Festlig festival...
Jag har haft himla trevliga dagar med kalasande i dagarna 3. En kompis med några år färre på nacken tyckte att jag skulle ge mitt festivalband till honom då jag är för gammal för att kalasa i 3 dar. Igår förstod jag att det kan vara så....men det var absolut värt det! Jag har skrattat så himla mycket. Tack alla ni olika som bidragit till alla trevliga minnen som jag ska plocka fram under den kommande mörka hösten. Speciellt tack till finaste vännen A! Jag gillar vår tradition att hänga ihop hela helgen som back in the days! Tack också farmor och farfar och bästa mamma och mommo för att ni hängt med våra kidz så att det blivit möjligt. För utan barnen utlokaliserade hade det inte gått!
...
Som det prestationstroll jag är har jag inte kunnat ligga med armarna i kors...oavsett läget och formen efter att ha svingat några bägare med goda vänner har jag känt att något måste jag hinna göra hemma också. Så vi har flyttat friggebodan för att få plats med min efterlängtade badtunna! Bodan har även fått samma färg som huset håller på att få...och vi har slängt sådant som är trasigt och som inte längre fyller sitt syfte hos oss. En massa ved har jag också travat upp igen. Tack ni fina mc-killar som kom och hjälpte att tömma bodan. Vi vet absolut vilka vi ringer den dagen då vi ska flytta någon annanstans från detta hus! Har hört att ni är sugna på att packa ihop garaget! ;)
...
Jag längtar till tusen efter mina ungar, men jag har verkligen haft det skönt utan ungarna! Både kropp och knopp behöver få en liten paus från ungarna ibland. Åtminstone behöver jag det. Min och makens relation behöver också det. Att nån gång lite nu och då få vara (LIIITE) som vi var när vi blev kära i varandra. Inte så strukturerade och ordentliga och kloka. Utan smågalna...eller, jag får tala för mig själv kanske. Men jag antar att maken förälskade sig i det galna i mig....Å jag känner att jag behöver få vara mer så än vad man hinner med tre ompalompier i huset. Jag är faktiskt tacksam över att vi kan hitta varandra direkt och att vi inte är obekväma i att vara bara vi. För det kan nog lätt bli så att man går in så hårt i rollen som förälder så att man glömmer bort hur man var innan. Även om livet inte blir likadant efter att man bivit förälder, så är det underbart att känna att vi är så mycket mer än mamma och pappa....
...
Nu rensar jag lite till i röran..ska ta en sväng med moppen i huset och snart snart anländer finaste ompalompierna med farfar och kusinerna! Ordningen blir återställd!
Kommentarer
Trackback
