Så mycket att vara tacksam över...
för någon dag sedan så ringde min mamma och berättade att min "styvfaster" fått en aggresiv form av leukemi. Hon hade fått veta det dagen innan och nu hade de startat en behandling på sjukhuset i stan där vi bor. Hon är inte särskilt gammal och det som känns mest är att hon är mamma till en underbar liten tjej som är 4 år...Först har de fått kämpa för att bli föräldrar till lillhjärtat och nu när de skulle få börja njuta av livet så startar nästa kamp! Även om de flesta leukemier har en god prognos så finns det inga garantier. Jag blev helt tom inuti och grät...Blotta tanken på att ställas inför en sådan kamp och veta att man kan gå förlorande ut ur striden...att måsta lämna sina barn kvar på jorden utan att kunna skydda dem genom livet. Hu, jag bara ryser och ögonen fylls av tårar. Jag vill verkligen vara med om mina barns uppväxt! Även om jag var 15 år när min pappa dog så kan jag känna en enorm saknad över att han inte var med när jag gick ut nian, tog studenten, tog examen från universitetet....att han inte var med på mitt bröllop och mest av allt är jag ledsen över att jag aldrig fått visa honom mina barn. Nu dog han utan att först vara sjuk, men tänk att veta att man ska dö och lämna sina barn. Hu hemska förfärliga tanke. Jag hoppas att medicinerna hjälper och att hon snart är frisk så hon får finnas där för lilla A länge..så hon får göra allt det med A som min pappa aldrig fick göra med mig.
Då får jag å andra sidan vara så tacksam över att jag har världens bästa mamma och familj! Mamma har alltid gjort allt hon kunnat för oss ungar. Ibland kanske för mycket. Jag har även förunnats världens bästa småsystrar som gör mitt liv så mycket rikare...och så har jag världens bästa storebror. Han är verkligen en av mina allra bästa vänner och en person som jag aldrig någonsin skulle vilja vara utan. Han finns där alltid, om än på sitt sätt, men jag behöver aldrig tveka..behöver jag honom så står han där som en klippa. Och jag, lilla vimsiga systeryster behöver ha denna klippa! Så om jag inte säger det nog ofta, skriver det eller meddelar mig på något sätt så vill jag att ni ska veta att ni finns i mitt hjärta och i mina tankar varenda dag. Jag är stolt över er! Ni är modiga, starka och kloka! Ni vågar alla gå er egen väg utan att ta åt er av vad andra tycker om era val! Ni har stora hjärtan! Vilken förmån för mig att få vara er dotter, storasyster och lillasyster!
I morgon är det 6 år sedan som jag sa ja till bästa maken. Det är en av de finaste dagarna i mitt liv! Även om jag kan vara så irro på maken ibland för att han ingenting fattar (vad tusan han är ju man???) så finns det ingen som jag skulle kunna tänka mig att byta ut honom mot. Jag brukar titta på honom i smyg när han jobbar på vårt hus, eller när han jobbar i garaget, när han är med ungarna eller bara tittar TV...och så tänker jag att jag är en lyckligt lottad person som får dela mitt liv med denna fantastiska man! För nog fasen är han ett riktigt kap! Jag brukar skoja på jobbet att han måste bygga i shorts o bar överkropp så att de har något att titta på när de cyklar förbi. Det var för någon vecka sedan som vi där på arbetet pratade om att på alla personer som man träffar hittar man alltid något i utseendet som man kan tycka olika saker om. Jag tänkte det då, och även när jag kom hem och kikade igen...att min bättre hälft inte har något sådant! Han är helt enkelt perfekt! Vilken lyckligt lottad qvinna man ska vara när man är gift med en så perfekt person ;) Det är ju ändå tur att solen har sina fläckar. Att han glömmer sådant som gummistövlar och galonisar till dagis. Att han inte "hunnit" börja med maten även om han varit hemma med ungarna hela dagen......och annat som är så himla självklart för en kvinna! Ibland tänker jag att man kanske skulle ha gift sig med en kvinna så hade vardagen förflutit på ett annat sätt.....Men då hade det inte funnits lika mycket pulshöjare i vardagen och jag anar att två pms-fall är dubbelt så hemskt som en så va tusan..det är nog bäst som det är! Så bästaste maken..jag ser fram emot massor av lyckliga år! Älskar dig mest!
Kommentarer
Postat av: milla
Tåren kom i ögat. Har inte varit här och läst på ett tag. Vilken tur att vi hittat de fantastiska männen. Drömmer åxå om en bröllopsdag.
Hoppas verkligen styvfaster blir frisk!
Trackback
