Stuglängtan!
Jag längtar till helgen och efter att få vara i stugan. Verkligen bara vara. Inget mer.
Jag längtar efter att kasta några kast i sjöarna i närheten, kanske dra någon abborre på mete...Jag längtar efter en bastu och kanske en kall norrlands. Jag längtar.....
...
Jag gillar att ha stugan full med fnissiga ungar. Gärna deras föräldrar också såklart...Fast just det med fnissiga ungar gillar jag. Att lyssna på när de tisslar och tasslar är så energigivande. Som att det bara bubblar i ens egen kropp. Lyckoboost kallas det kanske. En egoboost för mig. Fylla huset med ungar för att jag ska må gott! Jag gillar såklart också att fnissa i kapp med mina fina vänner också...och hade min kusin JA fraktat sin stjärt till stugan och fnissat med mig en helg så skulle cirkeln slutas på något sätt! Fasen vad kul det vore!
Tönt....Ängel....Bäst...
Som mamma är man mycket alla dagar. I morse var jag en tönt då mini inte fick glass till frukost. Sen blev jag en ängel när han fick se på film efter middagen..och bäst till kvällsfikat när pappa blev supertönt och tjuv för att han glufsat i sig all leverpastej i garaget...eller nått :) Våran underbara underbara Mini!
Det är tomt här i huset. Tomt för att Bonus flyttat och för att Maxi är hos farmor och farfar med kusinerna. Nu har Midi börjat längta efter brorsan. Jag saknar honom också såklart, samtidigt som det är en ynnest att få se Midi och Mini. Kanske är det jobbigt för Midi att helt plötsligt vara den stora som ska kunna allt och därför längtar han. Eller så är det så, att brorsan är hans bästa vän och vapendragare. Vad vet jag. Jag bara spekulerar!
...
Min bror är i allafall en av mina bästa vänner och har alltid varit det utan att jag kanske har förstått det när jag var liten. Han har alltid alltid funnits där. Förstått och kunna säga åt mig sådär som ingen annan kan. Även mitt i natten. När jag varit helt väck och trött och ledsen. Min brorsa är bäst! Min bästaste och ärligaste vän! Två andra, nästan syskon, fina Kusinerna JM och JA har varit till mig med sina ungar idag. Det var helt underbart att få ha två av sina närmaste kusiner som jag vuxit upp med i mitt hem...få hänga med deras ungar! Det är en skatt! Jag är så tacksam för att jag har mina kusiner, de som känner mig sedan länge och ännu hänger kvar! Att se deras barn, de små penntrollen växa och höra deras kloka resonemang..och se våra barn leka tillsammans. Det gör mig varm! Det är ju det bästa jag har från barndomen, stunderna med mina kusiner. Tänk att vi kan ge det till våra barn! De där "självklara" vännerna. Som man hör ihop med. De som man ibland vill kräkas på, men ändå aldrig aldrig skulle vilja vara utan. Jag är en lyckligt lottad kusin!
Jag är även en lyckligt lottad fru till min älskade man. Han som blev supertönt efter att ha mumsat i sig all leverpastej. Jag var på bröllop i lördags och varje sådant fantastiskt tillfälle som passerar får jag möjlighet att fundera över mitt eget äktenskap. Vad är det som gör det bäst för mig? Vad är hemligheten till att det känns så? Är det så som jag vill att det ska vara? Eller? Ibland tvekar jag...Sen fylls jag av en värme...och vet. Det är precis här jag vill vara.
Precis med just denna man.
Min man.
...
