Mammakraft

Det är något som jag funderar på varje dag. Vilka konsekvenser får mitt agerande för mig och för min omvärld. Är det värt det? Hur kan det bli ännu bättre för andra osv. Ibland hinner man inte med att göra en konsekvensanalys eller så blir det fel och då kan det hända att man får göra en ”va fan hände egentligen analys”.

......................

Det är mänskligt att göra en va fan hände egentligen analys. Det ställs vi alla inför. När man försöker få saker och ting så bra som möjligt för så många som möjligt så kan det bli hiskeligt tokigt. Det lär jag mig ganska ofta. Å så försöker jag göra en analys i mitt huvud på det. Hur jag ska välja att agera nästa gång. Hur ska jag förhålla mig till detta fakta nästa gång? Jag tror att jag är en läraktig person, men ack och ve hur fel jag förstått att jag har!

…

Som exempel på detta kan jag använda julen. Vi beslutade redan när vår Maxi var i magen att den dagen vi har barn ska vi inte åka iväg på jularna. Vi ska ha en egen tradition och alla som är välkomna får fira jul med oss. Konsekvensen av detta är att vi inte bidrar till att höja stämningen på julen hemma hos någon långväga som våra respektive familjer, men vi behöver heller inte hamna i en intressekonflikt, att vi har varit mer med någon annan. Vi behöver inte skapa några falska förhoppningar eller känsla av bortvaldhet. Vi väljer att vara hemma för att vi vill vara hemma. Inte för att vi inte vill vara med någon annan. För oss två vuxna med två hundar och 4 barn är det rätt skönt att vara hemma. Vi är som ett tivoli när vi kommer och fyller varenda ställe till bredden. Alla är välkomna hem till oss på julen om man själv vill och känner för att vara med oss. Det är bara roligt om någon härdar ut med oss i julekaoset!

Just det som jag ville komma ifrån, att någon skulle känna sig bortvald, är dock något som vi själva kan få uppleva. Vi har inget krav på att någon ska vilja fira jul med oss, men är glada om någon vill välja att göra det. I år fick vi det glädjande beskedet av nära att de gärna skulle fira jul med oss. Även om det var deras andrahandsval så blev vi jätteglada och såg fram emot en jul med nära och kära. Fika inplanerades och ungarna glada och nöjda. Tågbiljetter bokades och det kändes som att detta kommer bli en bra jul! Sedan hör förstahands valet av sällskap till julfirandet av sig och ämnar anlända. Då blir vi naturligtvis bortvalda, för nu kommer ju förstahandsvalet och vips var det inte längre aktuellt att följa den plan som upprättats. En ny plan skapas där vi inte är delaktiga. Jahapp. Vad säger man om det? Att man förstår barn som bara får vara med när den som man helst vill vara med inte finns tillgänglig? Att man borde efter 10 år i sällskapet ha lärt sig att second place is the first looser? … Nu står och faller inte vi med detta sällskap, det finns fler som vi pratat om att vara tillsammans med på julafton så det blir säkert helt underbart ändå! Men min naiva och godtrogna sida har fått sig en knuff. Jag tänker inte längre anpassa mig till max när det gäller, eftersom jag förstått att det inte är en rådande kultur i det sällskapet. Att jag bara ska ta konsekvenserna för mina handlingar när det gäller mig och inte tänka en tanke på vilka konsekvenser mitt handlande får för övriga som kan tänkas vara involverade. Det kommer att bli klurigt då jag försöker att låta bli att vara så. Men ibland blir man så ledsen och besviken så man inte kan låta bli att tänka elaka tankar en stund. Jag ser fram emot att fira jul med personer som vill välja att vara tillsammans med oss och där vi inte är ett reservalternativ. Jag är tacksam över att jag har sådana personer i min närhet! Kram alla fina och kloka!