Mammakraft

En av mina allra bästa vänner har fått veta att hon har en skada som aldrig kommer att bli bra. Hon kommer att lida av den hela livet och kommer mest troligt aldrig att kunna jobba heltid. Det känns som en grym dom när man inte ens är trettio. Då känner man sig lyckligt lottad när man har arbetsförmågan i vart fall, även om man inte har ett arbete just idag. Jag har dock förmånen att få åka och vikariera på en dagverksamhet för autistiska och det är verkligen en ynnest att få vara en del av dessa fantastiska personers vardag! Hela hjärtat fylls av glädje när man ser lyckan i deras ögon över att t ex få vara ute när det faller snö och fånga några av dessa flingor på tungan, att få ligga på sängen och lyssna på sin favoritmusik....Å, hela jag ler när jag tänker på denna person som jag haft förmånen att lära känna för många år sedan. Jag träffade hans mamma för något år sedan och berättade för henne att hennes son är fantastisk. Att han har förmågan att ta sig in i hjärtat och göra det varmt. Mamman sa då att det var roligt att höra. Hon trodde inte att hon någonsin tidigare fått höra av någon att hennes funktionshindrade son hade särskilda egenskaper, eller att han förändrat någons liv till det bättre. Jag tror att det är viktigt att man säger till personer om de besitter någon speciell förmåga. Och det gör vi ju alla. Om man får veta att man har den så kan man växa som person och kunna glädjas åt den skatt som vi förunnats. Det är viktigt att känna sig speciell och värdefull och viktig. Att man har något att bidra med som inte alla har, eller att man faktiskt är grymt duktig på något! Jag brukar försöka berätta för mina nära om vad jag tycker är bra med dem. De flesta har många bra saker och de kommer ut på olika sätt och vid olika tillfällen. Jag är glad och tacksam över att jag får följa mina vänner på deras livsresa och ta del av dem under olika skeden i deras och i mitt liv. Många av mina vänner har jag känt sedan jag var liten. De vet vem som var min första kärlek, mitt första hångel och min första förlust. Det var med på första fyllan, alla pinsamma minnen...många tokiga för att inte säga vansinniga ideer som man fått genom åren. De har sett de flesta frisyrer och dåliga hårdagar....Jag är väldigt glad över att få ha dem kvar! Jag är också glad över de vänner som kommit in senare på resan, de som klivit på perrongen under studietiden, de som jag lärt känna på olika arbeten eller genom fritidintressen. De som kommit genom att de dejtat någon annan kompis, eller personer som jag lärt känna genom min bättre hälft. Alla dessa fantastiska människor, med sina styrkor och svagheter...de är viktiga för mig! Det är dessa personer som tillsammans med min familj gör mitt liv till en spännande resa, med trygghet och glädje! Jag är så glad i dessa kristider att jag har mina vänner, för då kan jag aldrig bli fattig...de är min skattefria förmögenhet!