En pusselbit
Min man är min saknade pusselbit. Den där som passar perfekt för just mig. En som inte är likadan som mig, för det skulle aldrig funka, men som hör ihop och skapar en helhet.
..
När hundarna blev huggormsbitna igår blev jag rädd och ledsen. Gjorde vissa saker helt rationellt, som att kontakta veterinär, googla info och ge mat till barnen som behövde åka iväg. Tårarna rann, rösten höll inte och min puls var väl uppe i 300 och blotta tanken på att jag skulle ha framfört någon form av fordon på en väg får mig att bli rädd för mig själv! Maken däremot, han blir så lugn. Han bara är och sakligt lastar han saker, andas lugnt och får ungarna att känna sig lugna i mitt kaos. Han går metodiskt tillväga och fixar allt.
...
Han vet att ett MMS på min bebbe H från djursjukhuset värmer mitt mattehjärta och därför så skickar han ett. Han vet att ett sms om att allt verkar lugnt är viktigt för mig så det får jag. När de är hämtade och klara på djursjukhuset får jag ett MMS med dem hemma och en kaka. Han är bara bäst för mig!
...
Men om vi båda skulle vara så metodiska är frågan vart vi skulle ta oss. Om vi någonsin skulle komma i mål. Mitt eldiga temperament och den finska sisun behövs för att starta igång hans metodiska arbete. I allafall när det gäller andra saker än motorer i garaget. Så hans pusselbit behöver min pusselbit också. Såklart!