Jag har provat klänningen. Kände att jag behövde ha en morot. Å den satt faktiskt finare nu, än då, då när det begav sig. Jag ser verkligen fram emot att få göra om det. Välja igen. Göra det jag tänkt att jag skulle ha gjort. Det är det bästa med livet. Att jag har möjligheten att göra om tills jag är nöjd. Maken kan säga "när man gör en sak så gör man det ordentligt". Jag kan hålla med om det. Även om jag mer tänker att blir det inte helt som jag tänkt eller trott så kan jag göra om tills jag är nöjd. Så länge jag lever. Sträva efter att göra det igen och igen tills det blir ordentligt och rätt. Vissa saker räcker inte att göra dem en gång. Vissa saker kan jag behöva göra om för att det ska bli riktigt bra. Å att vila i vetskapen om att jag får gifta mig igen, känns riktigt gott. För även om jag valde rätt man, rätt dag, rätt plats...så finns det ändå saker jag hade velat göra annorlunda. Å nästa år får jag den möjligheten!
...
Nä..nu ska den förkylda bästa tönten digga lite mer musik och ta en sådan härlig nostalgitripp som bara musik kan plocka fram. I morgon ska jag ha ytterligare en mysdag med mina fina grabbar. Jobba lite..fixa lite..Njuta mycket! Kram alla fina!
Midsommar....
..har varit underbar! Innehållit allt möjligt! Som slappa på hemmaplan. Bara varit och inte gjort nått! Fått god middag hos fina S & J med massor av Riders med brudar....ungar och hundar. Precis som det ska vara! Ungarna har badat i badtunnan så man tror att de numer har fjäll och simhud mellan tårna!
Idag har jag lunchat med fina vännerna från Bäst och sen fått vara med på ett bröllop med två personer som jag fått förmånen att föra samman! All lycka önskar jag dem i det fortsatta livet tillsammans!
...
I morgon ska jag fortsätta på slappartemat, men på måndag behöver jag jobba några timmar. Sen ska jag jobba ytterligare några timmar i veckan, men sen go vänner är det semester! Å det kallar jag underbart!
Go midsommar på er allesamman!
Lättad!
...smög in på universitetets hemsida för att kolla mina tentaresultat. Skrev en hemtenta när hundarna blivit bitna av ormen och kände väl att fokus var någon helt annanstans än var det borde. Döm om min förvåning när jag var godkänd! Kändes som att jag lättade 5 kg! (Välbehövligt med tanke på de 3 kg jag gått upp under semesterveckan :) )
...
Nu ska jag bara skicka in en ledardeklaration på mig själv och lägga till några saker i en halvklar uppgift. Det är min målsättning att lyckas göra detta i juli månad. När det är gjort så tänker jag andas. In genom näsan, ut genom munnen och känna mig stoltare än stoltast över mig själv. Jag har gjort det jag inte trodde jag skulle fixa. Igen.
Å så har jag sökt in på nya kurser till hösten såklart! Galet. Jag vet. Men jag är också en galen människa!
Lite till....
Kändes som att jag inte hann blogga klart. Kan vara för att jag har tre killar som mest av allt vill spela angrybirds på ipaden och iphonen och att de precis var i sista andningen. Illa valt tillfälle kan man kalla det!
....
Att åka iväg såhär på allinclusive är en utmaning för två intensiva galningar som mig och maken. En utmaning i att klara av att inte kunna göra något vettigt på 7 dagar. Välbehövligt så in i Norden är det såklart! Makens eksem är nästan borta....bara det är en lättnad. Jag känner att ögonlocken har slutat bränna, även om en och annan stolthetstår förstås kan passera,så är det ju när man har de finaste barnen i världen.
...
...Å det tjurigaste. Mini testade åka hiss själv idag. Det var en pulshöjare för en semesterlat mamma som i vild panik sprang upp o ner i sex våningar för att hitta sin skatt. Hittade honom gjorde vi såklart. Å återföreningen var lika tårdrypande för mamma och mini. 5-10 minuter är en lång tid när man inte har koll på sitt barn.
...
