Mammakraft

Den bonaden hade vi hemma hos mina föräldrar. När min hemlängtan kändes som störst var det någon som lämnade in just en sådan bonad på mitt arbete så nu pryder den broderade texten mitt kontor. Det kanske är karma :)

Mina föräldrar har alltid gett utan att vänta något åter. De har gett mig vingar och modet att flyga för att jag visste att de alltid skulle fånga mig om och när jag föll. Min mamma är en riktig badass. För det är det som krävs när man som 36 åring blir ensam med två tonåringar och du måste vara pappa också. Hon har gjort allt för att det ska vara rättvist, för att det ska bli bra för oss kids. Varje dag. Alltid och oavsett. Jag kommer alltid att vara stolt över min mamma för just det. Även om hon kan driva mig till vansinne ibland. 

Min pappa var det tryggaste jag visste. Den som hade alla svar, oavsett fråga. Jag vet att han inte alltid visste svaret, men han svarade så det kändes tryggt att inte alltid veta. 

Det var den tiden innan alla kanaler på tv och internet. Innan alla hade en smartphone. När man kunde vara tillsammans utan att göra något och tankar fick ta tid. Det var då han var sådär klurigt rolig min pappa. Det var då alla tokiga bus kom upp. Å mamma var inte sen hon heller på att haka på. 

Igår var det pappas födelsedag och även om han varit död i snart 22 år så gör det ont.Jag behövde nog pappa i mängder när jag var tonåring, men då var jag samtidigt på G att börja leva mitt eget liv och klara mig själv. Jag kan klara mig själv. Jag är bra på det som tusan. Men det finns så mycket jag hade velat prata med honom om. Jag hade så gärna velat höra hans tankar kring mina kids. Om där jag är och vad jag ska bli när jag blir stor. Kanske är det vetskapen om att jag alltid kan komma hem som gör att när jag får hemlängtan så längtar jag bort? En sån fråga. Den hade jag velat ställa till pappa. Längtade du nånsin bort? Jag tror att min pappa var rätt nöjd med sitt liv. Att han hade det han önskade sig. Tacksam. Det försöker jag också vara. Jag är en lyckligt lottad människa som fått många många gåvor i livet. På något sätt kändes pappa så självklar där han var i sitt liv. Undra om det var så? Å vad är min självklara plats i livet? Är jag där, eller påväg dit? Jag behöver åka dit där tankar får ta tid och ta reda på det.

2015 är ett minne blott och 2016 är här med allt det kan bli! 2015 var ett sånt skitår, så 2016 kan bara bli bättre :)
Vilka är mina största lärdomar och insikter från 2015?  Insikterna är att livet är skört. Att inte vänta på att göra det jag vill och önskar utan göra det här och nu. Att njuta av det som är just nu och skapa förutsättningar för att det ska blir så bra som möjligt.
Vilka drömmar och mål har jag uppnått det här året? Jag fick min kandidatexamen och genomled en uppsats tillsammans med bästa V. Utan V & A hade jag nog inte orkat hela vägen. Jag har köpt en häst. Helt otroligt. Det har tagit mig 20 år att förstå att det var en gammal ponny som jag saknade!
Vad var allra bäst med 2015? Att vi fick veta att vi skulle bli "mommo & moffa" och att jag påbörjade KBT-utbildningen. 
Vad var sämst? Sämst var att vi förlorade älskad unge..Att vår fina gamla hund inte orkade längre...och att mina nära förlorade en älskad pappa till cancern. 
Vad för roliga saker har jag gjort? Vi hade en underbar resa till Rhodos hela familjen
Vad har jag lärt mig/utvecklats inom? Å, jag har lärt mig sticka vantar och nya varianter på sockar. Jag har bytt jobb och lärt mig mängder!
Vad känner jag mig stolt över? Jag är grymt stolt över mina barn. Alla mina barn. 
Vad känner jag att jag vill släppa från det här året? Prestationsångesten som kommit av att jag känt mig mer än mätt på att plugga. Ser så fram emot 2016 och mycket mindre plugg än det varit det senaste året. 150% studier och heltidsjobb kan vara lite väl mycket..även för mig.
Vad är jag tacksam för med 2015? Att jag fått spendera det med människor som är värdefulla för mig. 

Är också en sång från förr....Känns som att jag trallat på den rätt länge och tänkt så om både det ena och det andra. Den här sommaren har ändå varit en sommar då jag försökt slutföra lite av varje. Som att söka lagfart på ett hus jag köpt för nått år sedan, att skicka in ett gäng papper, att kolla igenom saldot på föräldradagar och göra en plan, rensat i gammalt och slängt, både mentalt och fysiskt. Det blir lättare då. Så mycket lättare, å ändå så är jag så grym på att prokrastinera! 

