...eller nått...så såg jag det framför mig när jag fick ett mejl om saker som jag skrivit på min blogg. En blogg som jag valt att skriva i anonymt för att kunna använda den som ventil för mina känslor. Mina tankar om hur min vardag är. Inte någon annans. Inte någon allmängilltig sanning. Det tror jag att de få som följer min helt triviala blogg förstår. Det verkade som att denna som inte gillade det jag skrivit täker att jag har mängder av läsare och att ALLA dessa hade mig som husgud och att mina känslor var lag! Att det jag skriver genast ska scopas upp och komma på nyheterna för att L skrivit det på sin blogg! Skadligt! Helt otroligt! Jag tror att jag har sådär 7 läsare om dagen. En är min mamma :). Herre min je. Nåväl. vad ska man säga. Vi lever i ett fritt land.
...
Jag vet inte varför andra bloggar, men för mig är det en livlina för att sätta ord på mina tankar och känslor och se dem framför mig. Ett forum där jag får fundera. Och jag lovar. Ibland reviderar jag många gånger, jag väger mina ord, suddar, skriver om....just för att hela mig själv. För att skapa förutsättningar för att kanske kunna göra saker proffsigt irl. För det är ju trots allt det som räknas!
...
Kanske är bloggen mitt Problemträd som jag tidigare citerat på bloggen:
En snickare hjälpte en äldre kvinna att restaurera ett gammalt hus. Efter hans första dag, då åtskilliga saker inte fungerat som de skulle, vägrade hans bil att starta. Snickaren ägnade ett par timmar åt bilen utan framgång. Till slut erbjöd sig den gamla kvinnan att köra honom hem. Snickaren satt helt tyst under färden. Väl hemma frågade han kvinnan om hon ville träffa hans familj, vilket hon tackade ja till. När de klivit ur bilen, stannade han till en liten stund vid ett träd och därefter var det som om han förvandlades. Han gick glatt mot dörren och kramade sina barn och kysste sin fru. När de senare gick ut till bilen igen, passerade de trädet som kvinnan vid det här laget hade blivit nyfiken på. -Ursäkta att jag frågar, sa hon. Men vad var det du gjorde vid trädet förut? -Tja, det är mitt problemträd, svarade snickaren. Även om jag ibland har bekymmer på jobbet, så hör de inte hemma hos mina barn och min fru. Så jag hänger helt enkelt upp problemen i grenarna varje kväll när jag kommer hem och plockar ner dem igen nästa morgon. Det lustiga är, fortsatte han, att när jag plockat ner problemen, är de inte alls lika många som när jag hängde upp dem kvällen före.
...
Annars har det varit en trevlig dag då vi firat maken som fyller 35 idag. Jag har iofs knappt sett honom för så är det den här tiden på året. Fick dock med hela familjen till toscana på middag och det var riktigt mysigt! Sen har det varit lite fix och trix och mys med mina fina trötta doggar!
...
I morgon är det nationaldag och tydligast får vi då flagga. Om vi kommer ihåg. Vi tillhör de personer som har en flaggstång i allafall! En oväntad bröllopspresent är det. Men den påminner oss om bröllopet varje dag som vi är hemma, även om vi glömmer att hänga upp flaggan....och att ta ned den!
...
Appropå bröllopsdag så har jag kollat i kalendern. Alla ni (6 utöver mamma som läser bloggen) och som känner att fasen, husgudens bröllop är inget vi kan missa, boka redan av den 24 augusti 2013 i era kalendrar. Det är dagen då jag och maken ska förnya våra löften till varandra...Tornedalen är platsen, där det begav sig för många år sedan!! Glöm inte var ni läste det först!
Kram alla fina!