Jag har hunnit läsa två av de fyra böcker jag tagit med mig på semestern. Två bra böcker som jag önskar att fler tar sig tid att läsa! Den första är skriven av Mikael Andersson som föddes utan armar och ben. Armlös, benlös men inte hopplös heter den. Den ger goda tankar kring lösningsfokuserad livsstil! Den andra boken heter Jiddra inte,hellre ökänd än okänd och är skriven av en försetts gangster som heter Patrik P någonting... Å vad man önskade att de som romantiserar gangsterlivet läste den och funderar ert varv till. Att vara Svensson kan faktiskt vara trevligt!
...
Jag är tacksam för mitt svenssonliv med villa och vovve. Med jobb,semester,fritids och förskola. Med vänner som jag vet är mina vänner. Som jag vet att jag kan lita på. Som inte skulle vända sig mot mig omtag skulle drabbas av svårigheter. Jag vet. Jag har varit där.
...
Jag är tacksam för att inte behöva somna med en klump i magen och tankar kring ur livet ser ut i morgon. Det rätt likt det jag har idag. Oftast bättre! Jag är tacksam för möjligheten jag får av att lära av mina misstag, av möten med andra och göra livet lite bättre genom träning!
...
Jag är tacksam över att ha möjlighet att ta min familj på semester utan måsten. Detalj ger tillfällen till mys tillsammans utan någon Alfons Åberg. Igår resulterade det i en finsk discidans av övertrötta barn till djingiskahn med vikingarna! Å en dejavu från bröllopet med en dans med finaste maken till from this moment. Jag älskar spontandans! Det är något jag har med mig hemifrån. När mamma och pappa skuffade bort gungstolen och drog igång bandspelaren med någon dansbandsdänga och buggade i köket. Å så fick jag stå på pappas fötter och dansa! Det är kärlek för mig! Så när vi rockar loss till Sean Banan hemma i köket så njuter jag! Liksom när jag får chansen att bjuda upp maken till någon kramgo låt och dansa en stund....
...
Vad gör ni? Rockar ni också loss och njuter av livet????
...
Jag och maken har haft tid att prata om livet. Vad vi ska göra för ny bröllopsresa när tillfälle ges nästa år. Vi vill båda till Rapadalen i Sarek. Så nu vet jag vad maken ska få av mig i julklapp... Ett nytt lätt tält såklart! Så får jag väl lov att önska mig lätta sovsäckar och liggunderlag. Tänk vad härligt att redan i juni veta vad som ska komma den 24 december! Det är L i ett nötskal!
...
Jag har redan målbilden framför mig hur vi går där i Sarek. Åker båt över det klara kalla vattnet...färgerna krispiga luften! Kan nästan känna hur det är att vakna på morgonen och koka kaffe på gasolköket...
...
Från en resa till nästa... Det är bara att njuta och drömma sig vidare!
Semestertid
I värmen är jag nu och njuter. Njuter av välförtjänt vila. Händerna är nästan sårfria efter att inte ha fuktat någon trasa, inte tvättat händerna en miljon gånger, inte fixat och trixat. Bara varit! Inte bäddat någon säng, inte skurat någon toa. Badat. Badat. Badat. Ätit. Badat. Läst. Läst. Badat. Sovit. Ätit. Badat. Skrev jag att vi badat?
Det är vad vi gör! Vi njuter! Kram alla fina!
Trötthetsantiklimax...
det märks att semestern är nära.....Jag är så trött och slut så jag tänker att jag kommer somna på flyget och vakna på hemresan. Det brukar vara så när jag börjar se semestern! När man är så trött kommer många funderingar. Å tacksamhet över hur bra jag har det. Fast jag är trött.
...
Tänkte på det idag när jag varit i kontakt med flera fina vänner. Fina vännen M som fixat möhippa åt en kompis och där jag fick vara delaktig att sätta lite guldkant. Värmer ett hjärta. Att jag dessutom har vänner som ställer upp och gör det guldkantat är fantastisk! Manboys, de är en tillgång för oss! ;)
Sen kom F och Ch förbi och det är en unge som är intensiv och underbar. Lite som Nalle Puhs ballong! När de lämnade bygget hoppade jag, Maxi, Mini och Bonus i bilen och åkte in till stan. Växlade, shoppade och åt glass. Härligt och hjärtfarligt för en mamma med en mini som vill och kan själv. Sen blev det färgbutiken för sista färgslatten till huset. Jag ser ljuset!
