Mammakraft

Nu har jag varit borta hemifrån sedan torsdag och förra veckan var så intensiv med skola och besök så jag fick som ingenting gjort som jag hade velat..nu har jag tillbringat flera dagar på resande fot och träffat massor av personer som jag  tycker mycket om. Men nu vill jag HEM! Jag vill sova i min säng, med min man! Jag vill läsa min post och använda min dator..äta min mat och dricka kaffe i min soffa! ÅÅÅÅ vad jag längtar hem! Jag tror att det blivit värre med åren. Det här med att ens hem är ens borg. Sedan tror jag att min frustration hade varit lindrigare om jag haft min egen bil att förfoga över. Visst får jag låna min mammas bil, men det är som inte samma sak att låna någon annans som att fritt förfoga över sin egen. Men det är nog en vanesak! Nu låter det som att det inte är trevligt att vara hemma hos mamma. Det är trevligt här och jag tycker jätte mycket om min familj och utan dem så vore jag ensam och hjälplös ibland. Min mamma är verkligen värdens bästa mamma och jag är så stolt över henne. Hon har bestigit fler mount everests i sitt liv än jag önskar någon annan. Hon låter mig sova och fixar för ungarna och de älskar verkligen att vara här och vara med henne. Det handlar egentligen inte om var jag är..utan mest om att jag inte är hemma!

I morgon ska jag baka tårta så ska vi fira mitt "åldrande" här med mamma och ungarna och B. Ska bli mysigt. Jag minns när mamma fyllde 30. Jag var 10 år då och hennes vänner kom och hämtade henne hemifrån och hade fixat god mat till henne. Jag hade en lila tröja med broderade blommor och en svart glansig kjol med volanger..och säkert mycket opassande "kalasbyxor" till. Jag tror att jag hade ett skrikande cerist diadem också om jag inte minns fel. Min otroliga känsla för stil började tidigt :)!

Maken har fullt ös hemma även om han själv jobbar nattskift. Bonus tjejen har bråkat hemma och han fick åka och akuthämta henne i går kväll. Det är inte lätt att vara i puberteten. Bonuskillen är ännu kvar i nån vecka till och han som skulle ha sovit med dem fick magsjuka. Tack gode gud för vänner! Det är ni som gör vårt liv möjligt. Livet då vi öppnar vårt hem för barn som inte kan bo hemma, som inte orkar eller vill bo hemma med sina föräldrar som av en eller annan anledning inte riktigt räcker till. Trots att de i de flesta fall både vill och försöker....Vi hade aldrig kunna göra det jobb som vi gör med alla dessa barn om inte ni hade funnits omkring oss. Ni är jätteviktiga för oss, men också för de barn som vi tar till oss. Jag hade lagt mig ner och gett upp för länge sedan om inte ni lyssnat på mig, stöttat mig och ställt frågor..om ni inte kommit till oss och hjälpt till med praktiska saker som att duscha, laga mat, eller diska undan...läst sagor eller hoppat in som barnvakter så att jag och vi kommit iväg och fått andas lite, umgås lite med varandra som ett par! Om alla hade ett socialt skyddsnät som vi så skulle mångas liv vara mycket enklare! Jag vet att jag borde bli bättre på att ge er cred, och berätta hur viktiga ni är för oss och att vi vore noll utan er. Vi älskar er alla innerligt. Jag är många gånger så full av beundran när jag är omkring er och tänker många gånger att jag borde ha sagt det innan vi skiljts åt. Oräknerliga är de gånger då jag tänkt att jag ska säga det nästa gång vi ses eller talas vid. Men sedan glömmer man bort det och kommer ihåg det när ögonblicket har passerat. Jag har tränat på att fånga dessa tillfällen i många år. Under perioder i livet är man bättre på det än andra perioder. 

Det var en tragisk förlust i min ungdom som gjorde mig uppmärksam på att ögonblicket kanske aldrig kommer igen. Ibland tänker jag att jag kanske överdriver i min tydlighet, eller skrämmer med min övertygelse. Min man har fått otaliga utskällningar för att han inte kommit ihåg att säga till våra barn med ord att de är viktiga för honom, att han är glad över att just de är hans barn och att han älskar dem..VARJE DAG! Jag försöker att säga det till mina barn minst en gång per dag...MINST. Ibland känner jag att de kommer att säga till mig att jag ska lägga av att tjata . De vet! Jag vill ha det svaret! Jag vill att de ska veta att de är de finaste som finns, att jag älskar dem så mycket att orden inte räcker till. Att de är de bästa jag skapat, att de är skapade av kärlek och respekt....När jag ska se tillbaka på mitt liv och ranka höjdpunkterna så kommer allt vi gjort tillsammas och de de gjort vara det som smäller högst! Det är viktigt för mig att de som är viktiga för mig är medvetna om att de är det. Att jag är STOLT och TACKSAM över att få vara en del i deras liv.

Jag har lärt mig så mycket av mina vänner....som S, min hjälte, att våga, att vilja, att orka, att kärleken övervinner allt och det finns så mycket att glädjas över....som M & M, att se glädjen i sina barn, att härda ut trots att det är tröttsamt och slitigt, att jag ska fortsätta säga ifrån och säga till när jag inte tycker att det är rättvist....Som A att se det jag måste och strunta i det som jag inte kan göra något åt, att skratta åt eländet och våga ta nya tag. Att ett telefonsamtal med en sång kan läka mycket....Som J, hur fasen hade jag överlevt alla sommarlov utan dig? Du har lärt mig så mycket om livet och kärleken...och skrattets helande kraft..och tryggheten i att ha riktigt gamla vänner! M, att olikheter attraherar. Din klokskap och rakhet har lärt mig så otroligt mycket om mig själv..Som AK..att vi alla har läxor att göra, väg att vandra och att när man gjort sina läxor så är man starkare och klokare innan nästa vägval...många nämnda..absolut ingen glömd..jag har en rad och en tanke och en tacksamhet för saker som ni tillfört mitt liv men bloggen skulle bli milslång! Jag återkommer till er...Tack alla, ni bor i mitt hjärta..sitter i en soffa och käkar färska jordgubbar med äkta vanlijglass oavsett säsong....i mitt hjärta är det alltid varmt och gossigt! Ni gör min hemlängtan lite mindre påtaglig, bara av att tänka på er så blir jag varm och glad i hela kroppen!
Sov gott allesamman!