I morgon, när det är en annan dag än idag så ska jag försöka göra färdigt en skoluppgift så jag inte behöver ha andan i halsen. Jag har tänkt att det ska bli en dag snart ganska länge. Detta för att jag älskar känslan av att ligga lite före och ha koll. Vi får väl se hur det blir med den saken. Plötsligt händer det!

....allting blir som enklare då...eller hur det nu var han sjöng Per Gessle. Det känns så för mig som har förmånen att kunna ge mig själv ledigt under tre månader av året. Den första månaden går åt till att hitta mig själv...så jag sänder tankar till alla er som klarar er med mindre semester än mig. Hur bär ni er åt? Tanken på att "bara" vara ledig 4 veckor gör mig svimfärdig, jag skulle vara ett vrak när jag kom tillbaka till arbetet! Eller kanske inte, det kanske är för att jag kan ge mig tiden som jag tar den. Kanske skulle jag använda min tid på ett annat sätt om jag hade färre lediga dagar att hantera. Jag har verkligen försökt ta hand om mig själv och de mina i sommar, samtidigt som det är första sommaren då jag känt att jag testat alla mina knep för att ladda batteriet som varit nästan helt tomt och så har det bara inte gått att göra det. I början på Juli ville jag nästan ge upp. Jag letade efter mig själv och hittade ingenting. Bara trött och sliten. Å inget sätt att ladda batteriet. Sen fattade jag ett beslut som jag var grymt skeptisk till, men när jag gjort det mesta och inget funkade så kände jag lite "va fan, det kan ju inte bli sämre". Det var precis vad jag behövde och redan samma kväll så kände jag att jag nästan var mig själv. Andra dagen var jag laddad igen och nu känner jag mig redo för höstens utmaningar:).

 

 

 

 

 

 

Ibland känner jag att jag måste tvärnita...så där trycka ned bromsen allt vad som går för att jag ska stanna och vänta in min själ. Jag är en rastlös människa, intensiv till tusen och som är världssämst på att göra en sak i taget..åtminstone längre än 5 minuter.

Det är så tydligt när kroppen vrålar HALLÅ jag vill göra dig UPPMÄRKSAM på att du kanske är fel ute på vissa områden. Jag tror att jag har hört det nu. Att jag kanske behöver fundera på vad jag vill och inte vad jag borde. Eller vad som är lämpligast just nu.

Å när jag äntligen samlar ihop mig och vet vad jag behöver göra så får jag veta att jag är så impulsiv och borde tänka över saken lite mer. HALLÅ!!! Det är ju för att jag väntat så jävla länge med att känna efter och tänka efter som gör att när jag väl gör det så har jag nog mycket material och om och hur och när och varför och därför så jag kan fatta ett hyfsat klokt beslut. Välgrundat och genomtänkt är det. Jag lovar. Som min hjärna har fått jobba!

Så om jag gör något som kan tyckas ogrundat och impulsivt. Lova att säga att jag förstår att du tänkt igenom detta mer än en gång. Lova att du frågar mig HUR jag kommit fram till det beslutet istället för att avfärda mitt beslut med impulsivitet. För ni som känner mig,  ni vet att jag är sämst på att komma till skott. Att jag kan veta vad jag vill och ska göra och ändå inte göra det för att jag inte kan bestämma mig....

Januari är alltid nystartens månad! Även om det är en mörk och kall månad för oss uppe i norr så känner jag ändå en bubblade känsla av att jag får ett nytt år med nya möjligheter! Jag går som vanligt all in! Just nu är jag inne i en skapande process och behöver få använda händerna. Så jag har stickat! Snart är koftan till min älskade lilla A som jag är moster till klar! Sen ska jag utmana mig med att göra byxor och det har jag aldrig gjort så det blir spännande!

Det är också nu som jag börjat jobba 75% igen och vi har det så lyxigt på jobbet att vi får fruktfatet fyllt två  gånger i veckan med ekologisk frukt! Det är något att vara glad och tacksam över. I morse bjöd jag dock kollegorna på hembakt limpa..eftersom jag förutom att vara i ett stickstim är inne i ett bakstim!


Det blir grytbröd, tekakor och Sverigekaka.....samlar kraft för att göra semlor också för det längtar familjen efter!

Så mitt nyskapande år handlar mycket om kreativitet och glädje! Vad händer hos dig?

