Mammakraft

Jag brukar krasst konstatera att jag inte bor i ett museum. Här får man vara och härja. Jag brukar tänka hur mycket en som bor i ett museum behöver städa. , eller så kanske det är just det de slipper för att ingen rör något och ingen rörs i hemmet. Jag är en storkonsument av ajax. När jag är hemma så skurar jag en gång om dagen. Å alla ni som varit till oss vet att det är inte så det ser ut. Det är skräp och geggiga hundspår och sand....hundhår och legobitar. 

..

Ibland får jag bryt och tänker att ett museum kanske inte vore så tokigt ändå. Men ack så trist. Å jobbigt att säga nej hela dagarna förstås. 

 

Det är nog så, att det är fläckarna som lär oss livet. Att det är bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete som det stor på en skylt hemma hos mina föräldrar. Det kanske är den skylten som hjärntvättat mig. 

..

Fast jag är trots allt tacksam över att mina barn tvättar sina händer med tvål..oavsett hur grisigt det kan bli på toa. Jag är glad att de byter till rena kläder och fyller tvättkorgen med bättre begagnade. Jag är också tacksam över att de lägger kläderna i tvättkorgen och att de plockar sin disk i maskinen. Att de bäddar sina sängar, kanske inte som jag skulle ha gjort det, men ändock. Det blir lite enklare att vara drottningen av kaoset då. Japp, jag är en tacksam och rik drottning av kaos.