Regnet är tårar för alla de som brutalt dödats...
....och jag har ökat på antalet droppar som fallit. Fy vad ont det gör i en när något så fruktansvärt händer. När jag åkte bil från stugan igår och lyssnade på de extrainsatta radioprogrammen så kändes det skönt att mina barn satt i baksätet och inte såg mina tårar. Mina tårar av förtvivlan för de som dödats, för deras nära och kära och för hur grymt livet ibland är. Det är svårt att känna att kärleken övervinner allt i sådana situationer. Men det är så klokt sagt i en intervju på CNN där en ung AUF medlem fick frågan om de nu ville bekämpa terror. Hennes svar var: Om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi kan visa tillsammans...
..
Jag tror alltid på det goda, och tänker att det är det jag alltid säger till mina barn, att det goda alltid vinner och att man alltid har att vinna på att vara snäll. Att man aldrig ångrar när man gjort någon glad, eller sagt något gott, men om man sagt något som sårat så kan man må riktigt illa, även om uppståtet med det sagda kanske inte var ont....Mina ständiga predikningar om att säga förlåt och välja att vara snäll....Jag tror att vi alla måste rannsaka oss själva och se vad vi kan bidra med för att göra livet lite bättre för någon annan varenda dag. Vad kan jag göra för att sprida kärlek och värme omkring mig?
...
Nu gäller det att väckas från vår slummer och börja gå från tanke till handling. Kärlek är inte en känsla, det är aktion! Det gäller inte bara att visa sympati när något sådant fruktansvärt händer...det finns alltid möjligheter att handla för kärlek och för det goda i vardagen. Som att le mot dem man möter...hålla upp dörren för någon annan...säga TACK! Prata med sina grannar...dela med sig av det man har.....(Kan vara allt från kunskap till kaka!) För nog är det så att vad man än gör så blir det roligare och enklare om man gör det tillsammans, och om man vet att syftet är gott!
...
Även om det känns hårt så vet vi att det som hände i Norge kommer att hända igen någon annanstans, någon annan gång...vi vet att fler anhöriga kommer att drabbas av en outhärdlig sorg för att något ofattbart händer. Det som är en tröst i det mörka och hemska är, att vi också vet, att vi aldrig ALDRIG kommer låta ondskan vinna. Vi kommer kämpa och bygga nytt och aldrig ALDRIG ge oss! Att vi ska stå enade för det goda, det ljusa och det varma....och inte låta minnet av de vi älskat bli något annat än ljust och varmt. För även om något hemskt är anledningen till att de nu blott är minnen...ska minnena inte bli skuggade utan stå i ljuset och värmen...
Kommentarer
Trackback