...
Hemma tänkte jag att jag inte orkar hålla mina ögon öppna längre. Men lite picknick och besök av snygg M gjorde att jag överlevde tills maken lagade middag till oss allesamman. Jag försökte få en bild av vilka kläder som skulle med i kappsäcken. En promenad till min A med en klänning som jag bara var tvungen att ta med mig hem från stan behövde lämnas. Sen blev det Coop för inhandling av lördagspoppis till mina små och lite gott och läsbart till morgondagens flygtur.
...
Sen blev det filmmys med Bonus. Marley och jag. Vilken film! Så jag bölade! Ungarna var lite fundersamma. Men filmen är så fint gjord. Och är man trött så orkar inte jag vara stark. Tårar renar!
...
I min jobbtelefon kan man lägga in telefonnummer som favoriter. I min telefon har jag många telefonnummer. Många människor som jag är tacksam för. Som jag aldrig skulle vilja vara utan. De där som alltid finns där och som jag kan ta upp tråden med precis var den stannade förra gången. På denna gedigna telefonlista finns också några i denna favoritlista. De där jag måste prata med för att vara hel. Inte för att säga något särskillt, men bara för att jag behöver dem.
...
Det är min mamma, min bror och maken såklart! Sen finns en underbar vän som jag fått som vuxen. Mamman från Bäst. Vi är så olika och lika! Jag är så himla tacksam för dig. För att du är den allvetande skäphögen. Den där som man kan låna när man tror att man håller på att bli galen och så bara får du världen så enkel! Du kan sätta ord på tankar som bara far runt som kläder i en torktumlare i mitt huvud. Eller som färgen i den där blandningsmaskinen som jag såg på idag! Den där som skickar den där länken som jag behövde, eller som tar med sig middag och ungar och dyker upp....En som jag helt sonika bjuder in hela min familj på middag hos bara för att slippa diska innan semestern!
...
Jag har fler fantastiska vänner. Att jag just hyllar denna fantastiska kvinna betyder inte att någon annan behöver vara sämre. Jag är en tacksam person med förmånen att ha fantastiska människor i min omgivning. Jag hoppas att ni vet att om jag är lite fantastisk så är det för att jag får vara en del av era liv, ta del av era tankar och få er energi!
Tröttaste kramarna till er!
Tidsrapport!
....jag hann skicka in ansökingar för två godmanskap
...fixa fritidspapper som låg i en hög i kaoset
....betalt räkningar
...cyklat till coop o postat och hämtat paket
....Slängt skräp från reprummet
..fixat aktivitet till en möhippa....
Nu ska jag bara två saker till innan sängen...
..tömma diskmaskin
...duscha
Å sen blir jag väl ändå Affe Åberg.
Å egentligen är inget klart, eller mindre kaotiskt än innan jag gjorde något. Kanske bara än mer förvirrat. Men vad tusan. Kaos bor granne med Gud!
Vad gör jag med all min tid egentligen...
...är en tanke som for genom mitt huvud idag. Detta efter att jag insett att mitt hus är ett kaos. Jag vill inte ens nästan nämna hur tvättstugan ser ut, eller förrådet. Eller kaoset på utsidan me vildvuxen gräsmatta (väldigt partiellt) och halvmålat hus. Med sandhögar för att vi någon gång ska lägga plattor och gamla fönstrena om man skulle få för sig att bygga ett växthus. I detta totala kaos har jag fått för mig att min Midi ska få ett eget rum med egenvalda tapeter och nytt tak, lister och färg. Vad säger man? Är jag klok? Inte på en fläck!
