Julefrid
Julafton har gått i fridens tecken. Jag har myst, fixat, somnat i fotöljen, fixat... Så skönt och så prestationslöst!
Det är det bästa med att vara hemma på julafton.
Jag kan såklart sakna min stora släkt och hur vi brukade fira tillsammans. Fast det som var då blir inte nu. För då var det farmor och farfar som fixade julen. Farmor som tomte! Det var tider det... Å all god julmat som faster I fixade, och fikat!
Skulle vi återvända så skulle nog minnena ändras. För jul när man är liten är annat än jul som vuxen.
Jag är ändå tacksam över julen. Över fina vänner som kommer och hänger med oss på julafton och hjälper till att skapa magi kring tomtens ankomst! Jag är tacksam över att jag har en familj, att vi har ett hus, mat och råd att ge presenter. Jag är tacksam över att mina barn får en vit jul på mer än ett sätt. Jag är glad att jag får låna andras barn och att jag får dela med mig av traditioner från min och makens uppväxt.
Att jag har förmånen att dela mitt liv med en fantastisk person, som är kunnig, glad, hjälpsam och generös..Som ställer sig och fixar hela julmiddagen när jag slappar i fotöljen...
Som dessutom köpt ett Efva Attling halssmycke till mig! Han är galen som härdar ut med mig!
