Mammakraft

Idag var jag på skolan där vi gjorde en narrativ-övning. Ett av ämnena vi skulle intervjua om var vilken typ av socialt arbete vi skulle vilja utföra i framtiden. Jag är på det klara med att jag vill jobba hands on. Jag vill vara nära nära individer och grupper i utsatta situationer och inte bli en myndighet som bestämmer över andra. Hur tänker jag då? Ja, som socialsekreterare så sitter jag på en otrolig makt. Jag vill inte ha den makten, eftersom jag vet att den makten skapar en maktbalans som gör arbetet till ett omöjligt uppdrag. Jag vill kunna stötta, peppa, fråga och ge lättare kickar i baken på folk.

Inte bestämma över dem! Jag vill förmå människor att fatta kloka beslut och känna att det är hos dem makten till livet finns. Tyvärr är det så att många som möter socalarbetare känner sig besvikna, inte lyssnade till eller tvångsstyrda av soc. Då blir soc dåligt, fast personerna som gör jobbet är fantastiska personer. De får bara inte en chans att visa det, eftersom titeln socialsekreterare sätter käppar i hjulet för arbetet.

Så tacksam över att få vara frivillig samhällsarbetare är jag! Tacksam över att kunna krama om både mammor och barn som inte har det så enkelt idag. Men jag tror på förmågan hos dessa kraftfulla människor!