Mammakraft

När man pysslar med många saker som jag gör så kan man ibland få rejäla smockor i magen så man vet att man lever. Inte på riktigt alltså, men bildligt.

Känns som att jag fått den värsta smockan på länge i morse, bildligt alltså. Eller kanske var det inte i magen, utan kanske ett slag i huvudet med en slägga så man hamnade ner i stövlarna så det är långt till skoskaften. Eller något.

….

Jag vet att jag har många förbättringsområden, men att få den form av feedback för ett uppdrag som jag fick i morse fick mig att bli alldeles matt. Hur kan man vara så dum i huvudet som jag så att man inte förstår att man är så oerhört dålig så missnöjet med ens insats är totalt?

Det värsta med denna feedback är att de som funnits vid sidan om och sett uppdraget har sagt att det jag och vi gjort är bra. Att det gjort skillnad i en positiv riktning. Att det gjort saker bättre. Å de som beställt uppdraget, som inte har träffat oss någonsin säger det motsatta. Att det är misskött och dåligt. Jag fattar ingenting.

…

I morse ville jag bara sätta mig i bilen och böla och köra hem. Sen försökte jag få en bild av vad jag egentligen varit med om, vad var det som hände egentligen?

…

Jag är så tacksam över min förmåga att kunna bryta tillstånd och fokusera om. Att köra ledarskapsutbildning på eftermiddagen med fantastiska deltagare gav så mycket energi så jag kände att jag klarar av att ta mig genom morgondagens jobb innan jag tar mig hem. Å att feedbacken på den utbildningen blev fantastisk var toppen idag. Jag hade inte pallat med en till sågning. Vilken tur att jag i allafall är bra på mitt jobb!

Jag vet att jag är bra på fler saker såklart. Jag är faktiskt helt OK. Men med samtal som det i morse så blir man helt förvirrad. Tack  gode Gud för mental träning….å fina vänner med öron och hjärta. Vad vore jag utan er?? tack för att ni finns!