Mammakraft

Idag är det hemfärdsdag! Jag längtar efter min familj! Efter min egen säng och andra rutiner! Jag längtar efter träning och bastu!
...
Tänk om mitt fantastiskt roliga jobb skulle kunna vara på hemorten. Då hade det varit perfekt! Men det är ju nästan det ändå, om man bara kisar lite när man studerar världen.
...
Det finns fler som längtar efter sin familj. Eller delar av sin familj. Som en kollega här i stan vars 13-åriga dotter är på rymmen. Tänk om denna 13- åring skulle förstå vilken smärta hon åsamkar sin omgivning. Om hon skulle fatta hur tur hon har som har två föräldrar och bonusföräldrar som älskar henne och vill henne väl, som sätter gränser för att de vet hur hård världen utanför är. Som vet att bubblan av kunskap inte är så stor som man tror när man är pubbeunge och vet och kan allt.
....
Jag drar en tacksamhetens andetag att mina barn just nu är små. Att jag just nu vet var de är och att de har det bra. Jag vill lära mig sätt att tänka, verktyg att ta till, kontakter att ta, den dagen då jag kan tänkas behöva det. När den dagen kommer eller om, det vet ingen. Men då, då vill jag vara redo och rustad till kamp . För kamp, det kommer jag fixa. Tills sista andetaget när det gäller mina barn!!