Vägen upp!

Mitt nya jobb som man kan tycka är lite diffust och flummigt att beskriva handlar om coaching, om handledning av personalgrupper och enskilt, om organisationsutveckling, om ledarskapsutveckling, utbildning etc etc..Det är mycket spännande och roligt om än lite skrämmande...Eftersom jag ska jobba med ledarskapsutveckling så håller jag på att genomgå ett av programmen som vi använder oss av. Det är en spännande resa! Oj oj, detta skulle alla göra någon gång i sitt liv!
...
När man svarar på frågor om hur man uppfattar sig själv och sitt liv så hinner man reflektera och fundera på hur saker egentligen är och hur man kan göra saker bättre. Jag har många egenskaper som jag måste jobba på för att förbättra och bli klokare och använda min tid på ett bättre sätt. Men samtidigt så blir jag så varm och glad och tacksam över mitt liv! Till skillnad från vissa av mina anhöriga som tycker att allt är orättvist och att de inte har haft det så enkelt så kan jag känna att jag verkligen haft tur och förunnats så mycket gott! Det som tyckts vara något dåligt har i slutändan ändå varit positivt. Kan hända att det har med min inställning till livet att göra. Kan hända att det handlar om att öppna ögonen och våga se framtiden. Det finns givetvis saker som jag skulle vilja förändra i mitt liv. Men min bas känns stabil. Sedan är det givetvis så att det inte krävs särskilt mycket för att det ska rämna ändå. Men då får man tänka att det finns någon mening med det, något skäl som man inte kan förstå just idag eller snart, men om ett tag, å då kommer poletterna att trilla.
...
Ibland blir det tomt i världen när ett livsprojekt nått sitt slut. Som t ex när min farmor som varit dement i många år dog. Det var hemskt! Även om personligheten farmor försvunnit i sjukdomen för länge sedan, och att det kändes bra att hon inte längre behövde plågas av smärta, saknad och frustration så var det ett avslut på ett kapitel av mitt liv. Jag har fått avsluta och stänga kapitlet barnbarn till E & B. Det är svårt att komma ur den rollen, svårt att ställa in sig på att det är nu så livet ska se ut. Svårt att se att nu kommer släktsammankomsterna vara på andra villkor och saker kommer att förändras.
...
Så kan det vara när man måste gå in i något och styra upp saker och ting. Man hamnar i en roll där man får peka med hela handen och ta tag i allt som måste göras. Även om man skulle vilja strunta i allt och gå så vet man att det är något man måste göra. Personer kommer till en för råd och stöd, andra blir arga på en för att man gjort ditt och datt. Ibland har man ingen aning om hur man ska göra, men man måste genomföra det ena med det tredje. När sedan denna era tar slut blir det tomt. Man vet inte riktigt hur man ska bete sig eller vara. Man kanske fortsätter som man gjort under många år, bara för att man inte riktigt vet hur man annars ska göra. Det är inte heller enkelt att sätta en punkt för det som varit och börja om på nytt. För allt det som varit omkring en hela tiden och tillkommit under tiden är ändå som nytt för en. Hur ska man förhålla sig till det? Hur ska man göra? Vad vill jag göra? Tål att tänkas på!
...
En av uppgifterna i Vägen upp är att sätta upp små mål både privat och i arbetslivet. Det har jag gjort. Mitt mål var att strukturera upp vardagen hemma, från att ha jobbat lite och varit mycket hemma, till att jobba mer och vara mindre hemma. Vissa saker behöver verkligen struktur. De kan bli sådana tidstjuvar om man inte gör något åt det. Jag ska göra mitt bästa. Jag ska släppa på kontrollen. Jag ska njuta mer!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0