 

 

 

 

2014 är ett minne blott och 2015 är här med allt det kan bli!
Vilka är mina största lärdomar och insikter från 2014? Min största lärdom är att jag är sämst på att säga NEJ. Jag är sämst på att släppa ansvar och sätta gränser mot andra. Så min insikt är...det jag tränar blir jag bra på. Jag behöver många träningstimmar!
Vilka drömmar och mål har jag uppnått det här året? Jag har tagit alla poäng på utbildningen och sökt in och blivit antagen på KBTterapi steg 1 utbildning! Jag hade tänkt ta MC-kort...men det får bli en annan gång. Energin har inte riktigt räckt till hela vägen. Men har i allafall gjort riskettan och fått lämpen så en bit påväg är jag i allafall!
Vad var allra bäst med 2014? Att jag har jobbat mindre än jag brukar. Att vi har fått vara friska. Att jag fick bli moster!
Vad var sämst?Att L lämnade jordelivet.
Vad för roliga saker har jag gjort? 2014 var året då jag fick besöka Kolmårdens djurpark med mina barn! Jag har haft en underbar stockholmshelg med tjejmil och trevligt sällskap...
Vad har jag lärt mig/utvecklats inom? Jag har pysslat mer än på länge. Stickat kofta, sockar, tofflor.....
Vad känner jag mig stolt över? Över att jag reflekterar över min situation och fattar beslut och följer mina drömmar!
Vad känner jag att jag vill släppa från det här året? Jag vill inte bära på politiskpajkastning, jag vill inte ha människor som hatar och smutskastar andra som de inte vet något om i min närhet. Jag behöver bli bättre på att sätta ner foten.
Vad är jag tacksam för med 2014? Jag är tackam över att vi fått världens finaste bonusbrorsor med familjer! Jag är tacksam över att J tagit studenten och att vi fick vara med på det! Jag är tacksam över att det går framåt för bästa M och att jag får vara en viktig vuxen i hennes liv! Jag är tacksam över att jag och familjen får vara friska och att vi har varandra. Jag är tacksam över att en utbildning jag velat gå i flera år startar våren 2015 och att jag vågade anmäla mig och göra det jag vet att jag måste göra. Att jag har en man som peppar mig att göra det jag vill för att må bra. Jag är tacksam över mina hundar som fått mig att promenera och reflektera. Jag är tacksam över att bo i en stad där det är enkelt att färdas, att det finns allt jag behöver och att jag inte behöver vara rädd. Jag är tacksam över mitt nätverk som hjälper mig att vara en klok vuxen i barns liv.

Efter en helg då bästa sortens bonus haft stora delar av sin biofamilj i staden sitter jag och känner tacksamhet! Tacksamhet över att familjer med stora utmaningar kan rymma så mycket kärlek till varandra som bonus stjärnfamilj gör. Genuint rädda om varandra och med en vilja av att hålla ihop trots mängder med utmaningar som försvårar det.

 

Jag är glad över att mina föräldrar lärt mig att det är känslan i hjärtat som räknas. Att det inte behöver vara blodsband. Det känns ärligt att säga det till mina barn, att de är de människorna som har plats i ditt hjärta som är de viktigaste. De som du kan lita på, som kommer finnas där för dig. Oavsett. Att de har syskon som har samma mamma och pappa som de själva, men flera syskon som vi fått förmånen att vara en del av deras familjer. Jag är tacksam över bonusbrorsan D, en självklar unge i vår familj. Som när han dyker upp alltid känns som att ingen tid har förflutit. Jag är tacksam över storasyster M, som kämpar och växer och gör oss stolta! Jag är tacksam över storasyster J som hjälper till att lösa alla möjliga bekymmer. Familjen R, har blivit som en del av oss. Det är en ynnest att få en familj i present. Jag är glad över att vi fått vara en del av A:s integration och första möte med Sverige. Jag är tacksam över de föräldrar som låter oss vara viktiga vuxna i deras barns liv. Jag är tacksam över att de gett barnen livet!

 

Fina S, tänk att det är du som väckte tanken i mig när du var liten. En tanke som jag och bästa maken gjort verklighet av. Att ha ett hem, där barn som inte kan bo med sina föräldrar får bo. Jag trodde i min naiva ungdom att det var barnen som skulle få det bättre. Jag kunde inte förstå då hur häftiga resor det livet skulle ta med oss på! Jag har aldrig kunnat drömma om allt det fina jag skulle få bli en del av. Alla mammor och pappor som jag skulle få lära mig mängder av. Alla maskrosungar....Även om jag ibland (läs ofta) sliter mitt hår. Oroar mig så jag knappt kan sova, svävar mellan hopp och förtvivlan...Så är det helt underbart! Jag skulle inte vilja byta min stora familj där tomten är far ( och mor )till de flesta barnen! Jag vet att det är jag som får ett bättre liv. Varje dag. Året om. Tack mina fina barn, både bio och bonus, för att ni gett mig livet!

