Vad gör jag med all min tid egentligen...
...är en tanke som for genom mitt huvud idag. Detta efter att jag insett att mitt hus är ett kaos. Jag vill inte ens nästan nämna hur tvättstugan ser ut, eller förrådet. Eller kaoset på utsidan me vildvuxen gräsmatta (väldigt partiellt) och halvmålat hus. Med sandhögar för att vi någon gång ska lägga plattor och gamla fönstrena om man skulle få för sig att bygga ett växthus. I detta totala kaos har jag fått för mig att min Midi ska få ett eget rum med egenvalda tapeter och nytt tak, lister och färg. Vad säger man? Är jag klok? Inte på en fläck!
....
Vad gör jag då av min tid? Egentligen och ärligt? Ja, himla bra fråga till en som vill göra allt och inget. Idag har jag promenerat lite med min ormbitna hund. Hämtat på förskola, hämtat pass, mediciner till djur och jobbat med Midi som kollega på möten. Det går sådär. Jag har hunnit vara förbi mitt gamla jobb och sagt hej. Glömde säga nej så jag kanske har lite mer jobb med mig därifrån än jag hade tänkt när jag gick in.
...
Dammsugit i vårt hem som är allt annat än ett museum. Jag har gjort ett tappert försök i tvättstugan. Tvättade dock mer, så berget av rena kläder har inte minskat. Jag har haft ett spännande möte som kanske leder till en utmaning framöver. Vi får se. Sen blev det lite middag och kaffe och så flög någon list i Midis rum. Sen ville jag röra på mig så jag och fina kusin J knallade iväg och spanade in blommor på kolonilottsområdet. Inspiration får man då. När jag kom hem tog jag med hunden och promenerade till kusin för att spana in lite växter och identifiera vad de kan vara. Sen hemma igen och kitta det sista med barnen innan de somnar för kvällen.
...
Ingen röd tråd i något! Nu sitter jag här och tänker att jag kanske går ut och smäller upp lite pallkragar som jag tänker odla i där ute. Eller så dammsuger jag i Midis rum efter att kompis rivit ner det gamla taket. Eller om jag spacklar. Eller kanske skriver en ansökan om försörjningsstöd till en av mina godmansuppdrag. Eller kanske kanske...Hoff. Jag tror att min kväll kommer sluta med att jag har pillat lite i allt som snurrar i mitt huvud. Och att finaste maken hamnar på att slutföra mitt kaos. Så kan det bli. Tur att han finns!
Kram alla fina och kloka!
Kommentarer
Trackback
