Mammakraft

min bättre hälft har varit förskonad från att förlora närstående personer. Men nu har han förlorat både morfar och mormor på en vecka. Morfar var sjuk i ett halvår så det var väntat, men mormor dog helt plötsligt en vecka senare. Var det sorgen, eller det att hon tagit hand om morfar dag och natt i ett halvår och äntligen fick vila som gjorde det? Det kan man undra, men nu är de iallafall båda borta. Jag är så glad att vi träffade dem för någon vecka sedan och fick krama om dem. De var klara i knoppen båda två och mormor var pigg också hela livet. Hon skulle ha fyllt 85 nu i maj och morfar skulle blivit 87 i juni. Det känns overkligt nu, men i sommar när vi ska upp till svärmor och svärfars stuga i byn kommer det att kännas tomt och jobbigt att de inte finns. Det kommer att kännas märkligt att inte dagsfika och sitta i hammocken med morfar. Så är livet. Jag hoppas att åtminstone storkillen kommer att komma ihåg dem. Jag är glad att de fått träffa alla våra barn innan de lämnade oss. Hoppas de har det gott där de nu är, att de får vara tillsammans och att de kikar på oss ibland!

Till något roligt..igår var vi på 40-års fest och det var riktigt trevligt! Det var skönt att få vara tillsammans någon annanstans än hemma och vara vuxna. Jag har skrattat åt alla dråpligheter som jubilaren bjudit på under kvällen och det var inte lite det! Tack moster I för att du var barnvakt!

Nej, nu är det kläder på och ut i solen som gäller! Ska koka mig lite kaffe och surpla i solskenet!