Som i ett trollslag...

när man börjar tvivla på sin attraktionskraft på arbetsmarknaden och blicken sänkts några centimeter så kommer vändningen! Idag så ringde de från det jobbet som jag verkligen helst vill ha och ville att jag skulle komma på intervju! Det känns verkligen som en komplimang! 
Min man har tidigare tyckt att jag ska åka runt till alla företag och lämna in min ansökan. Inte för att jag ser så tokig ut, men tydligen ser jag ung ut. När jag skulle gå in på öltältet under en festival i somras fick jag glad i hågen visa legitimation. Jag var äldst i sällskapen som vi var, men den enda som fick legitimera mig. Veckan efter skulle jag spela på lotto och då var det samma visa, fram med legitimationen. När jag var på bolaget för att köpa lite dricka var det en dam som började ifrågasätta vad jag hade där att göra, för jag skulle då inte kunna köpa något...När jag var på 12-åringens skola och skulle på elevkonferens så blev jag tagen som en av eleverna..Detta är alltså en 1-9 skola...Ibland kan man ju skratta åt det och känna sig glad och stolt över att man lyckats ta sig igenom en hel del i livet, bl a tre barn och ändå se ut som 16 år! Men när man ska söka jobb som personalchef så känns det som att det ligger mig i fatet. Nu vet de hur gammal jag är så jag behöver nog inte legitimera mig för att få komma på intervjun. Men jag tror att de kommer att sitta och tänka att jag är en ung person och kanske inte riktigt höra vad jag säger....*ler*...Jag ska gå och handla lite nya kläder och tänka tant tant tant när jag provar....det blir nog bra! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0