Mammakraft

När Maxi var alldeles ny och vi hade varit hemma nån vecka ville farmor och farfar ta ut honom på promenad så jag skulle få vila. Fy vad hemsk det var. Världen blev ju med ens farlig när han var ute i världen. Å skulle verkligen mitt barn överleva en vagnstur med någon annan än mamma som styrde? Skulle verkligen någon annan vuxen vara kompetent nog att köra över ett övergångsställe utan dödlig utgång för min skatt i vagnen? Jag var livrädd hela tiden de var borta. Klockan sniglade sig fram. Hur länge skulle de egentligen vara borta? Mitt logiska jag försökte övertala mamman i mig att de var lugnt. Så jag var skräckslagen men förstod att det var onödigt och galet. Jag har fått öva mycket. Man blir bättre med övning. Med Mini kände jag mig grymt trygg när han var med någon annan än med mig, och jag tror att det gjort honom till en mycket tuffare och tryggare person än om jag inte kämpat mot mina mammademoner!