Påskpaus....

har jag haft från bloggen..känns som att jag nästan haft det från livet också, för jag har verkligt slappat och latat mig i en vecka! Lite jobbigt och motigt känns det att vara åter i verkligheten i morgon....men det blir nog bra det med!
...
Vi har tillbringat lediga dagar i stan. Kändes konstigt att vara hemma och ledig flera dagar i sträck! Sen åkte vi upp till stugan på skärtrorsdag och njöt av lugnet och friden...Grabbarna badade i morbrors badtunna och vi har sovit och ätit!
..
Det är väl på ett ungefär vad som hänt i livet över påsk. Men lugn är välbehövligt!

Kloka ord av en inspirerande kvinna...

..har jag fått som andlig spis till lunchen då jag var och lyssnade på Ebba Lindsö som föreläste på Norrbottensteatern idag. Innan det fick jag massor av klokskap av fantastiska kvinnor som jag träffar via mitt jobb. De är helt underbara och kloka. Tänk hur klok jag måste bli när jag blir gammal, med tanke på hur mycket klokskap jag möter varenda dag!?
...
Tänk att man har förmånen att vara med i ett fantastiskt nätverk som Magma är! Det är verkligen en massa starka kvinnor som förstår att göra det omöjliga möjligt genom att STÄRKA varandra. Genom att stå enade och ställa upp på varandra! Mer sånt till världen!
...
Mina fantastiska klienter i morse konstaterade att det kanske är hög tid att inse att man inte är universums mittpunkt och att jorden inte kretsar kring en. Ja, var mitt svar till dem...men glöm aldrig bort att universum vore mycket fattigt utan just dig..och att just du gör världen lite vackrare genom att finnas till! Universum skulle sakna stjärnglans om inte alla fantastiska personer fanns! Värdefulla är vad vi alla är!
Kram alla fina!

Alldeles för litet huvud.....

...det måste jag då ha...för det känns som att det hela tiden svämmar över av idéer! Nu har jag åtminstone skickat över en hög med idéer till en presumtiv samarbetspartner och jag hoppas och hoppas massor att de nappar!
...
Ibland undrar jag vad jag har för begränsning i mig som gör att jag inte tar steget fullt ut och förverkligar åtminstone några av mina idéer. Det känns ändå som att jag närmar mig dem hela tiden, så jag står inte stilla. Jag samlar kanske mod, eller kraft..eller vad fasen som helst! Men egentligen är det kanske strukturen som fattas. Då kanske det blir läskigt?!
...
Hur det än är så hoppas jag att personen som jag kontaktat tycker att idéerna är bra. Så bra att de köper konceptet och jag får möjligheten att förverkliga mina tankar och släppa fram fler. För slut på idéer har jag inte. Det finns hur många som helst!

Skonostalgi....och annat!

