Mammakraft

Ibland önskar jag att jag kunde stanna upp och känna mig tillfreds. Känna mig "good enough". Det gör jag när det gäller vissa roller...som mammarollen, jag är trygg i min roll och vet att jag är bäst för mina barn. Jag gör det som vän, jag vet vilka som är mina vänner och vem jag är som vän....Men när det gäller " det jag ska bli när jag blir stor" så känner jag en enorm press och prestationsångest. Jag tycker om att göra så mycket olika saker och har gjort rätt mycket olika saker. När jag är inne i något så kan jag känna mig good enough efter ett tag, men jag har aldrig stannat så länge på ett ställe så att jag har kunnat njuta av det tillståndet. På mitt jobb jag hade innan mini så var det så. Det var skönt och lugnt och jag visste vad jag gjorde och att de var OK. Visst, jag pluggade också vid sidan om och det kändes också så där härligt good-enough. Men nu, när mitt jobbliv är rätt rörigt och otryggt så vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Vilket ben jag ska stå på och vad jag ska göra för att hitta det där tillståndet som är så där himla skönt! Det är som att det genomsyrar hela min värld att det är så rörigt och jag får ingen struktur på något. Jag får egentligen ingenting gjort, eller så påbörjar jag allt. L i ett nötskal. Jag vet. Jag ska försöka ordna upp mitt liv. Jag ska, jag ska och jag vill. Det kommer att bli bra. Det är bara så spännande så mycket skräckblandad förtjusning....jag vill så mycket och har så mycket idéer. Om jag bara kunde landa och sammanställa dem en efter en! Jag ska göra det...en dag!

Annars har det varit en mycket trevlig helg! På fredag var jag på IKEA med finaste maken. Ja, han är det även om jag verkligen undrat de senaste veckorna när ungarna varit sjuka och man inte sovit eller fått vara ifred...Det är ju inte hans fel, eller mitt, men det blir så extremt när man är mitt uppe i allt. Då är det bra att komma iväg och göra en relationsresa och prata. Fast jag hade nog behövt sova. Men det var bra. Trevligt, men tröttsamt! Tack bästa I för att du hämtade ungarna på dagis så vi inte behövde stressa!

Sedan kom världens bästa mamma med bussen på kvällen. Jag kände hur trött jag var, och hur skönt det är att man får vara det när mamma kommer. Att man vågar släppa guarden..även om jag höll tillbaka för att mamma inte ska behöva ta allt. Men det kändes skönt..att våga inse att jag är människa! På lördag morgon gick jag upp med mini och lämnade honom till mamma som redan var vaken. Det var skönt att få tassa ner och lägga sig igen. Men bara det att jag kände att jag ville gå upp med honom och ha koll över situationen kändes lite läskig. Jag vet att min mamma är kompetent och fixar att ta hand om ungarna och hundarna. Men ändå...

Var och fixade lite med duktiga M på pontushallen på fm och sedan var jag på stan med mamsen. Fixade en del saker till farbrorn som jag är god man åt och mamma köpte mig en jättefin jacka. Den behövde jag! Tack mamma!

Sedan hem och städa lite och förbereda innan vi åkte iväg på 30 års fest. Trevligt var det. Men trött som jag är så kändes det helt underbart att lämna festen vid 23 tiden. Jag tror att jag hade behövt vara kvar på festen för att samla skratt och minnen, men hela kroppen skriker efter vila. Å ibland så måste man lyssna på kroppen. Jag är stolt att jag gjorde det...Tack M för att du körde hem oss i vettig tid!

Vaknade med mini igen och gick upp med honom till mamma som redan varit ut med hunden och fixat en del när vi kom upp kl 6. Somnade om men kunde inte riktigt sova. Har kanske sovit för mycket i helgen..alltså mer än man är van vid och därför är man så "utvilad" att man inte kan sova mer??? Jag önskar att jag vore man så jag bara skulle släppa allt ikring och bara fokusera på en sak åt gången. Som, nu sover jag så då sover jag......sedan nu dricker jag kaffe så jag struntar i allt annat för nu dricker jag kaffe OSV....

Idag har jag iallafall varit iväg till "min farbror" och hängt upp gardiner och lämnat lite grejer. Fixat lite hemma, bakat och lagat mat och pluggat. Har kunnat lägga några saker som jag ämnat göra till handlingarna. Känns bra. Jag ska bättra mig på det att slutföra innan jag påbörjar något nytt. Det är ett mål. Det är nog mitt nyårslöfte till mig själv. Jag vet att jag nästan alltid slutför det jag påbörjat..men det kan vara en himla jobbig väg till målet. Det värsta är kanske att när jag väl är i målet så tänker jag att det var väl inte så farligt ändå...och så sätter jag igång nästa vansinnesprojekt.....L i ett nötskal!

Nu ska jag ta spikmattan i besittning och fundera över livet....å hur jag ska få ihop mitt pussel..jag tror att en del bitar fattas och att jag blandat ihop flera pussel så att jag måste sortera ut vilka bitar som egentligen tillhör min bild. Jag vet ju att jag inte kan bygga flera pussel på en gång så jag ska skärpa mig. Någongång ska jag bli så där lagom...lagom med allt. Inte alltid plusmeny med extra allt. En dag ska jag kunna det. Då ni!

Kram