I takt med tiden.....
det är något som står lite här och var att läsa om man är inne i butiker som säljer lantlig charm-saker. Just nu känner jag mig rätt i otakt med tiden, eller att jag är på väg att gå i takt med tiden. Otålig och viljestark som jag är är det svårt att göra annat. För att välja att göra annat än det jag är van vid kräver ju en insats, ett beslut om förändring och en ny vana.
...
I takt med maken är jag inte heller. Det känns lite som den där sången "Jag är ute när gumman min är inne...osv". Att vi lever parallela liv med ungarna som den gemensamma punkten. En av oss är alltid där ungarna är, och den andra är på något helt annat ställe. Igår skulle vi två vara på samma ställe tillsammans, utan barn. Sådär wild and crazy som det var en gång för länge sedan. Med lite distans till det nu så blev det nog precis så bra som det kan bli efter en 50 timmars arbetsvecka på annan ort, med nya kontakter och många timmar i bil och på tåg. Så bra som det kan bli efter panikstress hemma med det ena och det andra för att man vill så mycket. Jag var totalt supertrött och efter en mycket trevlig julmiddag och några mingelvarv på krogen kände jag mig nöjd med min kväll när vi tassade till hotellet vid ett snåret. Jag hann inte mer än tvätta av mig sminket och borsta gaddarna så sov jag som en bebis! Har tydligast mumlat och snarkat. När väckarklockan ringde efter kl 9 för att vi skulle hinna äta frukost var jag lika trött som när jag gick och lade mig. Käkade frukost, mumsigt och alldeles för mycket..och sedan somnade jag om igen. Helt ovetandes om att någon make ens existerade i min närhet. Så trist. Så helt oromantiskt. Så helt som det ALDRIG är i de romantiska komedierna som jag fortfarande envisas med att se.
...
När vi sent om sider fraktat vår familj från den ena delen av länet till den som vi tydligast bor i så skulle maken på fest med mckompisarna. Hur roligt som helst för honom ju! Väl unt är det! Känns bara så bittert att man inte tar tillvara på tillfällena som ges till att vara tillsammans för att man är så himla trött. Synd att våra fester inte hade bytt ordningsföljd. För idag hade även jag orkat vara pigg! I veckan jobbar maken natt, och jag vet att han pratat om att åka upp till Kiruna nästa helg för att hänga med polare. Jag och barnen -maxi åker upp till Kiruna på söndag och kommer hem på tisdag eller onsdag.....Nåväl, sådant är livet ibland. Det är bara att välja glädje, det blir som enklare då!
...
Kram alla fina o kloka!
Kommentarer
Trackback