När man har förmånen att bo nära vänner som man haft sedan man var betydligt yngre (för inte faaan är man gammal än, så man kan inte referera till när man VAR ung (: ) har man rätt enkelt att halka in på den nostalgiska banan....
...
Man minns roliga saker, tråkiga saker och helt urknäppa saker. När jag var omkring ett äpple högt (alltså i åldern 3-6år) hade jag en dille på att äta upp papper. Jag åt bl a tågbiljetten som vi hade när vi åkte tåg med dagis (JA, det hette dagis på den tiden) från Luleå till Boden. Tror inte att fröknarna var så glad på mig då...Jag åt även upp försäkringsbrevet från Lekis i taxin på väg hem. (Ja, det hette LEKIS, Lekskola på den tiden!)
...
Jag kommer även ihåg när jag spanade in ett par supersnygga vita pumps....tvingade mamma att beställa dem från Ellos...de var givetvis förstora! Men vad kunde det spela för roll? Jag skulle ju växa i dem. Sad but true. Såhär 20 år senare är de ännu helt nya och för stora. Av någon anledning växte inte mina fötter mer....Men jag kan fortfarande känna känslan hur jag stod där med glappiga klackedojjor och önskade att fötterna skulle växa till sig innan skolavslutningen. Jag minns även ett par gudomligt fina "mormorskängor" som fanns på Sko söder här i stan. Det var sent 80-tal och de var de finaste skor jag sett. Fick jag dem? Nix? Men varenda gång jag går in på sko Söder så tänker jag på hur det var att prova dem och stappla runt i dem där på butiken. Kanske var det därför jag fick med mig ett par svarta stilettklackedojor istället för mina antistresskor därifrån i höstas ?
...
Jag har fått för mig att jag ska gå och lägga mig i tid. Hör och häpna! När man går och lägger sig i tid hinner man läsa massor! Igår så låg jag och läste när en yrvaken Maxi kom vimsandes till vår säng...kröp upp och drog täcket över sig på ett märkligt sätt. Sedan låg han där på makens kudde och bara den lilla fina näsan stack fram. Då fick jag en nostalgitripp igen och påmindes om hur han låg under det grönvitrandiga täcket på BB...alldeles ny och fin...Min fina fantastiska skatt vad tiden går undan. Det är lite läskigt när man bläddrar bland bilder på datorn och så känns det som att vissa saker var alldeles nyss...å så visar det sig att det var flera år sedan. Hu..tänk om man kunde stanna tiden en stund!
...
Nu har jag bokat flygbiljetter för att bege mig till hufvudstaden på seminarium i dagarna två. Det är jätte längesen som jag varit i Stockholm. Tror inte att jag varit där de senaste 3 åren faktiskt. Ska försöka hinna träffa kompisar från förr...ska även stanna där över helgen när jag ändå är på plats och umgås med en fantastisk vän som jag fått genom jobbet inom omsorgen för många åt sedan. Fatta fina M att vi varit vänner i snart 10 år! Jag tror att helgen blir välbehövlig för både mig och M! Längtar! Vi ska inte må illa i glas...inte heller skicka hem någon i onödan...men ROLIGT det ska vi ha!

Ny vecka, nya möjligheter!

Jag har världens bästa jobb....jag jobbar med möjligheter hela dagarna! Alla saker är inte enkla, men det är alltid lösningsfokuserat och det är en otrolig kraft i det!
..
Idag har jag även hunnit vara ock klippa håret. Så skönt att bli lite korthårig och slippa trollfrisyren...och så har jag hunnit vara och shoppa på Me and I party på världens bästa förskola. Hittade en fin sommarklänning till mig..och till mina fina småtjejer.....hoppas bara att tjejerna tycker lika mycket om inköpen som jag!

Tröttmössa...

...det är mitt mellannamn just nu. Frusen och trött konstant....kan vara kroppen som vill säga något, eller så är det dagisbacillerna som övertagit min kropp. Jag tror på det senaste. Dagisbaciller är inte att leka med! De är farligast av de farliga och drabbar en lite för ofta för att det ska vara bra. Både tur och otur att tiden går så snabbt. Snart har vi inga smittbärare i vårt hus. Inte om det ska fortsätta att gå i det tempot som det gått med maxi i allafall.
...
I kväll kommer efterlängtade farmor och farfar med "Thomas tåget". Det råkade passa ypperligt för jag ska iväg tidigt som tusan på jobbet i morgon och då får jag en lugnare morgon och barnen får mysa med farmor och farfar utan oss knäppa päron ett tag. Win-Win kallas det tydligast!

Snöslaskig onsdag...

