..när män ska göra något så är det himla enkelt, de säger det gör vi och sedan är saken biff. Saken sker nästa dag. När kvinnor ska göra något så är det alltid ett himla dravlande långt i förväg. Alla ska komma till tals och allas åsikter är viktiga. Dessutom ska man ta hänsyn till familjen, barn, respektive eller så är det vissa som är gravida eller ammande och inte kan vara med på det ena eller det tredje. Eftersom några är föräldralediga eller jobbar deltid får saker och ting inte kosta något. Summan av kardemumman blir att ingenting sker, eller så sker något som egentligen ingen vill göra för att alla ska kunna vara med på det som ingen egentligen tycker är en bra idé, men "då får ju iallfall alla vara med och vi får vara tillsammans". Åh, vad jag önskade att man var en man i ett grabbgäng och bara gjorde det som man kom på precis sekunden innan man ska genomföra det!
Nu har jag dock insett att jag inte kan göra det som är bäst för alla, och att jag kanske måste börja sätta gränser och inse att jag inte kan vara med på allt. Jag ska använda MIN tid till det JAG vill göra. Annat är inte värt att slösa tid på...tid som jag egentligen inte har.
Och som Forrest Gump säger..."Det är väl ungefär allt jag har att säga om den saken!"
