A som i andas, avslappning och avis!


Snart...sitter jag på tåget och andas, slappnar av och mest av allt: FRAKTAR HEM MITT ARSLE!
..
Finaste bonus ringde och efterlyste stughäng. Å vet du hjärtat, det gör jag med. Jag längtar så det nästan svider i själen! Tänk att få hänga i lugn och ro i en hel helg!
Så härligt, och så alldeles för länge sedan. När jag kommer hem ska jag boka en helg. Någon som är sugen att haka på? T ex  17-19 februari..eller nått???
Kram!

H som i hurra, härligt och hemfärd!

Idag är det hemfärdsdag! Jag längtar efter min familj! Efter min egen säng och andra rutiner! Jag längtar efter träning och bastu!
...
Tänk om mitt fantastiskt roliga jobb skulle kunna vara på hemorten. Då hade det varit perfekt! Men det är ju nästan det ändå, om man bara kisar lite när man studerar världen.
...
Det finns fler som längtar efter sin familj. Eller delar av sin familj. Som en kollega här i stan vars 13-åriga dotter är på rymmen. Tänk om denna 13- åring skulle förstå vilken smärta hon åsamkar sin omgivning. Om hon skulle fatta hur tur hon har som har två föräldrar och bonusföräldrar som älskar henne och vill henne väl, som sätter gränser för att de vet hur hård världen utanför är. Som vet att bubblan av kunskap inte är så stor som man tror när man är pubbeunge och vet och kan allt.
....
Jag drar en tacksamhetens andetag att mina barn just nu är små. Att jag just nu vet var de är och att de har det bra. Jag vill lära mig sätt att tänka, verktyg att ta till, kontakter att ta, den dagen då jag kan tänkas behöva det. När den dagen kommer eller om, det vet ingen. Men då, då vill jag vara redo och rustad till kamp . För kamp, det kommer jag fixa. Tills sista andetaget när det gäller mina barn!!


K som i kaos, koll och Kiruna

På resande fot. Tidig uppstigning i går och tågresa norrut. En härlig dag på jobbet med massor av ”JA!”. En trevlig kväll med goda vänner och svärisar. En stor klump i magen för att jag inte är där jag behövs mest. Hemma. Hos min familj. .. En arbetskollega till sväris frågade hur jag fixar det. Att få ihop vardagen. Å. Egentligen ville jag vråla att det gör jag inte alls. Men det är inte sant. Eftersom jag är gift med en fantastisk man och har underbara vänner så går det. Det löser sig. Men det känns inte rätt i hjärtat. Som Lena Ph så högt vrålade i melodifestivalen…Ont det gör ont men det går, det gör ont en stund på natten men inget på dan…osv. … För att inte vara hemma i vardagen är det värsta jag vet. Att inte vara där när barnen kommer hem, att inte hinna ta samtalen på förskolan eller på skolan. Det gör ont. Det känns att jag inte räcker till. Att jag inte har koll. Att jag inte vet eller har rätten att tycka. Att inte kunna bolla funderingar med finaste bonus, eller få berätta för finaste maken om min dag irl. Att inte få pussa honom god natt innan jag somnar. Det känns. Och det sliter i mig. … Jag tänker att det kommer bli bättre. Att det kommer bli annorlunda sen. Men vad är det här annorlunda sen. Vad händer då? Vad gör jag då sen? Mina forna kollegor på kommunen har försökt få mig att söka mitt gamla jobb, men jag har missat deras samtal. Jag förbannar att jag gjort det samtidigt som jag innerst inne vet att det kanske ändå inte hade blivit rätt. Mot mig. Jag tänker ibland att man är en dåre som nyfiket utbildat sig. Som därför stänger dörrar till jobb som säkerligen varit helt underbara att ha under småbarnsåren. Samtidigt som jag vet att småbarnsåren passerar, och då vill jag utmanas. Mitt jobb jag har idag är en utmaning och ett ständigt lärande. Med chefer som låter mig vara och göra som jag behöver för min skull. Det är få förunnat och jag är så tacksam. Det är både härligt och förfärligt. Samtidigt! … Men nu är det tisdag och en dag kvar att vara här i norr. En natt till innan jag får träffa de finaste i mitt liv. De som betyder mest och som jag prövar hårdast. (Mamma, jag vet att jag ordnat ett å annat grått hår….så jag har fått träning på hur man prövar andra)Jag vet att de kommer att ha det helt Ok. Jag vet att jag får en trevlig kväll och en bra dag på jobbet i morgon. … Det är bara att vara glad och göra det man ska. Alternativet är att vara ledsen, och det är alltid roligare att vara glad! Man kan alltid välja glädje! Bara tanken gör mig glad! Kram alla fina och kloka!

