Vågar, vågar inte....vill, vill inte...
Så ringde telefonen. Å så vill de...men vill jag?
..
Jag blir som en unge och tänker NEJ, nu vill jag inte. Fast jag ville nyss....Fast jag vill och inte vill samtidigt.
Det blir så jobbigt när man måste ta ett beslut. Jag vet inte. Man kan ju inte ha kakan och äta upp den.
...
Ska jag....vilket väger mest?
Vågar jag? Vad händer om jag väljer "fel"? Om jag får hemlängtan? Hemifrån till hem hit? Tänk om jag längtar ihjäl mig? Tänk om maken får spatt och säger jag tyar icket längre?
Hur mycket är det värt att maken härdar ut med mig? ALLT! Han är mitt allt...han och ungarna! Om det blir så att han inte tyar längre, hur fort kan jag lösa det? För han bara måste tya.....
...
Nej..jag ska ringa taxin som ska ta mig till bussen i morgon bitti. Till Skellefteå 05.40. 13 mil, t o r. 26 mil...det är min värld nu...hemma vid 18.30..hoppas jag! Jag ska fundera på bussen...mycket och sedan ringa...
..
Det lutar åt att jag fortsätter åka till Skellefteå. Det är enklast så. Eller är det det? ;)
Kommentarer
Trackback