Mammakraft

Annars har söndagen gått i tvättandets tecken och jag har tvättat sängkläder, badlakan efter gästerna och massor av vantar som fyndats i caddyn som ungarna leker i på gården. Jag som levde i villfarelsen att jag tvättat undan alla vinterkläder. Tji fick jag! Men nu borde det mesta vara borttvättat!

På kvällen har jag varit och träffat världens finaste lilla M! Å vad hon är fin! Så ny och liten och go! Bebisar är så goa! Men nu har jag kommit till det stadiet med mina tre fina skatter att jag känner mig nöjd! Jag känner inget sug av att ha en egen sötis till, jag är så nöjd att få bära och fnosa på dessa fina små skatter som vi nu har omkring oss. Hundvalpen Hasse är nog för mig! Han luktar också så där nytt och bebis..och han är så himla go och fin. Jag vet, han kommer också att bli stor, snabbare än man hinner med. Men det är en tjusning med det också. Hugo är ju över 7 år och jag tycker ännu att han är det goaste som finns. Han blir som bara klokare och klokare. Precis som det är med människobarn. De är små och hjälplösa, de lär sig saker och blir klokare och klokare. Man får följa med på en så spännande resa! Jag är så glad över alla barn som jag får följa genom livet, jag ser fram emot allt som kommer och njuter av det som är! Jag är även glad och stolt över att jag får följa mina vänner genom livet och se dem utvecklas, lära sig mer...för det gör man ju faktiskt hela livet. Tack för det! Vad hemskt det vore om man en dag vaknade och kände att nu kan jag detta. Det skulle vara så tomt och trist. Jag är glad att man lär sig varenda dag och att man belönats med nyfikenheten och viljan att lära och modet att våga!