Mammakraft

i måndags hade jag utvecklingssamtal med min chef. När ens chef är coach så sätter det såklart igång processer i en. Utvecklingssamtal är jobbigt. Speciellt när jag är trött av lite sömn och sjuka ungar. Sådär JAG VILL FÖRFAAAN BARA AVVECKLA, absolut inte UTVECKLAS!!!!

Jag har världens bästa chefer ändå.....Å en coach får mig att känna mig pigg och bra och att jag vill utvecklas ändå..fast jag trodde att jag inte ville, eller så försökte den trötta delen av min hjärna säga nej du vill INGET!

...

Jag har ett jobb och en jobbsituation som jag gillar. Även om det är resor och periodvis massor så känner jag ändå att jag har makten att bestämma. Att jag kan påverka mina arbetsdagar och använda kraft när jag har den och samla kraft när jag behöver det. Denna vecka behöver jag ladda. Då gör jag det. Laddar och gasar på slutet.

...

Var vill jag vara om 5 år? Jag vill göra det jag gör idag....jag vill fortfarande ha möjlighet att inte jobba på sommaren, på sportlov, höstlov, påsklov. Då vill jag vara mamma! Jag vill ha bra betalt för min arbetstid så att jag inte behöver göra så många timmar! Jag vill hinna lyssna på mina fina killar ( å tjejer också såklart). Jag vill hinna fundera med mina kompisar och pussa på min man. Jag vill strosa med mina hundar i vårsolen och dricka en kopp kaffe på trappan....Jag vill köra pass och inspirera.. Å jag vill fortfarande skratta mycket! Jag vill hjälpa fler personer att nå ett bättre liv....För att nå dit ska jag fortsätta plugga, vara nyfiken..Jag ska göra saker good-enough...och glänsa när jag tror att det är värt det.

...

Hoffa..ni ska bara veta vilken torktumlare jag har i huvudet just nu! Men det kommer bli bra! Jag ska bara ;)

 

En FB status ( I en något nedkortat version) som snurrar i min glob just nu....

"Har du någonsin frågat dig själv varför du gör det du gör? Varför tror du vad du tror på, varför arbetar du med det du arbetar, varför bor du som du bor etc.? Tänk om du har fel. Jag säger inte att det är fel men tänk om du har bestämt dig för något du tror är bra men det kanske inte är det. Tänk om du skulle ha fel.

Låt säga att du och jag träffas om fem år. Vi träffas helt plötsligt ute på stan och jag frågar dig:
1. Vad gör du annorlunda idag jämfört med för fem år sedan.
2. Vad är det du gör idag som du även gjorde då?
3. Om vi träffas om ytterligare 5 år, vad är det för skillnad i ditt liv då jämfört med hur du har det idag?.

För att komma till en förändring så måste du antingen börja med något eller sluta med något. Om du inte börjar eller slutar med något så kommer det inte ske någon förändring. Du har alltid 100 % ansvar för ditt liv. Om du lägger några av dessa procent hos någon annan så är du offer för omständigheterna. Det kan vara när vi skyller på allt och alla. Det fungerar inte. Vi har alltid och kommer alltid ha 100 % ansvar för vårt eget liv.

Så vad skall du nu svara på frågorna och utifrån det hur skall du rensa i röran för att komma dit? Jag vet att du kommer lyckas för om du kan läsa detta så lever du och lever du kan du alltid ta 100 % ansvar för ditt liv.

Gå ut i livet och ta ansvar för det som händer dig. Bli mer medveten om hur du kan påverka dina resultat. Låt aldrig någon trampa på dig och ge aldrig aldrig aldrig upp."

Idag var jag på skolan där vi gjorde en narrativ-övning. Ett av ämnena vi skulle intervjua om var vilken typ av socialt arbete vi skulle vilja utföra i framtiden. Jag är på det klara med att jag vill jobba hands on. Jag vill vara nära nära individer och grupper i utsatta situationer och inte bli en myndighet som bestämmer över andra. Hur tänker jag då? Ja, som socialsekreterare så sitter jag på en otrolig makt. Jag vill inte ha den makten, eftersom jag vet att den makten skapar en maktbalans som gör arbetet till ett omöjligt uppdrag. Jag vill kunna stötta, peppa, fråga och ge lättare kickar i baken på folk.

Inte bestämma över dem! Jag vill förmå människor att fatta kloka beslut och känna att det är hos dem makten till livet finns. Tyvärr är det så att många som möter socalarbetare känner sig besvikna, inte lyssnade till eller tvångsstyrda av soc. Då blir soc dåligt, fast personerna som gör jobbet är fantastiska personer. De får bara inte en chans att visa det, eftersom titeln socialsekreterare sätter käppar i hjulet för arbetet.

Så tacksam över att få vara frivillig samhällsarbetare är jag! Tacksam över att kunna krama om både mammor och barn som inte har det så enkelt idag. Men jag tror på förmågan hos dessa kraftfulla människor!