....
Vad gör jag då av min tid? Egentligen och ärligt? Ja, himla bra fråga till en som vill göra allt och inget. Idag har jag promenerat lite med min ormbitna hund. Hämtat på förskola, hämtat pass, mediciner till djur och jobbat med Midi som kollega på möten. Det går sådär. Jag har hunnit vara förbi mitt gamla jobb och sagt hej. Glömde säga nej så jag kanske har lite mer jobb med mig därifrån än jag hade tänkt när jag gick in.
...
Dammsugit i vårt hem som är allt annat än ett museum. Jag har gjort ett tappert försök i tvättstugan. Tvättade dock mer, så berget av rena kläder har inte minskat. Jag har haft ett spännande möte som kanske leder till en utmaning framöver. Vi får se. Sen blev det lite middag och kaffe och så flög någon list i Midis rum. Sen ville jag röra på mig så jag och fina kusin J knallade iväg och spanade in blommor på kolonilottsområdet. Inspiration får man då. När jag kom hem tog jag med hunden och promenerade till kusin för att spana in lite växter och identifiera vad de kan vara. Sen hemma igen och kitta det sista med barnen innan de somnar för kvällen.
...
Ingen röd tråd i något! Nu sitter jag här och tänker att jag kanske går ut och smäller upp lite pallkragar som jag tänker odla i där ute. Eller så dammsuger jag i Midis rum efter att kompis rivit ner det gamla taket. Eller om jag spacklar. Eller kanske skriver en ansökan om försörjningsstöd till en av mina godmansuppdrag. Eller kanske kanske...Hoff. Jag tror att min kväll kommer sluta med att jag har pillat lite i allt som snurrar i mitt huvud. Och att finaste maken hamnar på att slutföra mitt kaos. Så kan det bli. Tur att han finns!
Kram alla fina och kloka!
Kissies kusin...
...eller nått...så såg jag det framför mig när jag fick ett mejl om saker som jag skrivit på min blogg. En blogg som jag valt att skriva i anonymt för att kunna använda den som ventil för mina känslor. Mina tankar om hur min vardag är. Inte någon annans. Inte någon allmängilltig sanning. Det tror jag att de få som följer min helt triviala blogg förstår. Det verkade som att denna som inte gillade det jag skrivit täker att jag har mängder av läsare och att ALLA dessa hade mig som husgud och att mina känslor var lag! Att det jag skriver genast ska scopas upp och komma på nyheterna för att L skrivit det på sin blogg! Skadligt! Helt otroligt! Jag tror att jag har sådär 7 läsare om dagen. En är min mamma :). Herre min je. Nåväl. vad ska man säga. Vi lever i ett fritt land.
...
Jag vet inte varför andra bloggar, men för mig är det en livlina för att sätta ord på mina tankar och känslor och se dem framför mig. Ett forum där jag får fundera. Och jag lovar. Ibland reviderar jag många gånger, jag väger mina ord, suddar, skriver om....just för att hela mig själv. För att skapa förutsättningar för att kanske kunna göra saker proffsigt irl. För det är ju trots allt det som räknas!
...
Kanske är bloggen mitt Problemträd som jag tidigare citerat på bloggen:
En snickare hjälpte en äldre kvinna att restaurera ett gammalt hus. Efter hans första dag, då åtskilliga saker inte fungerat som de skulle, vägrade hans bil att starta. Snickaren ägnade ett par timmar åt bilen utan framgång. Till slut erbjöd sig den gamla kvinnan att köra honom hem. Snickaren satt helt tyst under färden. Väl hemma frågade han kvinnan om hon ville träffa hans familj, vilket hon tackade ja till. När de klivit ur bilen, stannade han till en liten stund vid ett träd och därefter var det som om han förvandlades. Han gick glatt mot dörren och kramade sina barn och kysste sin fru. När de senare gick ut till bilen igen, passerade de trädet som kvinnan vid det här laget hade blivit nyfiken på. -Ursäkta att jag frågar, sa hon. Men vad var det du gjorde vid trädet förut? -Tja, det är mitt problemträd, svarade snickaren. Även om jag ibland har bekymmer på jobbet, så hör de inte hemma hos mina barn och min fru. Så jag hänger helt enkelt upp problemen i grenarna varje kväll när jag kommer hem och plockar ner dem igen nästa morgon. Det lustiga är, fortsatte han, att när jag plockat ner problemen, är de inte alls lika många som när jag hängde upp dem kvällen före.