Tokigheter, tacksamheter och tröttheter

Det är så jag kan sammanfatta den senaste tiden tror jag! .. Det är intensivt att jobba borta, att komma hem och köra pass för fina och starka kvinnor. Att hinna se sina barn och sin man och hinna mortionera sina hundar. Fredag gick åt till att fixa en hel del administration, och en hel del gick åt till att inte kunna fixa administration. Så kan det vara ibland! Att hinna lämna saker, papper, handla och byta saker..tvätta och få ihop en middag. Tacksam är jag att fina J fick med mig på en springtur på kvällen så jag fick rensa lite stress från kroppen. ... På lördag morgon ställde jag väckarklockan och drog in på Helex för ett CX WORX pass och en stund på crosstrainern. Det var så skönt att få en liten egen stund. Det är viktigt för mig. Sen hem och fixa ett kalas för min midi, min underbara unge som i all förvirring hunnit fylla 6 år! vart tog den tiden vägen. 6 år???!!!! Jag minns det som igår när han kom till världen! Hur jag och pappan stannade många dagar på BB tillsammans och bästa sortens vänner tog hand om Maxi och en galen hund som helst ville vara hos någon löptik. Vi trängde ihop oss i den där sjukhussängen och såg film på datorn. Han var liten och fin och alldeles perfekt! Precis den lilla Midi som vi önskat oss! Det är han ännu, han är omtänksam, godhjärtad och en medlare (som det mellanbarn han är). Han är charmig med glimten i ögat. Som jag sa till mina fina skatter i söndags så är jag så tacksam över att just dessa barn är mina. Att de är mer och bättre än man kunnat önska sig i sin vildaste fantasi. För det är ju så det är, och det vill jag att de ska veta. Att de aldrig någonsin ska behöva fundera om de är goda nog för oss. För det är de. Mer än goda. Frågan är vad jag gjort och gör för att förtjäna dem? ... Lördag kväll tillbringades med delar av finska föreningen i saunan. Så skönt att få surra av sig lite! Å härligt att planera tokigheter i vår! ... Söndag gick i transportens tecken. Fick besök av fina kusin J med familj som kom och firade midi. Sen skulle bonus grabben hem till mamma, Midi på kalas och Mini fick kvalitetstid med bästa bonus J på leos lekland. En trött och sliten 6 åring var arg över kalaset, arg över att han skulle åka bil...suck. I stressen kör man fel och håller på att bli galen. Men det löste sig med lite andning. Midi hade superkul på kalaset. Mini hade otroligt kul på Leos och Maxi var trött och tjurig och tjurade sig igenom ett kalas hos gudfar K som blivit ett år bättre. Sen var det bara att hämta hem allesamman. När det var gjort kände jag ett enormt behov att få rensa min hjärna och bästa maken skickade iväg mig på träning på Pontus. Så skönt att få göra av med lite energi och dubbla den. Sen blev det att handla lite och sen hem och ut med hundarna, tvätta lite och packa lite saker. .... Idag är det tisdag och jag ska redan få åka hem från Kiruna. Känns hur härligt som helst att få sova i egen säng i natt. Att få pussa på mina fina skatter och föra dem till förskolan i morgon! .... Vilket underbart liv man lever egentligen. Maximerat på alla sätt. Det är som extra allt och jag älskar det! Så länge jag får stunder att bara vara L. Så jag kan samla ihop mig, rensa hjärnan och komma tillbaka som den person som min familj förtjänar. För de förtjänar den bästa! Ha det gott alla fina!

