Mammakraft

Igår var det earth hour så vi släckte ner huset, förutom lampan i Midis sovrum eftersom han blir så arg om han vaknar och det är mörkt. Det gör vi iofs varenda kväll, jag tycker att det är så onödigt med lampor den tiden då man faktiskt kan använda sig av ljus! Det ger ett så behagligt lugn! När Pentik i stan skulle flytta till nya lokaler passade jag på att vara och shoppa lite på rean! Två otroligt fina lyktor blev det!

Idag blir det även kalas för lilla N som jag redan berättat. Det ska bli kul att gå dit och träffa alla kompisar och barn och givetvis jubilaren herself! Det är som att schemat alltid fylls och att utrymmet för sådant som man vill göra blir så litet eftersom allas scheman fylls så snabbt så när någon har en lucka så har ingen annan det just då. Det är väl en del i vuxenlivets dilemma. När våra barn är vakna lite längre än till kl 19 så kommer vi automatiskt få mer tid, jag vet. TIden går jättefort,, det är jag grymt medveten om...men när man saknar umgänget av sina vänner så känns det mer avlägset än Australien. 

Det var en artikel om vänskap i NSDs helgbilaga, läs gärna på nsd.se! Där beskriver Monika, som fö kommer från samma lilla by som mig, livet som en bussresa mot livets ändstation. Under resans gång kliver det på olika människor, vissa tilltalar mig och vi börjar med att hälsa på varandra och påbörjar ett intressant och trevligt samtal. Några kliver sedan av vid en hållplats men jag fortsätter vidare. En person kliver på en annan gång och vi möts igen och denna gång kanske vi åker hela vägen. Vissa stannar på bussen och vissa kliver av utan att det beror på något speciellt. Själv har jag alltid pratat om tåg och perronger. Att man själv åker olika tåg och kliver av och på på olika stationer. Ibland är man tveksam till vilket tåg man ska ta, men det är inte heller hållbart att stå på perrongen hela livet! Då kommer man ingenstans! I och för sig så hinner man träffa en hel del personer på perrongen, men alla de är ju på väg någonstans så vill man vara med dem är det bäst att kliva på samma tåg! Jag har varit med på många roliga tåg! En del har jag sprungit ikapp och hängt så där i ett handtag med andan i halsen på och med jackan käckt på svaj. Vissa gånger har jag tvekat mycket innan jag klivit på tåget..åkt en bit och blivit åksjuk och klivit av så snart tillfälle givits. Men det är ingen resa som jag ångrar. Jag har lärt mig mycket på varenda resa. 

Även om jag gjort samma misstag vid ett flertal tillfällen så har det påmint mig om vem jag är och vad jag gör, och vad jag måste jobba på för att förändra. Vissa saker övar man på och över man på och man känner att det är så himla djupt rotat så att det är supersvårt att ändra på. Men jag försöker och jag som älskar att tävla och vinna blir ganska frustrerad på mig själv när jag inte lyckas. Men skam den som ger sig! När jag är gammal ska jag bli helt vild and crazy och släppa kontrollen! Men jag tror att det finns en anledning till mitt kontrollbehov. Det kan vara så att all energi jag har i mig skulle bli för mycket om jag släppte ut mer, därför har jag mitt kontrollbehov som begränsar mig. Jag behöver en plan för att kunna förvalta energin och tiden så effektivt som möjligt för att kunna leva och göra så mycket som möjligt. Det kan hända att mitt behöv av plan grundar sig i att jag är uppvuxen med så lite strukturer som möjligt. Mattider och sovtider fanns givetvis, men sedan fanns det ingen plan för något. Inte vad jag kan minnas. Det är ett skönt sätt att leva kan tyckas, men jag behöver struktur och ordning för att få någonting gjort! Sedan kan jag ändra mina strukturer om jag får en stund på mig. Men jag vill verkligen gärna veta, eller iallafall veta om alla andra vet. Att någon annan vet vad som ska hända med mig och inte jag är något som är jättejobbigt för mig. Jag riktigt avskyr överraskningar. Efter många års träning och tankeverksamhet till detta har jag kommit fram till att det egentligen handlar om att jag inte vet vad som förväntas av mig och om jag kan uppfylla det förväntade. Jag vill ju inte bli besviken, eller göra någon annan besviken, och jag är så himla grymt dålig på att ljuga eller låtsas. På gott och ont!

Frukosttid för mini, midi och maxi och mamma. Pappa har sovmorgon.....skönt! Ha det gott där ute!