Att inte räcka till...

Jag vet inte om det är mina känselspröt som är ute på vift, eller om det är massor av barn och ungdomar som behöver trygga familjehem.
Man känner att man vill ta in varenda unge i ens famn. Fast det går ju inte. En enda familj kan ju inte rädda alla, då behöver vi räddas. Men visst känns det i hjärtat att veta att barn far illa och att man inte har möjlighet att hjälpa dem.
Jag hoppas att fler tar chansen att hjälpa.Att finnas där för en fantastisk unge till!
Vi har haft flera fantastiska ungar till låns. Å vi har en helt fantastisk unge som vi fått förmånen att låna på heltid och en som vi får hänga med varannan helg. Vår familj vore inte hel utan dem. Självklara familjemedlemmar!
Den största rädslan jag har som familjehemsmamma är att inte få vara en del av deras liv hela livet. Att de, när vår roll i deras uppväxt är över, väljer bort oss. För det kan de göra. Jag vill ju vara en viktig del i deras liv för alltid. Jag vill vara där när de gifter sig, när de får barn, när de tar examen.. När de fyller 40 år. Alltid. De har var och en en plats i mitt hjärta som mina biobarn. En plats som alltid kommer att vara deras. Jag har en plats för L som var den första bonusen. Nu är han snart 18 år och en fin ung man! N, som var den första som "bodde " med oss kommer alltid vara "first cut is the deepest". S&L är syskonen som alltid kommer vara hjältar i mitt hjärta. D&H med familj har en självklar plats, liksom N&N som aldrig kommer slippa oss! Skulle vi ge upp där skulle våra biobarn gå i taket.... D, vår bonde. Så fantastisk unge....å så nu. J. Ytterligare en fantastisk unge. Vad vore vi utan dig? Älskade älskade fining!
Man blir så varm och glad när man tänker på de som vi fått möta so far. Jag önskar alla barn att få växa upp med trygga vuxna. Jag är tacksam över att vi fått förmånen att ställa upp när det har brustit i föräldraförmågan där hemma. Det är en ynnest. En stor ynnest. Som fler borde unna sig!
Gör det. Man behöver inte vara bäst, att vara räcker! Att ha förmågan att ge kärlek och härda ut! För kan man lära dessa ungar att vänta ut några stormar och dansa i regnet....då har man gjort nått fantastiskt!
Kram alla fina och kloka!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0