Mammakraft

Väl hemma drog jag igång en tvättmaskin och skrev ett inlägg i en diskussion om lärarens roll för inlärning och stämning i klassrummet. Det kändes genast som om lite tryck i huvudet lättade när en uppgift var avklarad! Jag ven ner i källaren och packade ihop ungarnas kläder som de ska ha med på resan och började fundera över min egen packning. Hittade en massa saker som ungarna vuxit ur och som ska vidare. Passade på att vara förbi kusinen som ska bli pappa vilken dag som helst nu med två kassar med typiskt bra att ha saker. Skönt att lätta på innehållet i vårt gigantiska förråd ;). 

Sedan bar det av mot arbetet. Väl där hade jag förmånen att en av de boende skulle på apoteket så jag kunde fixa solkrämerna till semestern på arbetstid. Är det det som är en förmån och är det så att det kanske borde beskattas extra? Det kändes som värsta bonusen för en stressad småbarnsmamma med allt för många järn i elden! På hemvägen plockade jag upp moster I från en vän och lämnade av henne innan jag kom hem och släppte iväg maken till sitt arbete. Kvällstimmarna har gått åt till studier och jag har lyckats få in en läslogg och en kompletterande uppgift till en lektion som jag missade. Nu känns det som om jag återtagit kontrollen över mitt liv! 

När man ser det på pränt så fattar man hur vimsig jag är, hur ostrukturerat jag beter mig när jag känner stress, men även att jag på något vänster lyckas lösa uppgifterna och nå i mål! Jag tycker att jag blivit mycket bättre på det sedan jag fått barn. På detta att bita ihop, kämpa och ta tag i saker några dagar innan deadline. Förut var det verkligen sista dagen som det hände! 

Jag är en typisk "Fisk". Med huvudet uppe i det blå och med fötterna stadigt i jorden! Önskar att jag var mer som min man som är grymt strukturerad och fokuserad. Jag har alltid 17 bollar i luften samtidigt så det är inte konstigt om någon råkar trilla i backen och bli lite kantstött och smutsig! Men det är klart. Skulle jag vara som min man så skulle det inte bli mycket fixat här hemma. Ungarna skulle aldrig ha några dagistider uppskrivna, inte särskilt mycket rena kläder att tillgå och de skulle äta samma 3 maträtter varenda vecka (makaronipudding, blodpudding och farmors morotstorsk). Vi skulle aldrig åka någonstans eller ha middagssällskap med någon annan. Folk skulle aldrig få några gratulationer och vi skulle heller aldrig komma i tid till något. Vi skulle bara höra av oss till personer med samma intressen som oss själva så släkt och barndomsvänner göra icke besvär! 

Skämt åsido. Han är fantastisk på många sätt och vis. Jag tror att han skulle lösa problemet om han ställdes inför faktum. Jag skämmer bort honom genom att fixa strukturera och ordna massor av saker. Det är kanske därför mina egna aktiviteter och uppgifter kan bli så himla ostrukturerade, för att jag alltid får lösa dem på tider som finns emellan allt annat som ska lösas och tänkas på. Att det alltid är ett hattande och pluttande med minutrar för att ro i land projekten. Kan kanske vara så. Jag ska fundera på det. Nu tänker jag mest vara nöjd med min dag. Att jag lyckats plutta ihop en hel del och att det är mindre som är kvar på To do listan inför semestern. Kan nästan fundera på att slappna av lite! Nu ska jag i allafall ta en sväng om med tandborsten och sedan stänga mina gluggar i några timmar. I morgon är en ny galen dag, men efter idag så känns det som om det ändå finns förutsättningar för att även den ska bli lyckad! Kram!