Mammakraft

...

På Maxis skola var det några grabbar som hade bråkat och sparkats...Maxi sa: Jag är för feg, jag vågar inte bråka. Så stolt blev mamma, jag gillar fega killar, fega kloka killar som vågar kramas men inte slåss! Det är de fega killarna som tjejerna ska satsa på. De kommer vara snyggast och bäst som vuxna! De kommer ha bra jobb och trygg inkomst. De kommer att stå vid tjejens sida i motgång och medvind..De kommer inte behöva hävda sig och vara balla utan lyssna till sina egna värderingar. Jag vill att mina pojkar ska fortsätta vara "fega" killar. Jag håller mina tummar och kommer jobba stenhårt för detta...

...

Jag tillhörde nog inte fegisarna när jag växte upp. Jag har alltid gått min väg och trott på mig själv. Har inte gjort saker som inte känts ok. Ibland har saker inte känts ok efteråt. Då har jag inte gjort det igen. Jag har ett enormt rättspatos både på gott och ont. Vill inte göra fel, eller orättvist. Vill inte göra någon illa i onödan..om jag inte av någon anledning måste. Jag har dock med åldern och erfarenheter lärt mig att jag inte behöver säga ja till allt. Jag kan säga ett nej med en motivering. "Jag förstår att du behöver hjälp, och jag vill gärna hjälpa dig, men idag är ingen bra dag för mig". När jag blev mamma fick jag denna insikt. För mina barn är viktigast för mig. Även om jag försöker fixa så det ska bli bra för alla så sätter jag ner foten när jag känner att det behövs. Jag tror att jag skulle behöva sätta ner den lite mer, lite oftare. Jag övar på det. Varje dag. När jag gör det så blir jag stolt över mig själv och njuter av att inte ha dåligt samvete. För jag säger ju inte nej av princip, utan för att det inte passar mig just nu. Jag måste ju utgå från vad som funkar för mig, för hellre tar jag ett ärligt nej än ett ja fast man inte har tid eller kanske inte vill egentligen. Man kanske vill något helt annat.

...

Nu kvällsmysa med bonusarna...ha det toppen!