Mammakraft

Det var en välbehövlig vecka med påfyllning av våra mer än tomma batterier. Det tog nästan 3 dagar innan jag kände att jag var nere i varv....då har vi sovit 10-11 timmars nätter utan att behöva gå upp alls...det kanske visar hur trötta vi var när vi åkte! 

Vid poolen har jag läst tre helt olika men underbara böcker, speciellt "konsten att vara snäll" av Stefan Einhorn. Har du inte läst den så gör det. Jag kommer att citera den i bloggen när jag får tillbaka den från en mycket kär vän som lånat den..Ska skicka den till en vän som haft några tuffa år och som av sin kurator fick höra att hon var ovanligt empatisk person och att det kunde vara orsaken till att hon mådde så dåligt. Detta fick henne att fundera över huruvida hon skulle uppfostra sina barn som hon själv blivit uppfostrad eller om hon skulle uppfostra dem till att armbåga sig fram i tillvaron, gå över lik och inte bry sig om andra för att de ska vara rustade för vårt samhälle....Fy bubblan! Jag skulle inte vilja vara mamma till ett sådant barn. Jag vill att mina barn ska bli varma och empatiska, att de ska förstå och våga engagera sig i andra. Det är när man ger som man får. Det är i mötet med andra människor som lär oss om livet, om lycka och sorg...

Det var skönt att komma hem till egen säng och till mini. Fasen vad vi saknat honom. Dock har stackarn blivit sjuk så i morgon ska jag till doktorn med honom. Hu, det är så hemskt när ens barn är sjuka och man inte vet vad det är som är problemet. När de inte kan berätta var det gör ont eller hur det känns när det är jobbigt. Bara gråta och skrika och man känner sig så hjälplös som förälder.....Hoppas att läkaren kan se vad det är som stör hans lilla kropp så han slipper ha ont i onödan....

Ungarna har badat, badat badat..maxi har lärt midi att simma under vattnet och det är verkligt en gåva att få se sina barn tillsammans! Bonusarna har åkt vattenruschkanor så det står härliga till och de fick till och med en feg bonusmamma att våga lite mer än jag trodde...

Midi har försökt vara fotograf så även mamma och pappa skulle avbildas vid lekparken en kväll efter middagen. Min son har många fantastiska egenskaper..han är en expert på att smyga och göra saker när man minst anar det, han är mysig som få och bra på att ge komplimanger..han är inte en så god fotograf dock....(än)

Nåväl, nog vet jag det kommer bli bättre! Det är inte så himla enkelt när man bara är tre äpplen hög. Att man sedan har smurf ett och smurf två till föräldrar bådar inte för någon basketstjärnelängd.....

Varmt var det och skönt har vi haft det. Maten var toppengod och vi har mumsat efterrätt varenda dag. Bäst var nog jordgubbarna..å vad jag längtar efter våra svenska röda jordgubbar. Även om det nu är hopp om sommar med gröna björkar och en lätt skiftande grön ton i gräsmattan så känns slutet av juli rätt avlägset ännu...Tiden går fort jag vet..snart sitter jag här och bloggar och oktobervindarna viner utanför huset....det är både härligt och förfärligt att tiden bara går fortare och fortare ju äldre man blir...

Nä, nu ska jag lägga ner mitt bloggande för dagen...ska ta hand om min lilla son och min nyhämtade lilla hundvalp, min man och min gammelvovsing...och mig själv förstås....fasen vad skönt att storkillarna sover så man har några som man redan fyllt dagskvoten av ompyssling av..annars skulle man inte orka.....Kram alla!