Maxi sken upp som en sol när han såg att jag packat med extraskor och skalbyxor i skolväskan. "Bra mamma, då kan jag leka som vanligt idag med!" Som vanligt betyder att ungen är blötast i klassen för att de leker i vattenpölarna. Pappan i familjen är inte så lycklig över företeelsen och anser att han är den enda ungen i klassen som leker så. Nu är jag kanske inte förtjust i blöta kläder..men att sonen är den enda ungen som är blöt i dessa tider betvivlar jag och skulle det vara så att han mot förmodan är det så är jag ändå en stolt och glad mamma. Tiden då man vågar hoppa i vattenpölarna är kort och därför tycker jag att man ska passa på att njuta! Snart kommer han vara en pubbeunge med finnar och målbrott och gå i sneakers och runda vattenpölarna. På sin höjd vara ute en stund. Så pappan i familjen får muttra i sitt eget hörn. Vi andra vi njuter av det positiva som finns i vattenpölarna så länge vi kan det! (Mamman i familjen skulle också gärna plaska runt, har dock blivit för bekväm. det är ju rätt kallt och äckligt..och jobbigt att fixa torra kläder ;) )

Tandfe bekymmer...

Maxi tappade en tand idag. Glad och stolt placerade han den i ett glas för att den inte skulle komma bort. Glaset skulle stå långt ifrån diskbänken. Hux flux var den på diskbänken. Å då greppar givetvis mamma det och sätter det i diskmaskinen...Sen inser mamma vad hon gjort. PANIK hos 6 åringen....rensa igenom hela diskmaskinen utan att se tanden. Maxi hulkar och vill att jag tar upp hela avloppet, fatta, tanden är ju där och hur ska han nu kunna få sin peng att köpa lego för av tandfen?
...
Ett brev är nu skrivet där mamma tar på sig hela skulden för incidenten. Berättar var tandfen kan hitta tanden om hon vill ha den för att kunna lämna en peng. Midi tipsar: "Det är bara att du ler när du sover så ser tandfen gluggen!" Älskade ungar! Tack för att ni är lösningsfokuserade och kloka! Ser möjligheter och peppar varandra att det blir bra ändå! Stolt, varm och glad blir jag när jag tänker på er! Å vilken tur att ni är sådana när ni har en så klumpig mamma som av bara farten kastar tänder i avlopp. Dyrgripar!

Begränsande övertygelser....

På utbildningen till coach i Göteborg lärde vi oss om övertygelser som vi har och hur man kan jobba med dem som begränsar en. Sagt och gjort. Man inser att man har många begränsande övertygelser. Hur vore livet utan dessa tänker man då och inser att det vore ännu bättre. Vad gör man då, ja, man beslutar sig för att häva dem förstås! Med hjälp av mina studiekompisar så har jag hävt två av mina begränsande övertygelser! Tack bästa E-L och K!
...
Den jag hävde i helgen var min övertygelse att jag inte kan åka slalom för att jag kommer att åka störtlopp in i ett träd! Visst låter det helt absurt! Jag har missat mängder av sköna timmar i backen av denna anledning. Ivrigt påhejad av mina fina coacher har jag då gjort upp en handlingsplan och följt den..och vet ni, jag KUNDE svänga, jag störtade inte..även om jag kramade ett träd! Men det hade inte så mycket med att jag inte kunde svänga att göra, snarare att jag verkligen KUNDE det! *LOL*
...
Det var STÖRTKUL! Å jag ser fram emot nästa tillfälle att få åka utför! Jag var aprädd..och stel och panikslagen, men ändå övertygad om att jag skulle lyckas..och känslan av att kunna svänga var så mycket starkare än rädslan! Å nu, är rädslan liten och lyckan STOR! Fasen vilket fantastiskt verktyg coaching är och kan vara!
...
Ett stort tack till fina vännerna L och P som hade tålamod med mig och verkligen peppade mig att ta mig till mitt mål! En toppenhelg har vi haft i husvagnen med er! Sen är man ju lyckligt lottad med en mamma som fraktar ner sin rumpa till stan och hänger med kidsen så man kan åka iväg med finaste maken som pre kiddos!
..
Nä, trött men lycklig ska jag krypa ner i sängen...en spännande dag i morgon! Kram alla fina!

RSS 2.0