...
Annars har det varit en trevlig dag då vi firat maken som fyller 35 idag. Jag har iofs knappt sett honom för så är det den här tiden på året. Fick dock med hela familjen till toscana på middag och det var riktigt mysigt! Sen har det varit lite fix och trix och mys med mina fina trötta doggar!
...
I morgon är det nationaldag och tydligast får vi då flagga. Om vi kommer ihåg. Vi tillhör de personer som har en flaggstång i allafall! En oväntad bröllopspresent är det. Men den påminner oss om bröllopet varje dag som vi är hemma, även om vi glömmer att hänga upp flaggan....och att ta ned den!
...
Appropå bröllopsdag så har jag kollat i kalendern. Alla ni (6 utöver mamma som läser bloggen) och som känner att fasen, husgudens bröllop är inget vi kan missa, boka redan av den 24 augusti 2013 i era kalendrar. Det är dagen då jag och maken ska förnya våra löften till varandra...Tornedalen är platsen, där det begav sig för många år sedan!! Glöm inte var ni läste det först!
Kram alla fina!
Du ska tro att du är något!
DU SKA TRO ATT DU ÄR NÅGOT.
DU SKA TRO ATT DU ÄR LIKA GOD SOM ALLA ANDRA OCH ATT ALLA ANDRA LIKA GODA SOM DU.
DU SKA TRO ATT DU ÄR LIKA KLOK SOM ANDRA, IBLAND KLOKARE.
DU SKA VETA ATT DU ÄR LIKA BRA SOM ANDRA.
OM DU VET ATT DU GÖR DITT BÄSTA, KAN DU UPPSKATTA DEM SOM ÄR BÄTTRE.
IBLAND VET DU MER ÄN ANDRA. DU ÄR INTE FÖRMER ÄN ANDRA MEN DU ÄR ENASTÅENDE SOM ALLA ANDRA.
DU DUGER TILL MYCKET.
SKRATTA ÅT DIG SJÄLV OCH DEN VÄRLD DU LEVER I, DET GÖR DIG FRI.
DU SKA TRO ATT MÅNGA BRYR SIG OM DIG.
DU SKA TRO ATT DU KAN LÄRA ANDRA EN HEL DEL OCH LÄRA AV DEM.
VARFÖR?
FÖR ATT DU ÄR NÅGON SOM BEHÖVS.
GUDRUN HJÄLTE
En pusselbit
Min man är min saknade pusselbit. Den där som passar perfekt för just mig. En som inte är likadan som mig, för det skulle aldrig funka, men som hör ihop och skapar en helhet.
..
När hundarna blev huggormsbitna igår blev jag rädd och ledsen. Gjorde vissa saker helt rationellt, som att kontakta veterinär, googla info och ge mat till barnen som behövde åka iväg. Tårarna rann, rösten höll inte och min puls var väl uppe i 300 och blotta tanken på att jag skulle ha framfört någon form av fordon på en väg får mig att bli rädd för mig själv! Maken däremot, han blir så lugn. Han bara är och sakligt lastar han saker, andas lugnt och får ungarna att känna sig lugna i mitt kaos. Han går metodiskt tillväga och fixar allt.
...