Hade ett samtal med en vän för ett tag sedan då frågan kom upp om vi lever i relation med någon för att det är kärlek eller om det är enkelhet. Jag brukar göra några checkpoints om året. Det är viktigt för mig att vara autentisk i mitt liv och att använda min tid på jorden till sådant som är meningsfullt. Handen på hjärtat. Det finns stunder då jag funderat på om jag ska vara i en relation eller inte. Tack och lov har jag tagit mitt förnuft till fånga, eftersom jag jag har förmånen att leva i en relation med en person som får mig att känna mig hel. En människa som jag fortfarande efter 14 år tillsammans med kan känna en värme och glädje över att vakna brevid på morgonen. Jag vet ju bara hur jag gör mina vanecheckar så jag tänkte att det är hög tid att fråga maken om han är gift med mig för att det är enkelt, eller om det är så att jag faktiskt fortfarande är hans stora kärlek i livet. Hans min var obetalbar. E N K E L T....L, lite självinsikt behöver du nog. Det finns inte en människa som kan vara i en relation med dig för att det är enkelt! Sen skrattade han åt min fråga. Tänk att jag kunde tro att det kunde vara bekvämt och ENKELT att vara i en relation med mig. Galet. Nä, för att vara i en relation med en halvgalen autentisk människa med hög personlig integritet (Vilja av stål kallas det tydligen i dagligt tal) så krävs kärlek av ofantliga mått! Jag tänker tacksamma tankar till min förmåga att i min galenhet få en fantastisk man att älska mig som som min bästa vän i livet gör! Tack för att du är modig och härdar ut med mig...och för att du trots mig, vill leva ditt liv brevid mitt. Tack för att du ser mig och älskar mig. Varje  dag. ALLTID.OAVSETT!

Mörkertrött är bara förnamnet. Ni vet när väckarklockan ringer och det enda jag kan tänka på är att den ska vara tyst, att jag ska gå och lägga mig igen när barnen är på skolan, att jag ska vila direkt efter jobbet....Ni vet känslan. Å sen så kör jag på ändå...och inser att klockan är 01:30 när jag går och lägger mig. Det är då det värmer i hjärtat att ha en son som vet vad en sann kärlekshandling är....

Har laddat ner en ny app i telefonen. "Gör din grej" heter den och kommer från Kreativ insikt. En dag i veckan fick jag detta kort: "Gör tid för det du älskar". Jag älskar att vara ute med mina hundar...jag älskar att mysa med mina ungar..jag älskar att baka och laga mat..jag älskar när köket är fullt av människor som äter och umgås...Jag älskar att träna...jag älskar att ge presenter..jag älskar att hjälpa andra...Jag känner att jag gör sådant jag älskar varje dag! Jag är tacksam för det!

Jag har haft förmånen att rensa i mitt förråd för att hitta saker till personer som inget eller lite har. Fatta hur mycket saker vi har i förrådet! Då vill jag ändå till mitt försvar säga att jag rensar någon gång om året..och verkligen försöker att bara ha det jag behöver för att inte behöva städa och rensa i så mycket. Jag är en lat människa som avskyr att städa. Men jag avskyr att vara i kaos ännu mer så...När jag plockade ihop filtar och påslakan med Byggare Bob så hittade jag en fin tavla som min fina vän A broderat till mig för mängder med år sedan. Den har hängt i min hall i mitt gamla hem och plockades ner i en låda när vi skulle renovera i huset...Den hör hemma i hallen hos oss. Så en ny ram, som också fyndades i förådet vid genomgången av kartonger fick byta ut den gamla.....Nu känns det som att hallen är komplett!

 

 

...så tänkte jag försöka hålla ett tal på en älskad unges begravning... Om rösten inte bär....så vill jag ändå få det sagt så här kommer mitt tilltänkta tal....

"Det gör för ont att säga hej då så jag vilar i vetskapen om att vi kommer ses igen en dag.

Du kommer alltid att vara en fantastisk unge i mitt liv. Det var ett blont 8-årigt yrväder som kom in i vårt liv! En underbart intensiv charmig kille. En sån som kunde prata i kull vem som helst och se till att vi fick skavsår i öronen. En som aldrig bangade för en utmaning, som utan att blinka brottades med J som är närmare 2 meter.

