Mammakraft

..som lyckades bita båda våra hundar under en skön promenad i skogen. En helt underbar och välbehövlig helg i vårt paradis slutade med tårar och rädsla. Hur kommer doggisarna klara av detta. En 10 år gammal liten terrier som får ett bett av en huggorm...klarar hans organ det? Huvva. Det är inget jag önskar någon djurägare att få uppleva. Att dessutom ha 19 mil till djursjukhus gör inte situationen mindre kaotisk.

..

Det känns i vart fall bättre nu när jag vet att hundarna är inlagda på djursjukhuset. Att veterinären sa att de har klarat det bra på de prover som togs vid inskrivningen gjorde livet aningens enklare. I morgon får maken mest troligt hämta ut dem. Sedan är det två veckor som de ska ta det lugnt och inte får anstränga sig i onödan. Puh. Om de inte överlever detta vet jag inte vad jag gör. Hundarna är mina skatter. De är villkorslös kärlek och lycka för mig. Speciellt gammeldoggen känner mig bäst av alla. Han vet exakt hur jag känner mig. Att han en dag inte kommer att finnas är jag klar över. Men att den dagen skulle komma av en underbar promenad i paradiset är något jag skulle ha svårt att förlika mig med.

...

Grodor, som ungarna hittat i diket är mycket trevligare djur att ha att göra med. Särskillt de som är så små som den som Maxi har i handen på bilden ovan. Han hittade "grodans mamma" dagen innan. Den var inte lika söt som denna. Men att ungarna studsar ut direkt efter frukost och tillbringar timmar med att leta småkryp gör mig varm och glad. Jag gjorde precis likadant när jag var liten. Bygde dammar i bäcken, plurrade ibland, bygde broar och letade efter grodor. Att vara nära i naturen.

...

Jag älskar att fiska. Jag älskar att vara ute i naturen och grilla vid någon sjö, kasta några kast eller meta. Det är mindfullness för mig. Under många år har jag inte tagit mig tid att njuta. Men igår var jag och min fiskebitna Maxi till sjön nedanför vår stuga och fiskade. Det var så himla skönt. Jag fylldes av stolthet när jag fick iaktta min son som kastade med sitt nya kastspö som värsta fiskeesset. Han vevade in, bytte drag....Jag tror att jag svämmade över av stolthet. Å tacksamhet. Tacksamhet över att få dela fantastiska stunder med sitt barn, genom ett gemensamt intresse. Jag är tacksam över att min Maxi ger mig möjlighet att ta tillbaka ett intresse som jag haft och förträngt av olika anledningar. Ja, det är klart. Att ta med 3 barn under 6 år till en myrsjö eller en fors är inte så mindfullt. Det är klart. Men nu finns möjligheten, och min utmaning till mig själv i sommar är att ta vara på varenda tillfälle att ta igen missade fisketillfällen!