Han vet att ett MMS på min bebbe H från djursjukhuset värmer mitt mattehjärta och därför så skickar han ett. Han vet att ett sms om att allt verkar lugnt är viktigt för mig så det får jag. När de är hämtade och klara på djursjukhuset får jag ett MMS med dem hemma och en kaka. Han är bara bäst för mig!
...
Men om vi båda skulle vara så metodiska är frågan vart vi skulle ta oss. Om vi någonsin skulle komma i mål. Mitt eldiga temperament och den finska sisun behövs för att starta igång hans metodiska arbete. I allafall när det gäller andra saker än motorer i garaget. Så hans pusselbit behöver min pusselbit också. Såklart!
Midis nya tapet!
Jag och Midi var och beställde tapet till hans nya rum! Det blir två vita väggar..en med denna underbara tapet!
och så en vägg med denna tapet
Å sen blir det lite klättergrejs som han önskat sig. Jag lääängtar tills de kommer! Å tills jag får tid över till att hänga upp dem såklart!
En orm i paradiset...
..som lyckades bita båda våra hundar under en skön promenad i skogen. En helt underbar och välbehövlig helg i vårt paradis slutade med tårar och rädsla. Hur kommer doggisarna klara av detta. En 10 år gammal liten terrier som får ett bett av en huggorm...klarar hans organ det? Huvva. Det är inget jag önskar någon djurägare att få uppleva. Att dessutom ha 19 mil till djursjukhus gör inte situationen mindre kaotisk.
..
Det känns i vart fall bättre nu när jag vet att hundarna är inlagda på djursjukhuset. Att veterinären sa att de har klarat det bra på de prover som togs vid inskrivningen gjorde livet aningens enklare. I morgon får maken mest troligt hämta ut dem. Sedan är det två veckor som de ska ta det lugnt och inte får anstränga sig i onödan. Puh. Om de inte överlever detta vet jag inte vad jag gör. Hundarna är mina skatter. De är villkorslös kärlek och lycka för mig. Speciellt gammeldoggen känner mig bäst av alla. Han vet exakt hur jag känner mig. Att han en dag inte kommer att finnas är jag klar över. Men att den dagen skulle komma av en underbar promenad i paradiset är något jag skulle ha svårt att förlika mig med.
...
Grodor, som ungarna hittat i diket är mycket trevligare djur att ha att göra med. Särskillt de som är så små som den som Maxi har i handen på bilden ovan. Han hittade "grodans mamma" dagen innan. Den var inte lika söt som denna. Men att ungarna studsar ut direkt efter frukost och tillbringar timmar med att leta småkryp gör mig varm och glad. Jag gjorde precis likadant när jag var liten. Bygde dammar i bäcken, plurrade ibland, bygde broar och letade efter grodor. Att vara nära i naturen.
...
Jag älskar att fiska. Jag älskar att vara ute i naturen och grilla vid någon sjö, kasta några kast eller meta. Det är mindfullness för mig. Under många år har jag inte tagit mig tid att njuta. Men igår var jag och min fiskebitna Maxi till sjön nedanför vår stuga och fiskade. Det var så himla skönt. Jag fylldes av stolthet när jag fick iaktta min son som kastade med sitt nya kastspö som värsta fiskeesset. Han vevade in, bytte drag....Jag tror att jag svämmade över av stolthet. Å tacksamhet. Tacksamhet över att få dela fantastiska stunder med sitt barn, genom ett gemensamt intresse. Jag är tacksam över att min Maxi ger mig möjlighet att ta tillbaka ett intresse som jag haft och förträngt av olika anledningar. Ja, det är klart. Att ta med 3 barn under 6 år till en myrsjö eller en fors är inte så mindfullt. Det är klart. Men nu finns möjligheten, och min utmaning till mig själv i sommar är att ta vara på varenda tillfälle att ta igen missade fisketillfällen!
och så en vägg med denna tapet
Å sen blir det lite klättergrejs som han önskat sig. Jag lääängtar tills de kommer! Å tills jag får tid över till att hänga upp dem såklart!