Det var du som tog oss på turer på kronan och visade oss konsten. Jag kommer aldrig glömma hur du med inlevelse berättade om installationen ”Jag vill vara ett träd”. Jag passerar aldrig korsningen vid din mormors hemort påväg hem från eller till tornedalen utan att tänka på dig.

Vi har gjort mycket kul tillsammans och varit trötta som få efter en hel helg med olika upptåg. Som när du och L vände skyltarna på springtävlingen kvällen innan och jag höll på att svimma. Tur att ni vågade berätta innan det var försent så vi hann ställa allt tillrätta! För sån är du! Du kan göra tok, men har hjärtat på rätta stället.

Tiden i ovisshet var en plåga. Jag skickade flera meddelanden till dig och ville så att du skulle svara. Jag önskar så att det hade varit annorlunda.

Nu står vi här idag…och jag hade så velat att du funnits kvar här med oss. Med glimten i ögat och omtänksamheten om andra. Jag saknar dina härliga meddelanden som jag brukade få på Facebook. De där små kommentarerna på mina foton, och när du skrev att du kommer förbi. Du skulle ju komma och tapetsera hos oss när du var färdig målare! Som vi laddat för din student! Jag kommer ännu vänta på dig när jag fyller år för att du borde sitta vid bordet med de andra bonusarna och fnissa och dra skämt på min bekostnad.  Din omtänksamhet smittade av sig på våra andra bonusbarn och även om ni inte varit hos oss samtidigt så har ni knutit egna vänskapsband. Det är något som värmer mig. Att ni hittat varandra och genuint varit rädd om varandra. Som när du målade högst upp för att J var höjdrädd (Som att inte du var det va?)….eller alla meddelanden från oroliga bonusar som försökte lösa mysteriet när du försvann. Du fattas oss, du fattas oss alla…

Var du än är nu så hoppas jag att du är lika fri som du blev när vi åkte från stan till stugan. Där slappnade du av och vågade bara vara. Från att i stan smyga runt och vara livrädd att någon skulle se dig lite naken efter duschen kunde du dansa in nästan naken i köket och köra Ls dampshow. Underbart! Så när vi ses igen, för jag kommer leta tills jag hittar dig den dagen det är dags…då ser jag fram emot att köra en L och Ls dampshow...Jag säger inte hej då idag det gör för ont… jag säger vi ses igen…."

 

....det finns inga ord....så stod det att läsa på kortet i blommorna som skickades till vår första bonus mamma. Det finns inga ord att använda när det värsta som kan hända en förälder händer. När ditt barn inte längre andas på den här jorden. När ingenting kan ändra på det.

.....det finns inga ord.....för hur ont det gör i mig...Älskade älskade intensiva unge! Vi skulle ju gå på din student i juni! Du skulle ju skicka såna kluriga små mess till mig facebook. Kommentera mina bilder....lajka...Du skulle ju tapetsera och måla hos oss när du var färdigutbildad!!

...Du hade många ord...som flödade och ibland var det omöjligt att få tyst på dig...Du var omtänksam och envis....supersnäll och intensiv. Så intensiv när du var liten att vår intensiva hund sov i två dagar efter att du varit hos oss. När vi åkte till stugan blommade du ut. Då kunde du släppa kontrollen och bara vara. Jag kommer minnas dig så. Klok, varm och intensiv.

Du fattas mig.....du fattas mig....Varför?

Ska jobba halva dagen i morgon och halva dagen på torsdag, sen är jag ledig igen. Underbart!

Jag har nog vant mig vid att göra ingenting och vila på det!

Jag som inte tänkt att jag kunde vara ett husmodersämne har starkt börjat överväga just det faktumet. Husmoder. Låter det inte vackert så säg!På Wikipedia:

Husmor eller husmoder syftar på en kvinna som ansvarar för skötseln av hemmet eller en anställd som ansvarar för en institutions hushållning. I dag används det oftast om en kvinna som leder verksamheten i ett storkök.

I ett storkök kan en husmor assisteras av exempelvis köksbiträden, skolmåltidsbiträden och lokalvårdare. En husmor ansvarar för arbetsledning och administration, men deltar ofta även praktiskt med matlagning och viss lokalvård. En husmor brukar därför ha särskilda arbetskläder, som bland annat inkluderar ett praktiskt förkläde.

Jag får helt enkelt arbetsleda maken, han får vara köksbiträde och lokalvårdare. Kanske  barnen kan agera något endera dagen. Jag kan sitta i gungstolen med mitt praktiska förkläde och äta fika och dricka kaffe.

Om inte annat har jag anledning att lite nu och då åka på husmoderssemester för att slippa sinnesförvirring och vila nerverna :).