Mammakraft

Vart försvann den egentligen, fantasin? Den fantastiska rika världen som jag en gång hade tillgång till. Då, när ingenting var omöjligt och jag kunde allt. Som känslan när leken inte kommer. En sorg. En stor sorg.Idag går livet som ett höghastighetståg. Just som ett tåg. Inte alltid i tid, inte alltid enligt plan men till samma destination som rälsen tar en till. Förutsägbart.

Hur hamnade jag här egentligen. Hur blev det så att jag som inga barn skulle ha sitter här med tre fina killar. Hur blev det så att de som var små och slet kopiöst på min kropp och knopp redan är skolkillar och fixar det mesta själv. Sover som små grisar om nätterna och långt in på förmiddagen. Helt otroligt hur fort det går. Kan det vara så att vardagen kommer ikapp en. Att alla måsten och borden och sen gör att fantasin inte får plats. Dagdrömmarna får vänta tills efter det där samtalet, den där middagen, den där klassaktiviteten eller efter den där renoveringen.

I stugan på semestern gäller det att inte gå igång på bakandet som jag brukar göra när jag är där och har ”all tid i världen”. Denna gång var jag på dollarstore och fyllde förrådet med kex. Chokladfingrarna går åt vill jag lova. Dessutom kom en hel kasse kex med lånebarnet P när jag sa till hans fina mamma att kex kan hon skicka med, det går alltid åt. Sann 70-talsanda är perfekt på semestern. Orkar inte tänka på några E:n. Jag tror det kommer bli folk av ungarna ändå.

 Jag försöker minnas hur mina föräldrar tänkte när jag var liten. Ju äldre jag blir desto klokare känns det som att de blir. Tanken att inte jobba heltid som pappa anammade tycker jag är underbar! Att kunna jobba heltid ibland, deltid ibland. Hinna vara. Både med sin familj, ha sin hobby och hinna tänka. Tankar tar tid.

Att leva sin dröm. Att göra det jag drömmer om. Det är helt otroligt härligt att faktiskt börja kunna drömma igen. När jag äntligen kommit upp från den oändliga tröttheten som småbarnsåren är. När jag äntligen får sova hela natten, åtminstone tills väckarklockan ringer innan arbetet. Det känns otroligt att faktiskt höra vad människor säger. Även om jobbet tar på mina krafter, så går det snabbare att återhämta mig nu. När inte hemmalivet tar det lilla som är kvar, utan faktiskt ger. Då börjar den sakta komma igen. Bli tydlig för mig. Jag tror att jag kan se och känna min dröm.

Maken har haft sin dröm om sitt eget företag. Han har tvekat och stretat. Jag har peppat och pushat. Nu flyger han! Vi vet inte riktigt hur det kommer att funka. Det verkar bra just nu. Hur mycket jobb som helst. Hur mycket jobb det är i vinter har jag ingen aning om. Det gör att vi verkligen behöver min inkomst. Å jag vet att det kommer kännas ok att gå tillbaka till jobbet i höst. Jag har ett roligt jobb. Om än oftast alldeles för långt borta.

Det är verkligen en ynnest att ha en stuga mitt ute i ingenstans. Där kan jag verkligen vara ledig på riktigt. Ungarna går ner i varv något otroligt. De sover länge och är mer sams än hemma i stan. Jag skulle inte vilja bo här, men som i Lundells öppna landskap så behöver jag detta några månader om året så att själen kan få ro.

I stugan blir leksaker som för längesedan glömts bort som nya. De får den där stunden i ljuset igen. Som leksakerna i Toystory är rädda för att mista. Jag minns att jag kände så. Att mina leksaker skulle bli ledsna när de inte längre blir lekta med. Denna gång hade jag tänkt att en av mina favoritleksaker från när jag var liten ska få flytta till någon där den kan få kärlek. Det är en grå elefant som heter Snuffe. Han fick jag när jag fyllde 9 år av min pappa. Han köptes på Ica i Övertorneå och jag älskade honom från första stund. Jag sov med honom nära nära. Nu har han legat i en kartong på vinden i snart 20 år. Väntat på att jag ska få barn som kan krama honom. Jag har också fått barn. Fina sådana. Som inte bryr sig ett dugg om nallar. De har fått sina nallar när de föddes av personer som är viktiga för dem. De är de nallarna som de vill sova med när de är trötta och ledsna. Nu har jag en fin kusindotter som fyllde 8 år i dagarna och har kalas i byn. Hon ÄLSKAR mjukdjur. Så jag sökte fram min Snuffe från kartongen på vinden och tog med honom och frågade om inte han kan få bli kramad av henne ett tag! Då får Snuffe, den finaste mjukiselefanten jag vet, en stund i solen igen. För att få vara i ett par barnarmar, få höra om alla deras äventyr, glädje och sorg. Att få lite tårar och snor….Det måste vara det bästa som finns för en gammal mjukis!

Hem en sväng och packa upp/packa om och så en flygtur till fina vänner och familj i Göteborg. Bio, teater och såklart Liseberg stod på schemat. Så skönt att vara med människor som har en naturlig plats i ens hjärta. Som är enkla och självklara och där jag får vara som jag är. Jag får tömma diskmaskinen, tvätta lite, rensa rabatter...somna på soffan och bli serverad god middag! Det var en underbar vecka, med skratt och snack....Tack alla tre fina familjer som lät oss ta del av era liv och er tid! Tid är det finaste jag kan få!

Med fina coachkompisen M och hans son H var vi på teater ute i det fria. Alice i underlandet var det som bjöds. Kanske lite svår för våra barn, men vi tar med oss minen när vår mini och H såg denna:

Han var det roligaste för dem! Själv tar jag också med mig detta:

Våra fina killar! När jag får förmånen att låna en annan familjs liv så uppskattar jag vissa saker i mitt eget ännu mer, vissa saker önskar jag att vi lyckas förbättra. Syskonkärleken mellan våra barn vill jag inte ändra. De är helt perfekta som de är. Å till och med syskonfighterna känns lugna nu! Tack för perspektivet!

..

Hos svägerskan passade jag på att skaka loss i deras massagefotölj. Riktigt skönt för mina ben och vader ska jag erkänna. Om någon har en sådan som skräpar så skicka den till mig ;)

Men nog är det som det gamla orden säger, borta bra men hemma bäst! Även om jag är en lyckligt lottad person som har två hem. Hemma i tornedalen och hemma i stan. Nog är det underbart att komma till vårt gråa hus och sova i egen säng. Att plocka lite i trädgården...att mumsa egen odlat. Det är Underbart!

Nästan som den där känslan...precis innan något gott....som...

Kram alla fina och kloka!