Mammakraft

Vilken känsla det ska vara för de 6 barnen som har samlat och samlat i åratal för att komma iväg, och nu äntligen får vi åka! Ska bli skönt att åka själv, men nog kommer jag att sakna mina småisar och hundvalpen..kanske gubben också...men attans vad jag ska sova!

Resten av familjen ska åka norröver till svärisarna i Kiruna i några dagar innan kosan styrs mot stugan och ungarna till mommo över midsommar då maken ska på bröllop. Hade så gärna varit där! 

Någon som jag tycker otroligt mycket om, som om det vore mitt eget barn, har det jättejobbigt just nu...eller har haft det en längre tid. Sedan slutet på december så är hon intagen på behandlingshem.....Jag har vetat att det skulle bli så och hoppats att hon skulle få hjälp. Men det är så himla jobbigt att vara så långt borta, att se på men inte kunna göra särskilt mycket. Vi har erbjudit oss att hon får komma och bo hos oss när hon blir utskriven från behandlingshemmet, men jag tror inte att hon kommer. Jag vill att hon kommer så vi kan hjälpa henne att börja om från början innan det är försent..om det inte redan är det. Fy vad det gör ont i mig när det är så. Jag har vetat detta sedan hon var en liten skit. Hon är anledningen till att jag velat hjälpa andra barn så som vi gör, för att jag kände att jag inte kunde hjälpa henne nog. Och nu är hon där var jag alltid har vetat att hon skulle hamna....

Nåväl, nu ska jag tänka på roliga saker och njuta av semester och solsken!

Kram alla!