Mammakraft

Nu sitter jag här i skenet av värmeljusen och njuter av tillvaron till max! När man nu tagit sig förbi den första måndagen efter semestern så känns det redan som att man har nedförsbacke fast det bara är måndag! Bara kanske är ett dåligt ord i sammanhanget. Det är ju bra att tiden inte går fortare än så här för då skulle jag rakt inte hinna med! Idag har jag haft en jättebra dag på jobbet och det var skönt att slippa stressa med lämning av barn och rastning av hundar innan arbetet. Det är helt ok att vara själv efter jobbet för matlagningen kan man ju planera i förväg och sedan är det nästan bara bolibompa och kvällsmyset kvar. Mina barn är dock inne i ett nu-hittar-vi-på-massor-med-sådant-som.mamma-inte-uppskattar-stim. I lördags tog midi en kniv och målade fint på vår bil.....igår så smet han in när vi satt ute å åt och målade sig blå i plytet...färgen släppte inte i duschen så ännu morse så var han som en kapten blånäsa....Idag så gick de ut på tomten efter maten när jag diskade. När jag var klar så kikade jag ut och såg dem inte, gick över för att se om de gått till grannen och när jag återvände så såg jag maxi komma fram bakom deras lekborg...Han var lerig ända upp till knäna på benen och över armbågarna på armarna. "Vi leker zombies" berättade han glatt för mig. "Midi har gått in i huset". Min smått hysteriska fråga blev ju naturligtvis om han också var zombie och glad i hågen svara maxi JA! Det kändes som om jag skulle förvandlas till en zombie. Jag är inte någon hysterisk städtant och vi bor inte i ett museum . Trots det så dammsuger jag/vi minst en gång om dagen och skurar allt som oftast en gång om dagen i köket, hallen, tv-rummet och toaletten på övre plan. Detta för att det varenda dag ser ut som att vårt hus aldrig sett en dammsugare eller skurmopp. Jag hade precis dammsugit upp all grus och smuts innan jag gick ut och nu kände jag hur musten rann ur mig. Inne är det en midi som glad i hågen låst in sig på toaletten för att tvätta sig. Det var gegga överallt i hela toan...

Vilken tur att jag äger en dammsugare och en skurmopp och att de kan le och vara så lyckliga över den lek de har lekt. Det är ju så att vara barn. Det är fläckar som lär oss livet..och jag vet att det inte kommer att vara så här jämt. Jag menar, bara det blir vinter så är det inte gegga...då är de dessa djävla blöta vantar som det bara finns en av och alla kläder som ska på och av hela tiden. Att vara förälder är verkligen jämna plågor...men man gillar som plågorna trots allt. Man får så mycket energi av att se skaparglädjen i ögonen på barnen. Man påminns om hur det var och hur det kändes. Att leva NU och precis vara i det man gör nu..det som händer sedan tar man när det kommer...Syftet med dessa upptåg är ju inte ont och just när det sker så verkar det kanske inte så tokigt. Det är efteråt man kommer på hur tokigt det kanske blev. Det är ju sådant man gör som vuxen också. Och det jag kan tycka så här när jag tänker på det är att det är ju i de stunderna som man verkligen lever, när man inte tänker på morgondagen eller konsekvensen utan bara far med flödet! Sedan blir det ibland ett dyrköpt flyt, men utan dessa flyt skulle livet vara all bra grått och platt!

Så ut och friflyt ett tag mina vänner! Blir det tokigt får man göra som någon gjort för många år sedan på arlanda...hänga upp en massa affischer med texten "Eva kom hem, allt är förlåtet".....