår….så jag har fått träning på hur man prövar andra)Jag vet att de kommer att ha det helt Ok. Jag vet att jag får en trevlig kväll och en bra dag på jobbet i morgon. … Det är bara att vara glad och göra det man ska. Alternativet är att vara ledsen, och det är alltid roligare att vara glad! Man kan alltid välja glädje! Bara tanken gör mig glad! Kram alla fina och kloka!