Jobbångest...

..är vad jag har såhär sista lediga dagen på långledigheten. Jag har lärt mig att inte kolla jobbmejl, att inte svara på jobbsamtal. Det ser jag som enorma framsteg. Lite ont i magen har jag haft för det. Men bara lite! Jag tycker det är superduktigt av mig! ... Mina lediga veckor har varit välbehövliga och så sköna. Även om jag har ett härligt och utmanande jobb så är det ändå skönt att kunna vara hemma lääänge ibland. Jag är tacksam över att jag kan få vara det ibland! Nu siktar jag på sportlov, påsklov och absolut sommarlovet!

2012

Tänk att vi alla har ett helt nytt år framför oss! Helt underbart! Mitt år tänker jag fylla med glädje och värme och massor med underbara vänner och familj!

Jag hoppas på mycket träning,
Och god mat!
På stughäng med fina vänner och familj!
På vårsolen på påsken och många fiskar på pimpelkroken!
Jag hoppas på reunion med mina coachkollegor och spännande utmaningar i arbetslivet...
Jag ser fram emot en långledig sommar och lata dagar på stranden!
En utlandsresa vore inte helt fel!
Jag ser fram emot vårruset och tjejmilen och häng med fina tjejer!
Längtar till finska föreningens reunion till Kivijärviloppet och tills finaste J tar körkort!
Ser fram emot hösten då stora lillasyster flyttar in....
Det kan inte bli annat än helt underbart 2012!



2011....

Det var året då mina fina barn fyllde 3, 5 och 7 år och jag fick förmånen att bli "mamma" till en fantastisk 17 åring.
Det var året då jag certifierade mig som coach i januari fick massor av fina vänner och var helt uppslukad av alla möjligheter så jag verkligen behövde hela sommaren att bara vara med min familj. Det var våren då jag lärde mig åka slalom, när jag och grabbarna hängde i stugan och vattnet frös där stup i ett.
Det var också våren då jag och mamman från Göteborg satte upp ett mål och nådde det! Det var en otrolig känsla för mig det med. Det firades med en övernattning i Varberg på spa!
På sommaren var jag med vännen A-K till Skellefteåfestivalen och spanade in coola Robyn, drog en sedvanlig 3-dagars fest till Luleåkalaset. Jag åkte till Umeå med fina kusinerna och såg Lars Winnerbäck och avslutade året med att se Veronica Maggio med snygga brudar!
Det var också ett år med massor av jobb i Kiruna och därtill alla resor med tåg, det var också roliga och härliga teambuildningövningar med olika personalgäng!
Det var också året då Finska föreningen Såmi Findland regerade och jag fick förmånen att bli First lady..till finska föreningens Kommunalråd!
Första tjejmilen avklarades och det var en fantastisk helg med snygga brudar, som dessutom räddades av en ängel på arlanda!
Det var också ett år då jag tog paus från instruerande och försökte hinna träna mer själv....sedan saknade jag instruerandet för mycket så jag satte igång lite grann....
Det var året då vi skippade turkietresan och köpte en badtunna, det var också året då väggar revs och nya köket sattes in. Fönster byttes och så blev ett litet gult hus till hälften gråmålat.
2011 var ett fanstastiskt år för mig personligen. Jag har fått spendera det med goda vänner, fått nya vänner och haft en massa skoj. Jag har utvecklats och provat mina begränsande övertygelser. Även om utvecklingen har tagit på krafterna så har det ändå i slutändan gett mig så mycket mer. 2012 kan bli ännu bättre. Jag vet det. 2012 ska bli mitt energiår på riktigt! Kram och tack för 2011!

RSS 2.0