Mammakraft

...

Ångest kan jag också ha. Ångest över att jag inser att jag borde tänkt lite mer, att jag borde sagt det ena och det tredje. Jag kan vakna på natten och göra helt sjuka saker bara för att jag drömmer så knäppt när jag fortsätter att hyperventilera för att jag egentligen inte har en aning. Och hur länge kommer det ta innan alla andra fattar att jag inte vet vad jag egentligen håller på med. Som i natt. När jag i panik slet ut kontakten till väckarklockan som projicerar tiden i taket..för att om larmet (som för övrigt aldrig är använt) skulle börja tjuta så skulle jag inte ha hunnit sortera upp alla tankar på rätt sätt och då skulle det bli fel. Fatta hur sjukt? Fatta att jag är galen emellanåt. Men det är tydligast de galna som blir genier..så jag kanske är på god väg!

...

Prestationsångest tror jag det heter. Jag lider av en diagnos som kallas Duktig. Min pappa, som för mig var en klok person, lärde mig att det inte är någon idé att ligga i sängen och grubbla. Detta grubblande och hysterin har funnits sedan jag var liten. Med långa listor och kallsvettningar innan jag kunde somna om. Jag brukar tänka på honom när min hjärna centrifugerar allt som jag måste fixa och ordna upp. Att det kan vara lika bra att gå upp och göra den listan klar och ha en plan för hur jag ska möta det ogjorda. Att ha en tro i att jag klarar precis det jag ska, och att våga be om hjälp när det känns som svårast.

...

Efter att ha genomgått ledarskapsprogram på jobbet så blev detta tydligare för mig. Att jag haft prestationsångest och oändliga krav på mig själv var inget nytt..men hur jag kan hantera det och göra det enklare för mig blev tydligt. Att vissa saker, som att ta på sig ansvar som någon annan hade gjort lika bra, inte alltid är mitt jobb. Att jag inte ska utsätta mig för tillfällen som jag hamnar i de situationerna och jag absolut inte måste. Jag behöver inte alltid svara JA! hur kul saker än är. Jag kan säga, låt mig tänka på det, och sedan svara nej tack! Att som mamma inte gå på föräldramötet på skolan var en sån situation. Jag vet att jag inte hade kunnat hålla snattran och ta över om jag gått dit. Maken gick. Han hatar föräldramöten....Jag for och tränade och hade inte en tanke på att bli klassförälder. Vilket jag antagligen hade blivit om jag åkt dit. Å, vad jag fick tid av att låta bli..och dessutom är jag helt övertygad om att den personen som nu blev det kommer göra ett mycket bättre jobb för klassen än jag någonsin hade fixat. För mitt liv är rätt fullt just nu.

...

Att bli "pubbemorsa" är en utmaning utav oanade mått. Att ställas inför dilemman som man inte kunnat ana dimensionerna av är ångestframkallande om något. Är jag klok nog? Har jag verktyg nog? Har jag nog med stöd? Kommer vi att fixa detta? Kommer jag att skada mer än jag gör nytta?

...

Utmaningar på gott och ont. Känner att min puls är uppe i hundranittio. Har två saker som jag måste ro iland på några timmar nu. Saker som har krävt tid och tanke av en hjärna på högvarv. Jag vet att jag kommer fixa det. Ro iland det. Bara FOKUS, FOKUS! och..vad är det värsta som kan hända? För mig är det att slösa någon annans tid. Att tiden som avsatts inte kommer vara värdeskapande. Det ska vara värdeskapande! Det ska vara kvalitet! Så..nu är det bara att dricka en kopp kaffe. Ta sig an utmaningarna och slutföra dem. Härda ut..Fokus...