Mammakraft

på omvägar fick jag höra att det talas om oss och vårt liv som familjehem. Att vi låter andra ta hand om barn placerade hos oss, men "det finns ju en hel del pengar i det". Jag satte kaffet i halsen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det var som att få en kniv i hjärtat. För om det är något som gör det värt att vara familjehem så är det definitivt inte pengarna. Inte för oss i allafall. Vi har båda jobb som vi tjänar helt OK på. Pengar som räcker gott och väl till vårt liv. Vi lever inte ett extra vagant liv på något sätt. Vi gillar enkla saker som inte kostar.

..

Att vara familjehem, att få vara tacksam över att någon mamma gav ett barn livet och att vi får förmånen att följa detta fina mirakel på deras resa i livet under den tiden i livet då det händer massor är mer min anledning. Att jag redan som liten beslöt mig för att inget barn ska behöva somna ensam och rädd om jag kan göra något åt det. Att inget barn ska behöva gå hem från skolan med en klump i magen för att han eller hon inte vet hur det är med mamma eller pappa hemma. Att inte behöva vara rädd för våld, alkohol och droger...Det är min drivkraft. Att om jag gjort ett enda barns liv lite bättre bara genom att öppna mitt hem så kommer jag att kunna vila i frid den dagen då det är dags för det.

..

Jag kan inte stå och se på när människor far illa. Vare sig barn, unga, vuxna, gamla. Jag vill göra det jag kan idag, det jag förmår och klarar av för att göra livet lite bättre. samhället lite varmare. Jag tror stenhårt på den afrikanska ordspråket att det behövs en by för att uppfostra ett barn. Att det är viktigt för en person att skapa ett stort socialt skyddsnät och att barn och unga får flera positiva vuxna förebilder. Jag har så många fina vuxna förebilder att ge till dessa barn som inget har. Kloka vuxna som har olika erfarenheter av livet. Det handlar om att lära sig att bygga tillit. Jag är tacksam för dessa fina och kloka vuxna som finns i vår närhet.

...

Jag är tacksam över att våra vänner vill bidra till att göra livet bättre för dessa unga och barn som vi fått förmånen att låna till vår familj. För det är ett lån. Även om vi alltid vill ha det på livstid! För det handlar om just det. Jag och finaste maken har ju en hake på dessa barn. Det finns krav på dessa barn för att de tillhör en familj. Kan jag prata med den ena av oss om jag är arg och inte förstår den andre? Får jag vara arg på L&P? Jag tycker de gör FEL! alla sådana här tankar och känslor är ok. Att bygga relationer handlar om att lära sig om sig själv och sina känslor och hur det påverkar livet. Därför är andra trygga vuxna i vår närhet en fördel. Det är en bonus. Att det finns någon som dessa barn kan lita på, som känner oss väl och som kan förklara det vi inte lyckats förklara. Det kan också vara så att det är en person som barnen kan tänka att om jag bllir utkastad som så många gånger förr så kan det finnas andra i min "nya" närhet som jag kan ta min tillflykt till. Det är värdefullt för att våga växa!

...

Jag tänker bara hur jag hade min farmor och farfar som en sådan tillflykt när jag växte upp. Jag visste att vad som än hände så skulle jag alltid kunna dra till dem och stanna där. Att de skulle lyssna, krama och fixa käk till mig! Det är en trygghet som jag tror att många tar för givet. Det gjorde jag. Det var ju självklart! För barn som blir familjehemsplacerade (det blir man av allt för många anledningar) så finns sällan sådan trygghet. Det är något som ger jordmån, som ger kraft och ljus för tillväxt!

...

Nätverk är viktigt för oss alla. För företag, för familjer, för organisationer... Att skapa nätverk gör att man får en kompetensbank, ett livslångt lärande! Att få förmånen att låna någon annans glasögon gör att saker som tycktes självklara inte längre är det. Jag är tacksam för glasögon som jag kan få låna. Det är så lätt att bli naiv och blind. Det är så lätt att fastna i gamla sätt att tänka. Jag är tacksam över böcker och boktips..över samtal och paradigmskiften som jag får genom möten med andra.

...

Bland det sista min pappa sa till mig innan han lämnade oss alldeles för tidigt för snart 18 år sedan var: L, jag är fattig som en kyrkråtta, men ber du mig ta ner månen så ska jag i allafall försöka.

Det är ord som etsat sig fast i mitt minne och blivit ett livsmål för mig som förälder. För mig handlar det inte om pengar. För mig har det aldrig handlat om pengar för jag är uppvuxen med värderingar som gjort att jag aldrig satt rikedom först. Det handlar om att kunna vara närvarande här och nu. Att kunna se och höra och kämpa för varenda unge. Det är därför jag väljer att vara ledig så mycket som möjligt med mina barn. Jobba intensivt i några dagar och sedan vara hemma mer. Jag kan göra så för att jag valt en pappa med omsorg till mina barn. En pappa som delar mina värderingar som också vill vara med sina barn. Jag behöver aldrig vara orolig för mina barns välbefinnande var jag än befinner mig. Jag vet att de har det bra! Barn behöver inte flotta saker. De behöver närvaro och härvaro.

….

Så, jag citerar min fars ord till mina barn, både bio och bonus. De som finns i familjen idag och ni som komma skall: Jag är fattig som en kyrkråtta, men om du ber mig ta ner månen åt dig så kommer jag försöka..och försöka och försöka.

Jag citerar även gärna Jonas Gardell:

Aldrig ska jag sluta älska dig, du allt jag har och allt jag ber om….

Jag ger aldrig upp. Jag kommer alltid att kämpa för er mina skatter! Ni är det bästa jag vet, det finaste som finns. Aldrig ska jag sluta älska er!

…

Och om det fortfarande finns de som tror att barn bor hos oss av ekonomiska skäl så kan jag skicka mina kontoutdrag till dig! Det är en sorglig läsning. Det är ica och coop….hundmat och hm. Alldeles för lite glamour. Men, det är ett sätt att leva som gör att jag känner att jag lever fullt ut!

Skulle stort ta mig iväg på kaffe och surr. Somnade i soffan. Tack gode Gud för substitut! Äckligt men funkar i brist på kaffe gjort med kärlek!