Sånt som snurrar i planeten...
...jag har en planet som alltid snurrar, vimsar och undrar och vill! Envis som synden är jag. Sätter alltid ribban så högt så jag någonstans långt inne i mig vet att jag inte kommer att nå hela vägen....eller att jag precis kommer att nå målet efter att ha kämpat mig grön, velat ge upp, känt mig värdelös och sedan..sedan får jag smaka segerns sötma när jag motbevisar mig själv. Men då är jag trött..så trött så trött...då kommer en trötthet som man inte tror är från denna världen. Men det kanske är så med ytterligheterna. För att kunna vara energisk och ha kraft så måste man vara trött andra dagar. Egentligen så tror jag att man inte blir trött av att göra mycket utan av att utsättas för mycket intryck som ska sorteras i fack. Så kan jag känna. När jag varit på kurs eller på stan där det är mycket ljud eller intryck, ansikten och upplevelser..då blir jag trött. Om jag tränat, städat, varit med ungarna etc så blir jag inte trött på samma sätt. Då kan man få kraft.
Jag vill tro på den tornedalska kraften, lugnet och klokheten och att vi alla med rötterna där i mandelpotatisens förlovade landsända kan finna den när vi söker i djupet av våra hjärtan. För nog är det något visst med oss tornedalingar, nog är det en särskild kraft som finns i oss och djupt rotat i hjärtat! Ei se kannatte (förlåt min stavning) sången tycker jag är typisk. När man ibland tänker att undrans om det löns? Ja, men man kan ju alltid prova, nog måste det funka! Man kan ju prova och går det inte så går det inte....Och hur tokigt kan det egentligen bli? Det har jag börjat tänka nu när jag blivit äldre och klokare. När det känns skit brukar jag fråga mig själv: Vad är det värsta som kan hända? Sedan får jag som små le åt mitt svar. Fasiken det handlar ju om saker så små som sandkornen i Sahara! Lika viktiga!
När vi flyttade in i huset fanns här ingen bastu och jag försökte förklara för min bättre hälft att ett hus utan bastu inte har någon själ, inget hjärta....Och nog är bastun det bästa med vårt hus...När jag är trött och slut och behöver fylla på mitt batteri, när jag har frågor utan svar så är det bara att gå in i värmen. Sätta mig på bänken, kasta några skopor, ta en och annan klunk norrlands...När kroppen blir varm och avslappnad så kommer kraften smygande, svaren kommer tydligare och livet blir lättare! Det är som att värmen och lugnet i bastun får det att starta en massa processer!
Sedan finns ju musiken....allt man har hört genom åren som fungerar som minnesbank som kan få en att gråta, skratta och må gott! Det finns låtar från alla möjliga tillfällen...ett "blandat band" från olika somrar, resor och lov! Visst är det fantastiskt hur musik kan påverka en så himla hårt! Å sätta så mycket fart i din kropp, skapa vilja och energi att ta itu med saker!
Måste söka fram en skiva med Lisa Nilsson och poppa högt...nu ska jag ta itu med tvättstugan innan jag somnar!
Kramar
Kommentarer
Trackback
